Efter framgångarna med Kirby’s Epic Yarn och Kirby and the Rainbow Paintbrush fortsätter Nintendo sin gullighetsparad med Yoshi’s Woolly World. I mångt och mycket påminner Woolly World om favoriten Super Mario World 2: Yoshi’s Island men innehåller ändå tillräckligt mycket nytt för att vara intressant.
Utvecklingen av spelet står ett av Nintendos mindre studios för – Good-Feel – som bland annat har Wario Land: Shake It! och StreetPass Squad på sin meritlista. Inför Woolly World har de berättat att de provat på att sticka för att kunna överföra känslan av garn till spelet. En gullig gest av farbröderna som tycks ha fungerat, för om det är något Yoshi’s Woolly World förmedlar så är det magin i levande garnfigurer.
Yoshis hämnd?
Berättelsen i spelet är simpel, om än brutal: Kamek har nystat upp alla Yoshis vänner och tagit deras garn, nu måste Yoshi resa över kuddar och halsdukar för att hämnas. Woolly World är ett otroligt gulligt spel, men den inledande sekvensen lyckas inte helt dölja det massmord den giriga trollkarlen begår – en kritisk vinkning till pälsindustrierna eller bara ett berättargrepp? Oavsett vad blir storyn oväsentlig sekunden spelaren får kontrollen. Istället blir blir det en mysig upptäcktsfärd och skattjakt.
Inte Super Mario
Du bör få en sak klart för dig innan du köper Yoshi’s Woolly World – det är inte ett Super Mario-spel. Det må vara ett plattformspel och det må innehålla kända figurer från Svampriket, men det är inte Super Mario. Även om Woolly World gradvis blir svårare och kräver ett mått skicklighet når spelet aldrig riktigt upp till Marios nivåer. Till att börja med går det inte att få game over i Woolly World och misslyckas en med ett hopp börjar en utan större konsekvenser vid närmsta check point. För det andra, om en verkligen har problem med en viss bana finns det en pollett som tillåter en att skippa banan. Slutligen finns det en svårighetsgrad för nybörjare som gör att Yoshi får vingar och kan flyga. Alla hjälpmedel är frivilliga men sänder ändå ett budskap gällande spelets design.
Bonusbanor som denna motorcykelbana är de enda som har en timer. Alla andra banor är helt fria från tidspress. Skönt!
Vad Woolly World saknar i svårighet tar den igen i samlarföremål. På varje bana finns det gömda garnknippen att finna som låser upp olika dräkter till Yoshi. De är alla mer eller mindre söta och har oftast något med respektive bana att göra. Sedan finns det hundratals stämplar att hitta bland allt strass och dessa används sedan för att skriva grafiska meddelanden på Miiverse. Dessutom finns det glada blommor att finna och de används för att låsa upp extrabanor. Det finns alltså mycket att jaga efter.
Mormors verkstad kommer till liv
Allt – och då menar jag verkligen allt – i Yoshi’s Woolly World är uppbyggt av tyger, virknålar, knappar, tråd och självklart – garn. Till och med Yoshisarna och Svamprikets välkända antagonister är av garn och annat material. Spelvärlden beter sig också som om det verkligen vore av dessa textilier. Ytor tänjs och är sådär härligt mjuka och fluffiga, fiender nystas upp och rullas ihop till garnbollar när de besegras och garn virkas i olika former för att bilda nya plattformar.
Men det bästa med denna tolkning av Nintendos trollvärld är alla finurliga egenskaper miljöerna och fienderna har. Finner du en knut i stickningen kan Yoshi rycka i den lösa tråden och nysta upp en del av omgivningen för att synliggöra något gömt. Eller varför inte kasta lite garn på elaka Shy Guys beväpnade med vassa virknålar och göra dem harmlösa. Woolly World har massor med roliga funktioner som är så mysigt logiska att en blir varm inombords.
Dessa små fluffiga bomullskycklingarna lämnar efter sig streck med vadd att gå på. Det är dock hjärtekrossande och ovanligt brutalt att mörda fågelmamman för att kidnappa kycklingarna…
Peachy
Amiibofunktionaliteten i Yoshi’s Woolly World är bland den roligaste av alla Wii U-spelen. Varje gång en amiibo laddas in färgas Yoshi i figurens färger. Link Yoshi, Mega Man Yoshi, Ganondorf Yoshi och självklart Peach Yoshi. Alla dräkter som laddats in sparas och går sedan att använda, precis som de färgscheman du annars låser upp i banorna. Däremot är den medföljande garnamiibon i specialutgåvan av Woolly World ganska ointressant. Förutom att den är gjord i garn och otroligt fin är dess enda funktion att duplicera Yoshi i single player så att spelaren styr två Yoshis på samma gång. Coolt, men inte mycket mer än så.
Ta med en kompis
Som med det mesta Nintendo gör är det alltid roligast när en har någon vän med sig på resan. Jag spelar Yoshi’s Woolly World med min femåriga dotter och det är en skojfrisk sysselsättning att varva skratt och småirritation på. Lika ofta som vi finner oss lustiga åt något knasigt som skett blir vi lite småsura när vi trängs på en liten avsats. Men vi stänger alltid av spelet med glädjen i behåll – förutom de gånger barnet vill spela vidare trots att utmattningen slagit till.
Jag kan inte tänka mig att spela igenom Woolly World helt själv, men jag är också den spelare som enbart spelar Nintendos The Legend of Zelda-spel ensam. Nästan allt annat som kommer ut Nintendofabriken spelar jag tillsammans med familj och vänner. Yoshi’s Woolly World är ett utmärkt bevis på att multiplayersoffan även existerar 2015 och att Nintendo är ett företag att räkna med – trots deras oberäkneliga marknadsanalyser. Woolly World är ännu ett spel som visar att Nintendo fortsätter att forma unga gamers spelupplevelser på samma sätt som de gjorde på 80- och 90-talet.
Fast, jag måste ju erkänna att jag själv inte är helt oskyldig i formandet av en viss persons spelintresse. Men ändå!
En femårings omdöme
”Spelet är underbart! Det är ganska fina färger. Hunden är jättefin! Den följer efter när du springer, följer alltid med. Jag tycker hunden alltid ska vara med. Den är busig!”
