För den som inte är bekant med Ace Combat sedan tidigare kan vi berätta att hela storyn utspelar sig i en fiktiv värld med flygplan hämtade ur verkligheten, dock med vissa undantag. Planeten vi befinner oss på heter Strangereal, vars kontinenter och länder inte är alltför främmande och påminner en hel del om jorden. En värld likt vår fylld med konflikter. Just denna konflikt handlar om nation OSEA (ja, den påminner om USA) som har den så kallade International Space Elevator på kontinenten USEA. En kontinent som närmast inte är helt olik Europa. Byggnaden som i folkmun kallas för Lighthouse är ett fredsbevarande projekt på initiativ av Oseas president tidigare Vincent Harling. Projektet bevakas rigoröst av Oseas militär. Den största nationen på Usea-kontinenten, kungariket Erusea, ser hela projektet som en provokation och attackerar flera av Oseas militära baser. Kriget är igång och det är nu äventyret tar sin början.
Du är stridspiloten Trigger som strider för Osea. Du blir tidigt beskylld för att ha dödat den före detta presidenten Harling. Därför placeras du på armébas för brottslingar och tvingas bekämpa fienden i luften samtidigt som hon agerar kanonmat. Trigger tvingas genomföra för det ena självmordsuppdraget efter det andra med förhoppning att rentvå dig själv samtidigt som du försöker hålla dig vid liv och bekämpa fienden. Parallellt med huvudkaraktären får vi bland annat även följa “skrotdrottningen” Avril som också är stationerad på basen som mekaniker.
Är man ny till serien eller bara det faktumet att det var elva år sedan vi hörde historien senast, så kan storyn vara lite förvirrande och överväldigande. Personligen kände jag mig helt vilsen kring flera detaljer, så som att Usea inte är ett land utan en kontinent samt att Osea är en stor nation på en helt annan kontinent. Här tycker jag att utvecklarna kunde ha gjort sig besväret att antingen beskriva de tidigare händelser och vilka nationer som är delaktiga. Jag vill helst slippa behöva pausa spelet för att bege mig ut på Google för att få klarhet i vad jag egentligen håller på med. Detta blir extra tydligt i de fall där storyn har kopplingar till händelser i tidigare spel.
Din radio är sällan tyst i spelet vilket ger både energi och liv i uppdragen. Här hade jag faktiskt önskat att Namco lagt krut på att presentera de kollegor jag har med mig upp i luften. Vilka är dessa människor som gör mig sällskap i uppdrag efter uppdrag? När allt blir opersonligt har jag svårt att känna någon koppling till den kollega som ropar efter hjälp över radion. Berättandet i Ace Combat 7 lämnar mycket att önska och det blir inte bättre av att röstskådespeleriet är under all kritik.
Gameplay
Det viktigaste är ändå hur roligt jag har det uppe i de blå och jag kan gladeligen säga att det var en riktig fröjd att kämpa sig genom kampanjen. När kampanjen är slut så klockar min flygtid in strax under åtta timmar. I verkligheten tog det dock betydligt längre tid då alla misslyckade uppdrag inte är medräknade. Utvecklarna räknar med att det tar upp till 50 timmar att låsa upp alla flygplan. Du får belöning efter uppdragen i form av spelets valuta. Är det första gången du klarar av ett uppdrag får du en extra bonus. Valutan används sedan i ett så kallat Aircraft Tree.
Du låser upp och arbetar dig från vänster till höger i detta upplåsningsträd och successivt låser du upp bättre flygplan, vapen och uppgraderingar. Inför varje uppdrag kan du välja ett flygplan, ett specialvapen och de uppgraderingar du vill utrusta planet med. Platsen för hur många uppgraderingar du kan har begränsad. Det gäller med andra ord att vara taktisk i sitt val. Menyer och funktioner förklaras på ett enkelt sätt av spelet, ingenting känns för avancerat. jag saknar dock en ”compare” funktion i spelets Aircraft Tree. Detta för att med lätthet kunna jämföra planen.
