West of Dead är ett spel utvecklat av ett litet team på 4 personer som kallar sig Upstream Arcade. Bland häxor och wendigos, pistoler och skuggor kämpar sig en nyligen död revolverman genom ett mörkt och oförlåtande limbo där varenda skott räknas. Bakom varje skugga lurar fiender och jakten på sanningen kommer bli mycket svår. West of Dead blandar ett strategiskt top-down shooter gameplay med ett smaskigt westerntema och levererar ett pricksäkert litet spel som roar i sommarvärmen.
Limbo har aldrig varit mörkare
Vi befinner oss i limbo, livet efter döden. Limbo är en kaotisk värld i ständig förändring baserat på minnen och kulturer från de själar som passerar. I det här fallet ser det ut som Wyoming år 1888, vilket kanske inte är det första man tänker på när man tänker på livet efter döden men det passar förvånansvärt bra. Vi axlar rollen som William Mason, en man utan minne som har Ron Perlmans (Hellboy, Sons of Anarchy, den där svulstiga Skönheten och Odjuret tv-serien från 90-talet mm.) djupa stämma och som dessutom är en riktig hejare på skjutvapen. Genom att ducka och svinga sin revolver mot fienderna som lurar i skuggorna beger han sig ut på en resa genom livet efter döden i jakten på svar. Det är en lagom spännande historia med lagom spännande karaktärer, precis tillräckligt för att vi som spelare ska bli engagerade. Men West of Deads styrka ligger inte i storyn eller Ron Perlmans coola röst, utan i sitt strålande gameplay.
Bang Bang!
Jag kan beskriva West of Dead som en häxblandning av olika termer och genrer. Det är ett roguelike-spel, det är ett shooter-spel och det är ett strategispel. Det är allt det, men ändå inte helt och hållet. Du styr spelet med kameran riktad ovanifrån. Du duckar och tar skydd bakom förstörbara skydd och skjuter dina fiender med precisa skott som du riktar med antingen kontrollens spakar eller med datormusen beroende på vilket kontrollschema du vill spela med. Det går att spela med handkontroll och med de klassiska WASD-kontrollerna och båda fungerar fullkomligt utmärkt. Jag är inte direkt erfaren när det kommer till att spela på PC, men West of Dead gav mig ett utmärkt tillfälle att träna upp mina färdigheter, men det blev snabbt riktigt svårt. Det är inte direkt utmanande i början, men har en ganska skarp inlärningskurva och blir senare i spelet riktigt utmanande.Det gäller att slipa reflexerna och våga prova sig fram för att få resultat!
När du lyckas träffa dina fiender så känns det så extremt tillfredsställande. Det känns som om varenda skott räknas och vartenda snedsteg du gör kan stå dig dyrt, men det gör också att det känns så otroligt härligt och roligt när allt klaffar och du lyckas eliminera en riktigt klurig fiende i ett trångt litet rum.
Men hur kan då du, den odöde revolvermannen, förbättra dina chanser att “överleva” i limbo? Jo, med hjälp av synder såklart! Eller ja, jag menar såklart spelets valuta; Sin. Med Sin kan du köpa nya färdigheter och vapen som gör att du bättre kan tackla efterlivets mörka korridorer. Kanske behöver du ett vapen som lyser upp skuggorna? Eller något som har lite mer eldkraft? Nemas problemas!
Designfel shot me down
Det finns dock en och annan sak i West of Dead som hindrar det från att nå sin fulla potential och det drar ner betyget. En del av felen ligger på designnivå där spelets skuggor eller kamera gör det svårt att se och navigera i de små rummen vi rör oss genom. I ett spel där ett snabbt gameplay är en av de lockande faktorerna så är det ganska så frustrerande. Du kan exempelvis inte skjuta en fiende som står i skuggorna utan att tända upp rummet innan eller använda ett vapen som lyser upp din omgivning. Det spelar inte någon roll att du vet vart exakt i rummet den lilla jäkeln står. Du måste ändå tända lyset. Punk slut.
Jag stötte även på en hel del buggar i spelet som ledde till att jag blev orättvist dödad. Exempelvis fastnade jag i skydden jag tänkte ducka bakom några gånger, vilket gav mina fiender gott om tid att anfalla mig. När spelets nivåer är så långa som de är och sådant händer vill jag inget mer än bara stänga igen min laptop och gå vidare med livet. Man jag kan inte. För Ron Perlmans skull.
Vackra döden
Om vi förbiser de starka spelmekanikerna som West of Dead briljerar med så finns det några andra detaljer i spelet som jag riktigt gillade och som gör att West of Dead sticker ut lite extra. Den grafiska stilen påminner om en serietidning och är både stämningsfull och stilistisk på bästa sätt. Karaktärsdesignen är riktigt snygg och unik och Ron Perlmans röst blåser liv i en annars ganska intetsägande karaktär. Det är inte ett felfritt spel men det är ett ganska perfekt litet spel att sätta sig med i sommarsolen.
