Zombies – en tröttsam men tacksam varelse att göra spel på
Zombies är precis som tyska nazister från andra världskriget – tacksamma objekt att koka ihop en soppa på. Det är en varelse som aldrig varit mer populär än nu (tänk Call of Duty-spelen och The Walking Dead) och befolkat den ena undergångsproduktionen efter den andra i såväl film som spel. Det krävs inga större hjärnceller för att förstå hur en zombie fungerar. Den vill döda dig och du ska döda den.
Left 4 Dead tog det här konceptet och byggde om det till en turboladdad survival-shooter. Fyra lagkamrater skulle tillsammans skulle ta sig an horder av anstormande zombies från alla håll med hjälp av vapen i stora lass. Tempot var rejält uppskruvat och munkäbblet var aldrig långt borta i fråga om vem skulle täcka ens rygg bland kompisarna.
I World War Z fortsätter utvecklaren Saber Interactive förvalta detta arv i modern tappning. Precis som sina föregångare har en zombieepidemi spridit sig över världen och förvandlat merparten av mänskligheten till ruttnande lik. Det fåtalet som överlevt kämpar tappert att hålla jämna steg med de odöda som svämmar över alla bredder. I den här röran ska du och tre andra kompanjoner slåss till siste man för att överleva kaoset. Längre än så sträcker sig inte storyn.
I första hand är World War Z en co-op upplevelse där man tillsammans tar sig an uppdragen i fyra världsmetropoler, från New Yorks stadskärna till Moskvas snöindränkta leder. Bland uppdragen kan nämnas att skydda en buss, eskortera viktiga personer eller trycka på en viss knapp. Det finns också ett sololäge för ensamvargen men tonvikten läggs på multiplayerläget där atmosfären är av en helt annan rang.
För varje avklarat inkasseras poäng som i sin tur “levlar” upp karaktären och låser upp fler förmågor. Vapnen blir gradvis bättre ju mer uppgraderade de blir under tidens gång, beroende på din spelstil. Används en puffra extra mycket är det just den som prioriteras först när poängen utdelas efter varje slutförd runda.
Att mota zombie-Olle i grind
Utvecklaren Saber Interactive har gjort stort nummer av grafikmotorn Swarm Engine som kan måla upp hundratals animerade objekt samtidigt. Precis som i filmversionen attackerar de ruttna asen mig i omgångar, i princip alltid i grupp. På ett givet kommando myllrar de fram för att sätta tänderna i hudfläsket. Vad gör man i sådan situation? Plockar fram hela Arnold Schwarzenegger-arsenalen förstås.
Till din hjälp finns en stor uppsättning av vapen som varierar mellan pistoler till stora raket- och maskingevär. Blir närstriden lite för närgången finns alltid en machete att tillgå. Ett knapptryck och vips har min plågoande blivit ett huvud kortare. Motorsågen blir snabbt min personliga favorit. Tillfredsställelsen att såga illbattingarna mitt i tu kan inte nog beskrivas i skriven text. Då och då träder en extra kraftig fiende in i ringen som varierar motståndet från de hjärndöda missfostren, förmodligen inspirerat just från nämnda Left 4 Dead.
Precis som filmversionen kan zombierna klättra på varandra när de möter en vägg eller ett staket. Det ser faktiskt mäktigt ut vid första anblick, likt en massiv liklavin som rinner rakt mot dig med all sin kraft. Men efter en dryg timme sitter döingarnas attackmönster i ryggmärgen och det blir repetitiv, enformigt och något monotont så in i bänken. Det finns inget som utmanar eller slår mig med häpnad längs färden. Allt är en enda stor transportsträcka där uppgiften är att skjuta ihjäl så många zombies som möjligt. Trots det intensiva tempot finner jag mig uttrycka “jaha” när krutröken lagt sig och fortsätta som om ingenting hade hänt.
World War Zzzzz
Till syvende och sist är World War Z en medioker upplevelse rakt igenom. Det finns inga minnesvärda moment att tala om, ingen djuplodande atmosfär att sugas in i eller någon spänning som griper tag och ruskar om. Bara ändlöst skjutande på ändlösa mängder digitala klonade dussinkopior. Här någonstans upplever jag att den spelmässiga designen hamnade på tomgång när idétorkan slagit till.
Jag önskar verkligen att Saber Interactive hade lagt sin tid på något annat mer meningsfullt. Viljan finns uppenbarligen men fördelningen av den hamnade snett. För vem är egentligen intresserad år 2019 att engagera sig i ett ännu-i-mängden-zombiespel (baserat på en filmlicens) som har inte har något nytt att tillföra?
Härmed föreslår jag att zombietänket i spelvärlden tar en välbehövlig paus de kommande tio åren, gärna en total utfasning. Tänk inte zombies när ni planerar ett nytt action-skräckspel och kopiera för Guds skull inte filmvärldens mjölkning av zombietemat. Låt World War Z bli början på slutet för zombieeran inom allt som rör digital underhållning framför en tv- och dataskärm.