Som tidigare nämnts är världen fiktiv men flygplanen är hämtade från verkligheten. Givetvis finns möjligheten precis som vid köttdisken att välja svenskt. SAAB JAS 39 Gripen E finns till förfogande och är är troligtvis den maskin som stjäl flest flygtimmar för mig i kampanjläget. Utöver Gripen finns 26 andra flygplan att välja bland. Alla plan har olika specifikationer och är kompatibla med olika sorters specialvapen. Det bör tilläggas att det bara är flygplan och inga andra luftburna ekipage som är spelbara. Bland de maskiner som du inte kan ta kontrollen över så finns det flygfordon du inte hittar i verkligheten. Däremot känns de verklighetstrogna och inte alls överdrivna, så spelet fortsätter att hålla sin karaktär som arkadsimulator.
Hur är det med Ace Combat? Är det verkligen en flygsimulator?
Svaret är nej! Det är ett arkadspel och det är tack vare det som du kan få känslan av att vara med i filmen Top Gun! Du trotsar troligtvis en och annan tyngdlag i dina manövrar dock utan att det på något vis känns onaturligt. Det är helt enkelt väldigt lätt att känna sig som kung i luften. Så tillfredsställande det kan vara att finta bort en målsökande missil som är dig hack i häl. Ditt plan har oändlig ammunition till kulsprutan och mer än tillräckligt med missiler. Dock är ammunitionen till specialvapnen begränsad.
Miljöerna och uppdragen håller stor variation. Inget uppdrag känns som en repris på något annat. I det ena uppdraget kan det vara fokus på att bekämpa fiender på marken. I nästa uppdrag flyger du vilse bland molnen och i det tredje uppdraget navigerar du bland snäva raviner. Vissa uppdrag är besvärligare väder än andra. Vädret är något som till viss del påverkar din flygning. I moln kan du gömma dig på bekostnad på att du inte ser vart du flyger. Har du inte koll på läget kan du lätt störta mot marken eller in i en klippvägg. Du kan även känna besvärliga vindar greppa tag om planet och göra det mer svårmanövrerat.
Efter varje uppdrag får du se en repris på ditt utförande. Såna grepp gillar jag verkligen. Det är riktigt roligt att återse nära-döden-upplevelserna eller de gånger du skjuter ner någon på ett så spektakulärt sätt att Röda Baronen skulle gåta av avund. Däremot saknas möjligheten att pausa eller att spola bakåt, vilket är ett stort avbräck. Efter reprisen så kommer en summeringsskärm där du kan se dina poäng och de fiender du skjutit ner. I denna summering så ser du ytterligare en repris på ditt uppdrag men här representeras du, dina vänner och fiender av pilar. Något som ger en bra överblick över hur uppdraget fortlöpte. Ett tips är att analysera uppdraget för att förbättra din insats.
Grafiken
Året är nu 2019 och alla spel som inte är indie-utvecklade förväntas ha stöd för 4K och HDR. Ace Combat 7 har tyvärr inte det. Faktum är att många texturer känns en aning lågupplösta för att vara ett spel utgivet i år. Rent visuellt så ligger Ace Combat 7 någonstans mellan fyra eller fem år bakåt i tiden. Om det beror på att det är det första Ace Combat-spelet som använder grafikmotorn Unreal Engine 4 eller och det är slarv är frågan. Detta skall tilläggas att jag spelar på Playstation Pro och Bandai Namco har sagt att upplösningen skall vara bättre på just PS4 Pro.
