Jag har spenderat den senaste veckan med att försöka få rätsida på Armored Core VI: Fires of Rubicon. Vad det vill vara, vad det försöker vara, men framför allt vad det är. För någon som är ny till såväl From Software som Armored Core-serien är det svårare att svara på än vad man kan tro. Ungefär som en mech byggd för fart svischar mellan fienderna, pendlar jag mellan total avsky för spelet och självhat till min egen bristande förmåga att spela det bra. Spelets problem är dock inte bara ett rejält högt tak på skickligheten; det verkar sikta på en väldigt snäv målgrupp. En målgrupp som kommer ha en helt fantastisk stund med Armored Core VI: Fires of Rubicon.
Lära gamla hundar sitta
Armored Core som serie har funnits i snart 30 år. Det första spelet i serien kom till PlayStation 1997 (1998 i Europa – ja, det släpptes faktiskt här!). Serien har sedan dess fått hela 21 titlar till olika format, varav de flesta är PlayStation-konsoler eller japanska mobiltelefoner. Faktum med att Armored Core VI: Fires of Rubicon är seriens första titel som kommer på PC. Det är också det första släppet i serien på tio år, efter Armored Core: Verdict Day (PS3/XB360). Det här är med andra ord en efterlängtad comeback.
Den här serien är ett av From Software:s hopkok och det märks inte minst på svårighetsgraden. Redan från första uppdraget är det på fullaste allvar. Första bossens uppgift är att direkt sålla agnarna från vet(t)et och sätta dit alla casuals som tror de kan komma hit för en snabbfix på maktfantasier. Åtminstone känns det så efter tionde försöket utan att ha fått ner honom till ens halva hälsan. Men, jag ska villigt erkänna att jag spelade fel. Och Armored Core VI: Fires of Rubicon har inget till övers för dem som vägrar ta till sig dess system och kanske lära sig något nytt.
Plugga stats och laborera
Vad det första uppdraget gör är att under tvång få dig att bekanta dig med din AC (Armored Core/mech). För att besegra banan, och framför allt dess boss, måste du ha koll på det mest grundläggande, vilket så klart är kontrollen och de attacker som står till ditt förfogande. Handhållna och axelmonterade vapen har var sin axelknapp, men de har också alla sin begränsade användning. Eftersom de behöver ladda upp/kyla ner med jämna mellanrum kan du inte bara klistra fast avtryckarna i botten. Vapnen har dessutom begränsad ammunition, och du betalar för varje avfyrat skott(!) i slutet på varje uppdrag.
Din AC kan röra sig med förbluffande mobilitet, eller som en väloljad tank. Det krävs bara att du utrustar den rätt. Och det är här det största hindret för otåliga spelare kommer fram: plugga stats. Det är antingen det, eller att laborera med de många, många alternativ spelet ger dig på bestyckningen. Huvud, axlar, knä och tå. Eller rättare sagt: huvud, kropp, armar, ben, vapnen för båda axlar/händer, avgassystem, färddator, generator och expansioner. Alla dessa har viktiga effekter på vad som känns som hundra olika stats! Som min kollega Daniel uttryckte det (i parafras): Mech-mekandet är halva spelet. Att meka är att utföra matematik som du sedan ska omsätta i fältet medan du frenetiskt undviker missilregn och lasrar breda som en ladugårdsvägg (eller vad de nu använder för måttenheter på Rubicon).
Allt detta ger ett rejält tuggmotstånd som är rätt svårt att idissla sig genom. Det hjälper heller inte att spelets takt är väldigt ojämn till en början. I en strävan efter att (misstänker jag) inte överösa spelaren med textrutor, introduceras en hel del grundläggande saker explicit först mot slutet av första kapitlet. Det här är något som nyfikna spelare nog aldrig kommer att ha problem med. De som läser varje liten text kan se att den ökänt pissvåra boss som avslutar första kapitlet bevisligen har en pulssköld och därmed är svag mot pulsvapen. Men de flesta vill nog likt jag själv anpassa AC:n efter min egen föredragna spelstil. Icke, säger Armored Core VI: Fires of Rubicon. Du ska lära dig variation och att anpassa din taktik – och du ska fanimig älska det! Och vet du vad? Efter att i masochismens tecken suttit och nött varje svårighet tills den blivit trubbig och gett vika, så gör jag det. Rubicon må vara ett helvete på-, öh, i en galax långt, långt bort(?), men den här känslan av belöning är mig svårslagen!
