Nä, Watch_Dogs var kanske inte Ubisofts mest lyckade titel. Efter enorma lanseringsjippon föll spelet pladask och gick varken hem hos fansen eller kritikerna. Visst, spelet var absolut inte dåligt, men det levde inte på långa vägar upp till de högt uppskruvade förväntningarna. Lanseringen av Watch_Dogs 2 har varit betydligt mer nedtonad, vilket kan kännas ganska märkligt med tanke på att spelet faktiskt är Ubisofts största spelsläpp i år.
Kanske är det så att Ubisoft själva inte riktig tror på sin titel? Kanske är det så att oron för vad Vivendi planerar att göra med bolaget har tagit fokus från det som verkligen betyder något, nämligen spelen. Oavsett vad som ligger bakom den relativt blygsamma lanseringen så har studion Ubisoft Montreal jobbat på med Watch_Dogs 2 med oförminskad styrka. Resultatet överraskar åtminstone mig en smula. Jag gillar faktiskt Watch_Dogs 2. Mycket! Det kan utan problem mäta sig med bolagets andra stora spel, så som Assassin’s Creed och Far Cry.
Ditt primära vapen: en yoyo?
En story att relatera till
Det är en skrämmande verklighet som målas upp i Watch_Dogs 2. Allt runt omkring oss har blivit uppkopplat. Övervakningskameror finns överallt och vartenda steg du tar kartläggs in i minsta detalj. Till och med leksaker registrerar barnens lekmönster för att på så sätt anpassa reklam till föräldrarna. Tanken må vara god. Ett uppkopplat samhälle är ett smidigt samhälle. Men en grupp ungdomar i hackerkollektivet DedSec ser mer problem än lösningar i den digitala världen.
Marcus Holloway är en rebell, en idealist och en atlet. Han är en ung man som sett sitt liv falla i bitar på grund av information som samlats om honom i massiva databaser. Han kan inte få jobb, inte ta körkort. Han kan inte ens öppna ett bankkonto. Allt på grund av falska, planterade personuppgifter. Hans räddning är att han är en jävel på datorer. Som den färskaste medlemmen i DedSec gör han allt för att bekämpa det korrupta samhälle som brännmärkt honom för livet.
Drivkraften hos Marcus är snarare idealistisk än hämndlysten. Hans egna upplevelser har fått honom att inse vilken skada det uppkopplade systemet ctOS kan orsaka oskyldiga människor. Enda utvägen är att ta ner Blume och ctOS en gång för alla.
Du vackra stad vid havet
Skådeplats i Watch_Dogs 2 är San Francisco, en något ljusare och mindre blåsig plats än Chicago där det förra äventyret utspelade sig. San Francisco har precis blivit begåvat med ctOS och allt och alla är numera uppkopplade. På ytan verkar allt vara frid och fröjd. Solen skiner. Ungdomar festar på stranden. Spårvagnarna kämpar sig upp för stadens många backar. Men börjar man skrapa på ytan så avslöjas ett människoförakt och en betydligt ruffigare stad än den vi inledningsvis får presenterad för oss.
Om vi skall tala estetik så är San Francisco en stad att vila ögonen på. Det är en plats som passar perfekt som sandlåda i ett så pass fritt spel som Watch_Dogs 2. Varje del av staden bjuder på något unikt, från vidsträckta stränder, till hektiska affärskomplex och pittoreska förorter. Och så givetvis Alcatraz!
Wrench är en udda typ. I like it!
Vill Ubisoft varna mig?
Ju mer man spelar Watch_Dogs 2 desto mer kopplingar till den verkliga världen avslöjas. Tar du dig tid att läsa nyheterna så ser du kopplingar till verkliga politiker och företag. Både Google och Trump får sig en känga. Markus själv är svart och även huvudpersonen får sig en släng av rasist-sleven i ett spel som känns förvånansvärt kritiskt mot samhället i stort. Kanske är det så att vi inte är så långt ifrån den dystopi som målas upp i spelet. Jag börjar nästan tro att Ubisoft försöker varna mig för framtiden.
Det påstås ju att för att vinna mot en starkare fiende så måste du lära dig motståndarens svagheter. Det är devis som Marcus och hans vänner i DedSec tagit fasta på. Om allt är uppkopplat betyder det att med lite kunskap kan också allt kontrolleras. Då menar jag verkligen allt! Med hjälp av sin mobiltelefon kan Marcus styra kameror, öppna dörrar, stjäla pengar, sno bilar och så vidare. Listan kan göras lång och det är också dessa egenskaper som är spelets stora behållning.
Ju längre in i spelet historien avancerar, desto bättre bli Marcus på att kontrollera sina omgivningar. I ett klassiskt skill-träd låses egenskaper upp allt eftersom man samlar på sig erfarenhet. Ju mer man lär sig, desto mer komplext blir också spelandet. Om du är riktigt skicklig på att hacka så kan du likt schack planera dina drag flera steg i förväg. En väl genomarbetat plan kan ofta betyda skillnad mellan liv och död. Det är betydligt enklare att smyga fram och använda omgivningarna för att eliminera motståndarna, än att rusa in med vapnet draget och hoppas på det bästa.
Innovativ multiplayer
Jag måste säga att jag snabbt fattar tycke för Marcus och hans kumpaner. De rappa dialogerna och den elaka humorn sätter sig gärna på smilbanden. Deras kamp för den lilla människan är greppbar och engagerande. Du slåss inte bara mot onda företag. Även pedofiler och religiösa extremister står på din att-göra-processen-kort-med-lista. Storskurken är dessutom en skäggig idiot i träningsoverall med hårknut uppe på huvudet. Kan det bli bättre?
San Francisco-området är riktig vackert i solljus.
Även om Watch_Dogs 2 främst får ses som en enmansshow så bjuder Ubisoft på en riktigt hygglig multiplayerupplevelse. Tillsammans med vänner online så blir uppdragen ofta mer intressanta och er samarbetsförmåga sätts på prov. Men allt handlar inte bara om lagspel. Precis som i föregångaren så kan andra spelare när som helst dyka upp i ditt spel och plantera virus i ctOS. Då gäller det att snabbt som attan hitta och eliminera inkräktaren.
Nytt för i år är Bounty Hunter-läget som ger en härlig krydda till spelet. Om du skapar för mycket kaos och lyckas hålla dig ifrån polisen stiger priset på ditt huvud. Plötsligt får farbror blå sällskap av andra, verkliga spelare som jagar dig. Allt för att kunna lösa in de hett eftertraktade skottpengarna. Hela upplägget känns nytänkande och det gillar vi!
The verdict
I alla avseenden där Watch_Dogs misslyckades gör uppföljaren tvärtom ett riktigt bra jobb. Utom på en punkt, nämligen bilfysiken. Det känns fortfarande allt för ofta som att vi styr båtar, snarare än bilar. Fordonen glider i allt för mycket i kurvorna och den där härliga ”kryssa-mellan-bilarna-i-rusningstrafik-känskan” vill aldrig infinna sig. Här bör Ubisoft se och lära av Rockstar och deras GTA V.
Persongalleriet däremot är lagom varierat och den öppna världen erbjuder något för alla. Med tanke på alla möjligheter blir även de mest basala uppdragen intressanta. Marcus Holloway är en av de mest färgstarka karaktärer som fått äran att vara huvudperson i ett Ubisoftspel och förhoppningsvis får vi se honom i kommande uppföljare. För känner vi Ubisoft rätt så har vi inte sett det sista av Watch_Dogs ännu. Inte på långa vägar.