Tyvärr ligger spelet klart under min förväntan. Däremot har utvecklarna fångat vädereffekter riktigt bra. Att åka genom ett regnmoln är både snyggt och kännbart. Jag kan erkänna att jag många gånger flugit omvägar bara för att få skära genom ett moln och se regnet eller frosten växa på glasrutan i cockpit. Även om grafiken känns föråldrad så är den inte till något besvär eller för den delen ful. Jag håller dock tummarna för att i framtiden få se
Ace Combat 7 i HDR i en kommande uppdatering
Multiplayer
Du kan spela online i två olika lägen. Det ena är det bekanta Team Deathmatch där upp till åtta spelare delas upp i två lag för att bekämpa varandra och tillsammans nå det uppsatta poängmålet eller ha högst poäng när tiden runnit ut. Det andra spelläget är Battle Royal. Låt dig inte luras av namnet, det är bara ett korkat och missvisande namnval istället för Free for All. Där åtta spelare möts alla mot alla och den som först når upp till det uppsatta poängmålet eller med högst poäng när tiden runnit ut vinner. Det båda spellägena har gemensamt är att ju högre poäng du har, desto färre stjärnor kommer att synas vid din ID tag eller ditt namn.
Alla har till en början tre stjärnor och den som har högre poäng stoltserar med en stjärna. Skjuter du ner en spelare med en stjärna så får du mer poäng. Du använder samma flygplan du har låst upp i karriärläget. Multiplayer och Singleplayer delar nämligen på samma Aircraft Tree. Vissa uppgraderingar är dock exklusiva för singleplayer respektive multiplayer. Tyvärr saknas det möjlighet att ta sig an någon av karriärlägets uppdrag tillsammans med en vän. Det är något jag definitivt saknar.
VR
Virtual Reality är den del jag främst såg fram emot innan jag började spela
Ace Combat 7 . Som jag har drömt att få känna hur det är att vara stridspilot hemma i soffan! Jag kan meddela att känslan är fenomenal. Det pirrar i kroppen när du i full fart dyker ner mot marken! Här har verkligen Bandai Namco gjort en fullträff. Om jag tidigare tyckte om att flyga in i regnmoln så är det ingenting i jämförelse med att i VR dundra rakt in i den tjocka dimman.
Grafiken som jag tidigare har klagat på kan i VR strykas. Det ser jättebra ut och alla mina drömmar är uppfyllda. Jag är äntligen en stridspilot. Efter 45 min av total eufori tar det slut. Tre uppdrag är allt vi får. Dessutom finns endast två flygplan tillgängliga i VR. Jag vill ha mer! Dessa 45 min är helt fantastiska och spelet fungerar så väl i VR.
Radar, ammunition, vapentyp och skada som normalt sätt visas nere i varsitt hörn på skärmen har nu integrerats genialt och trovärdigt i cockpitens displayer. Att se pilotens rörelser på spak och gasreglage överensstämmer helt med hur jag styr. Jag kan föreställa mig att känslan blir total om jag hade spelat med tillhörande joystick och gasreglage, som spelet stödjer.
Är du en av de som lätt blir åksjuk i VR bör du vara medveten om att det är väldigt lätt att bli åksjuk i Ace Combat 7. Dessutom erbjuds inga hjälpmedel överhuvudtaget som kan hjälpa dig att lindra den. Det är allt eller inget. VR-läget är i dagsläget endast tillgängligt för Playstation VR.
Ändra på ett vinnande koncept?
Något jag har valt att spara till sist är det faktum att det inte är mycket som har förändrats i Ace Combat inte förändrats så mycket sedan förra utgåvan. Gamla fans bör utan problem känna igen sig. Menyerna är så gott som identiska som de till Playstation 2-utgåvan av Ace Combat 5. Dessutom är det snarlika kontroller, med det undantaget att man numera inte kan ge order till sina kollegor uppe i luften. Den funktionen har tagits bort.
Upplägg såsom genomgången inför ett uppdrag och summeringen efter uppdrag är i stort sett detsamma, med vissa visuella uppdateringar. Men är verkligen denna brist på ändring någonting dåligt? Nej, det skulle jag absolut inte säga. Jag har haft en rolig tid med Ace Combat 7 och jag kommer spela om uppdragen med de olika flygplan som jag fortfarande har kvar att låsa upp. Det är inte förrän efter jag jag klarat ut spelet jag inser att likheterna med de gamla är så pass slående. Varför ändra på något som redan är bra?
