ARK: Survival Evolved är ett överlevnadsspel från Studio Wildcard som legat på Steam early access i över två år. Med ett engagerat kollektiv i ryggen har nu spelet nått det evolutionära stadiet av full release. I sin natur är det också tydligt att ARK inte nått sin slutgiltiga utveckling, utan kommer fortsätta att muteras och förfinas genom åren. Redan en vecka efter release har nytt innehåll för spelet utannonserats med DLC:n Aberration. Med ett aktivt community och många moddar, ser ARK ut att få en ljus framtid.
Dinoryttare
När jag var liten fanns en tecknad serie – med tillhörande leksaker – där forntid och hög teknologi blandades till en härlig 90-talssörja. Serien hette Dino-Riders. I den red hjältar och skurkar på diverse dinosaurier som de pimpat med plåtrustningar och laserkanoner. Jag har inga starka minnen från serien, annat än att dinosaurier beväpnade med laservapen var coolt. Däremot går mina tankar oavkortat till Dino-Riders när jag ser på alla häftiga trailers för ARK.
Liknelsen är inte så långsökt heller. En av de stora tjusningarna med ARK är just att tämja och rida på dinosaurier. Men vägen dit är varken snabb eller enkel. Innan du kan bli en värdig krigare och innan du kan rida på de riktigt mäktiga dinosaurierna, behöver du samla och crafta en hel uppsjö av prylar. ARK är nämligen ett spel av genren survival, det säger sig självt, vilket innefattar noll barmhärtighet, noll tutorial och maximalt med hot. I ARK gäller det att samla resurser för att bygga allt mäktigare föremål. Till en början handlar det om verktyg i flinta och sten, men allt eftersom du lär dig spelets regler och överlever dagen, stiger du i nivå och får tillgång till alltmer avancerade ritningar – som i sin tur kräver allt mer ovanliga råvaror.
När du startar ARK vaknar du upp naken på en strand omgiven av forntida reptiler som gärna tar dig till mellanmål. Du har ett chip i handleden, ett bevis på att du tagits mot din vilja. Du har ingen aning hur du hamnade där eller vad du ska göra, men det uppdagar ganska tidigt att du måste göra allt i din makt för att överleva. Du boxar ner ett träd och plockar stenar för att gör en stenhacka. Du använder hackan för att döda ett djur så att du inte svälter ihjäl på första dagen. Därefter tar du små trevande steg framåt i världen. Du dör flera gånger och måste starta om. Du lär dig av dina misstag och överlever längre. Helt plötsligt har det gått fem timmar och du har fortfarande inte ridit på en dinosaurie.
Välkommen till the ARK.
Till skillnad från tecknade 90-talsserier med stora moralkakor och glada slut, erbjuder ARK inget annat än blod, svett och tårar. Inlärningskurvan är brant som en klippvägg, spelet erbjuder dig ingen tröst och sparkar dig gärna när du ligger ner. ARK handlar om att bemästra världen. Kuva den efter din vilja och bli herren på täppan. Men för att bli det behöver du teknologi och råvaror – utan vapen är du ingen match mot forntidens härskare. Och eftersom allt du gör kräver resurser spenderar du 90% av din tid med att farma råvaror och planera vad du ska bygga. Pansar eller pilbåge, en sadel eller en förvaringslåda. Fördelen är att vad du än gör ger dig exp, så oavsett hur du väljer att spela blir du starkare och får tillgång till recept, i spelet kallat engram.
Många gånger känns den spenderade tiden värt framstegen. Första gången du tämjer ett djur och får med dig den till hyddan är otroligt kul. Helt plötsligt är det viktigare att bygga en hage åt ditt djur än ett vapen. Andra gånger kan tiden kännas helt bortkastad, när du investerat flera timmar i något bara för att sedan dö. ARK: Survival Evolved är ett spel som kräver tidsuppoffring och engagemang. En sittning på fem minuter ger ingen vidare avkastning, men en helkväll tar dig framåt och ger dig mer spelglädje – och en chans att återta förlorade framsteg.
Människor
Det går att spela ARK på flera sätt men de mest grundläggande är pvp och pve, mot andra spelare eller tillsammans med andra spelare. I pvp behöver du inte bara se upp för köttätande ödlor, utan även andra människor. Spelare som vill ha den tuffaste utmaningen söker sig till pvp-servrarna, så är du inte själv en hårdnackad överlevare bör du söka dig till pve-servrarna.
En stor del av charmen är oberäkneligheten i andra människor. Är de vänner eller fiender? Kommer de förstöra din bas och ta alla dina saker? Eller kommer de spawncampa dig så att du fastnar i en oändlig cirkel av plågsamma dödsfall? Människor kan vara så onda, men är man med i leken får man leken tåla, eller hur?
Personligen får jag ut mer spelglädje i att spela tillsammans med andra spelare på pve-servrar. Genom att gå samman i stammar och fördela arbetet kan hela kollektivet dra nytta av fördelarna från samarbetet. En samlar sten, den andra trä, en tredje förser alla med mat. När alla är starka nog, kan stammen dra iväg och utforska världens hemligheter och strida mot raidliknande bossar! Att spela på pve server påminner om härliga Minecraft-servrar och spännande MMORPG-äventyr.
