Until Dawn PS5 Remaster Recension

Du kan inte återvända till samma plats två gånger

Hösten var 2015 och jag hade precis fått hem mitt nya Playstation 4 som kom i en bundle med Until Dawn. Köpet var lite av en present till mig själv, då jag precis hade förrättat en begravning av en nära vän som hade valt att avsluta sitt liv. Ett gemensamt intresse vi delade utöver politiken och att gå på konserter tillsammans var att stänga in oss framför min hemmabio med antingen Buffy the Vampire Slayer eller ett long-play av något TV-spel. Premiären för en ny konsol är ju alltid lite speciellt. Alla förväntningar inför en ny generation och förtjusningen över de nya utvecklade funktioner tillverkarna bjöd på. Efter att ha testkört Ratchet and Clank, riktades uppmärksamheten till detta – för mig – helt okända spel som hade skickats med på köpet. Jag hänfördes av grafiken och berättelsen och kunde inte lägga ifrån mig det förens sluttexterna rullade på skärmen. Mitt första möte med spelet var alltså en 8 av 10.

Varför har recensenten tråkigt

Så varför har jag så långtråkigt när jag nu nästan exakt 9 år senare spelar denna uppdaterade och utökade utgåva av Until Dawn Remastered till Playstation 5 som på alla vis är bättre än originalet. Är det mina preferenser som förändrats? Njaé. Det sista spelet jag körde i min numera pensionerade PS4 Pro i vintras var den snarlika titeln Detroit: Become Human som jag skulle ge en 9 av 10.

Jag tittar runt vad andra spelare tycker om återutgivningen och samtliga verkar tycka om denna uppgradering lika mycket som jag gillade originalet. Jag landar till slut i att det måste vara som med en del filmer, framförallt skräckfilmer. De är bra första gången du ser dem, men om du försöker se om dem blir de omöjliga sömnpiller – då hela deras storhet bygger på de oväntade vändningar och dramatiska överraskningsmoment.

Medelmåttigt som bäst

När dessa väl är förbrukade blir titeln mycket mer utelämnad till sina rent spelmässiga kvaliteter och på det området är Until Dawn tyvärr medelmåttigt som bäst.

För dig som tidigare aldrig besökt Blackwood Pines rekommenderas alltså Ballistic Moons Remake av Supermassive Games genombrottstitel varmt. För er som liksom mig redan besökt dem snötäckta landskapen, tror jag det finns betydligt roligare titlar ni kan investera era drygt 700 kronor i.

0 Delningar
Summering
I grunden en prisvärd upplevelse för den som möter spelet för första gången. Bortkastade pengar för den som redan avnjöt originalet då det begav sig hösten 2015.
Bra
  • Underhållande teenage horror slasher
  • Grafiken är fortfarande strålande, om än inte längre banbrytande som i originalet
  • Expanderad berättelse som fyller i en del luckor från originalet
Sämre
  • En del referenser till samtida skräckfilmer går förlorade så här 10 år senare
  • Karaktärerna rör sig långsamt och klumpigt vilket sänker både tempo och spelglädje
  • Jag finner omspelvärdet av en här typen av spel ytterst begränsat
7
Gillar

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.