Det är femton år sedan senast. Ocarina of Time till Nintendo 64 hade hyllats unisont av en enad kritikerkår. Många såg spelet som det bästa någonsin – en del anser att det fortfarande är det. Alla väntade med spänning på en uppföljare, ett spel som skulle axla manteln och om möjligt bli ännu bättre. Nintendos svar blev Majora’s Mask. Många med mig kliade sig i huvudet. Det nya spelet var väldigt likt sin föregångare, men samtidigt helt olika. Jag minns att jag var skeptisk till det nya spelet. Det var för annorlunda. Ganska snart vande jag mig vid den nya spelmekaniken och Majora’s Mask växte sakta på mig. Idag sällar jag mig till skaran av kritiker som hävdar att just Majora’s Mask förmodligen är det bästa Zelda-spelet genom tiderna.
Link tycks gilla sitt nya format. Det gör jag också.
Som ni kanske förstår så är det svårt att recensera gamla barndomsfavoriter. Opartiskhet är en omöjlighet, men jag lovar att göra mitt allra bästa. Som sagt så har jag lagt ner många, långa timmar på Majora’s Mask framför min gamla tjock-tv och en hopplöst utsliten Nintendo 64-kontroll. Detta i en tid då internet inte fanns i vårt hus, en stor nackdel då man spelar ett spel fullt av, för sin tid, väldigt komplicerade pussel.
Kamp mot klockan, d.v.s. månen
Vi tar det hela från början. Majora’s Mask är alltså uppföljaren till succéspelet Ocarina of Time och historien tar vid där föregångaren slutar. Link har lämnat Hyrule bakom sig och tillsammans med sin häst Epona rider han genom skogen mot nya äventyr. Plötsligt blir han överfallen av en lömsk figur som går under namnet Skull Kid. Elakingen fäster en mask på Link som förvandlar hjälten till en Deku-buske, en varelse av trä som kan utnyttja naturen till sin fördel. Nu börjar bokstavligen en kamp mot klockan för att jaga ifatt Skull Kid och kunna bli sig själv.
Tiden är ett centralt element i Majora’s Mask. Världens elakaste måne faller från himlen och är på god väg att krossa hela världen. Link har endast tre dagar på sig att klara av det uppdrag han blivit tilldelad; att hitta Skull Kid och återta den mäktiga Majora’s Mask. Det blir väldigt snart uppenbart att det är en omöjlighet att klara av spelet på den utsatta tiden. Om du spelat dina kort rätt så blir du på den tredje dagen belönad med din kära ocarina. Med hjälp av Tidens Sång lär sig Link att resa genom tid och rum. En trudelutt på lergöken och vips så är man tillbaks på dag ett igen.
Tidsresandet är smidigt kan tyckas, men det för också med sig en del obekvämligheter. Personer du träffat tidigare kommer plötsligt inte längre ihåg dig och många uppdrag måste påbörjas på nytt. Dessutom tappar Link allt han samlat på sig i form av pengar, bomber och pilar med mera. Är du förutseende så kan du sätta in dina surt förvärvade rupies på banken innan du reser tillbaks i tiden. På så sätt kan du ändå behålla din förmögenhet.
Planera din tid
Tidspressen blir dock allra mest påfrestande när man nästan har klarat en grotta och samtidigt samlat på sig en hel bunt förlupna feer. Ibland vill det sig inte bättre än att man helt enkelt inte hinner med en avgörande bossfight, utan istället tvingas återvända till första dagen. Kanske beror det på dåligt planerad tid, men det gör inte situationen mindre enerverande. Enda trösten är att varje fe du hittar markeras på kartan andra gången du besöker grottan.
Är detta väldens elakaste måne månne?
Förutom tidsresandet så är användandet av masker helt unikt för Majora’s Mask. Under äventyrets gång samlar Link på sig en uppsjö olika ansiktsmasker, alla med olika egenskaper. En förvandlar vår hjälte till en mänsklig bomb, medan en annan låter honom sniffa upp gömda skatter. De flesta maskerna är inte alls nödvändiga för att klara spelet, men de tillför givetvis en ny dimension till spelandet. Som manisk samlare blir det också något av en utmaning att hitta alla föremål i spelet. Bara för att.
Majora’s Mask är som sagt inte en helt linjär historia. För att lösa vissa pussel krävs det att du är på rätt ställe vid exakt rätt tidpunkt. Missar du chansen så får du snällt vänta till nästa gång tidscykel börjar om. För att hålla reda på alla händelser och tider så har man tillgång till en väldigt behändig anteckningsbok med tillhörande kalender. Varje händelse av intresse noteras i boken, så även aktiva och avslutade uppdrag.
Spelet speciella uppbyggnad har medfört att utvecklarna kunnat väva in uppdrag som utspelar sig under flera tidscyklar. Dessa uppdrag är inte alltid helt logiska och flera av dem är helt enkelt skitsvåra. Detta tycks Nintendo ha fattat och därför snällt nog lagt till en liten nyhet i den nya utgåvan. Detta i form av en sten som ger spelaren ledtrådar. Även om jag personligen inte gillar att få hjälp så måste jag erkänna att jag vänt mig till denna mystiska hjälpreda ett par gånger under spelets gång.
Snyggt i fickformat
Den bärbara versionen av The Legend of Zelda: Majora’s Mask 3D är en utmärkt portering till det lilla formatet. Kanske beror det på den mindre skärmen, men jag upplever alla texturer som betydligt mer högupplösta än i originalet. Dessutom tillför 3D-effekten ett skönt djup till spelet. Nackdelen med att spela på ett 3DS är att jag efter en lite längre spelsejour alltid får kramp i armarna. Jag vet inte om jag är ensam om problemet, men det är sjukt jobbigt.
För att sammanfatta recensionen så kan jag konstatera att The Legend of Zelda: Majora’s Mask 3D gör sig utmärkt på 3DS. Det är fortfarande sjukt kul att rulla fram över Termina Field i form av en klumpig Goron. Tidsresandet kan ibland bli lite förvirrande och stressande, men samtidigt har det öppnat upp för många minnesvärda pussel. Spelet har också stöd för den andra analoga styrspaken som introduceras på New Nintendo 3DS. Då vi på redaktionen ännu inte har en ny konsol så kan vi inte redogöra för hur det fungerar.
Om The Legend of Zelda: Majora’s Mask 3D är ett givet köp till New Nintendo 3DS? Självklart! Det är en utmärkt möjlighet för den nya generationen gamers att bekanta sig med ett av spelvärldens bästa spel någonsin. Den chansen vill väl ingen missa?