Tyvärr som med mycket annat online är folk mest drägg som finner njutning i att förstöra för andra. Har du inte rekognoserat en server som verkar bra är chansen dessutom hög att du möter människor (med största sannolikhet osäkra män och pojkar) som måste hävda sig genom diverse fallosuttryck. Om du vill spela seriöst med andra är min rekommendation att först söka dig till de communityn som finns.
Crusoe
Det jag har fastnat för i ARK är dess unika single player, där du är helt ensam människa på kartan. Single player tar bort spontaniteten i socialt spel men sätter fokus på din egna upplevelse i ett lite mer tydligt narrativ. Framförallt så finns det en trygghet i att lära sig spelets mekanik och regler i singel player när närvaron av andra spelare är borta ur ekvationen. Ingen oro över att någon raidar din bas och styckar dina djur som i pvp, men heller ingen hjälp att tillgå som i pve.
Vad som tilltalar mig är känslan av ensamhet och utsatthet. Jag kanske låter egoistisk och framstår som en surgubbe eller eremit, men det är en underbar känsla att veta att du har ön för dig själv. Som om det vore en semesterö för dig som vill komma bort från andra. Här kan jag fokusera helt på min egen spelupplevelse och framfart.
Till skillnad från övriga spellägena kulminerar single player mot tre gigantiska bossar som i sin tur öppnar upp för en epilog som ger spelaren insikt i vad ARK är för något och varför spelaren vaknar upp där. Storyn är en tunt lager i jämförelse med spelmekaniken, men den finns i alla fall, för de som söker den. Annars är spelvärlden full av små efterlämningar från karaktärer som levt där innan. Vågar man sig utanför sin halmhydda stöter man förr eller senare på efterlämningar med information om ARK.
Djungelröta
ARK: Survival Evolved är ett otroligt ambitiöst spel. Det har enorma världar med vacker natur och hundratals varelser, mängder med resurser och en miljö som påverkas av dig. ARK har också komplexa system och regler för hur världen fungerar. Vädereffekter, djurskötsel, odling med mera. Tyvärr är ARK ett spel med grova kanter – i vissa fall är det rent ut sagt dåligt.
Den största boven är utan tvekan den artificiella intelligensen. Djur och dinosaurier är så puckade att de får krukväxter att verka smarta. Jag kan inte räkna alla gånger som en parasaur fastnat i min hydda så att jag varit tvungen att ta till våld för att avlägsna den. En gång bestämde sig en av mina dilophosaurer att ställa sig i lägerelden och brinna upp! Snacka om överlevnadsinstinkt! Andra gånger har stora köttätande dinos fastnat i träd och stenar när de jagat en, varpå man obehindrat och säkert kunnat boxa ner dem.
När du skaffat dig tamdjur blir ARK:s bristande pathfinding (det som dikterar var figurer i spelet kan röra sig) så tydligt att du blir tvungen att överväga om du ska ta med dig djuret eller inte. Ibland är det så illa att djuren får för sig att den enda vägen runt en klippa är genom klippan. Glädjen att gå på jakt med sina dinosaurier blir många gånger istället en tidskrävande syssla som sakta kväver dig.
Det enskilt mest irriterande är vad jag misstänker är dåligt programmerade spawn. Vissa gånger dyker rovdjur upp helt ur tomma intet, oftast bakom ryggen på dig, vilket resulterar i orättvisa dödsfall och en rejäl dos frustration. Jag vet inte hur många gånger jag varit på helspänn och försiktigt, försiktigt tassat runt i världen, bara för att helt plötsligt angripas av en raptor eller piraya som inte fanns där sekunden innan.
Grottmänniska approves
ARK: Survival Evolved är trots sina brister och sin nischade genre ett underhållande spel när du har en kväll över. Jag återvänder regelbundet till ön för att kolla mina planteringar och förhistoriska höns samtidigt som jag samlar modet att ge mig ut på ännu en djungelvandring. Jag planerar expeditioner till grottor jag hittat och hur jag ska hämnas på den där jäkla raptorn som spawncampade mig tidigt i spelet. Sedan drömmer jag om att utforska expansionen Scorched Earth som tillkom i releasen.
ARK är kul och även om man dör på grund av oaktsamhet eller otur, så vill man gärna fortsätta lite till. Spelet sätter igång det där farligt beroendeframkallande en-gång-till-drivet som gör många spel populära.
Har du inga problem med att kastas in i en spelvärld utan att någon förståelse för den och lära dig via trial and error så kan ARK vara något för dig. Gillar du dessutom dinosaurier och blandningen mellan förhistorisk och hög teknologi, kryddat med mystisk science fiction kan ARK till och med vara det du letar efter. Om du spelade ARK när det släpptes på Steam early access för drygt två år sedan kan det vara värt ett återbesök då spelet fått mycket nytt innehåll – bland annat söta uttrar!
ARK får en sjua eftersom det fortfarande har en hel del ojämnheter som stör spelupplevelsen. Med tiden kan utvecklarna släta ut spelets funktioner och göra det till ett riktigt tätt spel. Men som det ser ut nu så får man stå ut med en del buggar.
ARK: Survival Evolved finns ute nu på PC via Steam, Playstation 4 och Xbox One.