På tal om galaxer långt bort
I Armored Core VI: Fires of Rubicon spelar du som legosoldat 621, sedermera Raven, en homonculus från Jorden sänd till Rubicon-stjärnsystemets tredje planet som lycksökare. Rubicon är nämligen känt för sina naturtillgångar i form av Coral. Coral är förutom en ypperlig substans att använda inom kommunikation även en ytterst potent drog – alltså full jackpot. Du och din handläggare Walter tänker bli rika på detta röda guld.
Väl framme vid Rubicon välkomnas du av en gigantisk laser som nästan blåser dig tillbaka till Jorden. Planeten tar väl inte vidare väl till olagliga immigranter (paralleller till modern politik är nog bara slumpmässiga). Rubicon delas nämligen mellan flera stora gruvföretag och de gillar inte konkurrens. En perfekt grogrund för konflikter, med andra ord.
Coral har redan tidigare inneburit undergång för Rubicon. Substansen har på grund av sin instabilitet tidigare ödelagt planeten helt och hållet. Men nu är alltså mänskligheten tillbaks för att göra det vi gör bäst: exploatera och bruka våld.
Berättelsen i Armored Core VI: Fires of Rubicon är som du ser inget prisvärt material, utan går på väl upptrampade vandringsleder, kanske framför allt efter Zone of the Enders och Daemon X Machina. Är storyn en ursäkt för att slippa rendera mer detaljer än grådaskig, mekanisk ödeläggelse, mån tro?
Presentabelt och stabilt, men inte snyggt
Rubicons karga, öde industrilandskap med snöiga berg och minimala skogspartier avnjuts bäst på avstånd. Gå närmre än så (och framför allt på en stor skärm) och du kommer att se sömmarna som håller ihop besten. Vädereffekterna är heller inget att författa haiku om. Armored Core VI: Fires of Rubicon är alltså inte ett särskilt snyggt spel när det kommer till detaljer i miljöerna. Däremot är den artistiska visionen väl sammansatt; landskapsarkitektur, kulisser och färgval är enhetliga.
AC:erna stjäler ju så klart allt strålkastarljus. Här finns flera distinkta designer, och de är i princip utan undantag urcoola allihop. Designfilosofin är densamma som präglat oss sedan 80- och 90-talen och återses i nämnda Daemon X Machina och Front Mission. Det vill säga förutom i anime så som Gundam, Code Geass och andra Super Robot Wars 30-medlemmar (nämnde jag att Bandai Namco, som äger majoriteten av dessa, är utgivare för Armored Core VI: Fires of Rubicon?).
Avsaknaden i detaljer har säkerligen att göra med den silkeslena bilduppdateringen, som kanske inte vore möjlig med större detaljrikedom. På mina tjugo spelade timmar har jag inte känt av så mycket som en enda eftersläpning, och då kör jag med Ray Tracing på Medium-inställningen (Grafikkort: GeForce RTX 2080 SUPER). Armored Core VI: Fires of Rubicon stödjer dessutom HDR-inställning, men denna märks mest i skimrande effekter och de hotfullt röda effekterna. Överlag passar hela den visuella presentationen väl med vad man kan förvänta sig av en grådaskig sci-fi-dystopi på främmande planet. Det gör vad det ska effektfullt, men låt oss inte låtsas att det är särskilt snyggt.
Soundtracken är ett trevägs samarbete mellan Kota Hoshino, Takashi Onodera och Shoi Miyazawa – alla tre From Software-veteraner. Förvänta dig elektronisk musik med mycket metalliska ljud och du blir inte besviken. Det här är så klart inget soundtrack man nynnar, men det sätter stämningen förträffligt. Och det följer dessutom med om du köper Deluxe-utgåvan, tillsammans med spelets illustrationsbok.
Lång livslängd
Det finns avslutningsvis en del att ogilla med Armored Core VI: Fires of Rubicon, men så länge du vet vad du ger dig in på kommer du att ha kul, även om du får stryk. Det är som med de flesta From Software-spel på det sättet, men med en snävare målgrupp som man till synes valt att verkligen gå in för att tillfredsställa.
Och tillfredsställda lär de vara. Förutom en kampanj på drygt 14 timmar (enligt howlongtobeat) med tillhörande upplåsbara föremål och arenastrider, finns här New Game+ och ett mustigt online-läge om du känner dig stöddig (Mamma, jag vill inte!). Communityn kring spelet visar dessutom en hälsosam aktivitet. Folk pratar om Armored Core VI: Fires of Rubicon på reddit, YouTube och Twitter (eller X, ugh …). Förutom att många har mycket läs-/hörvärdigt att säga, är guider och sammanfattningar dessutom en ovärderlig källa för mig som relativ nykomling i serien och genren och har gett mig ett slags mervärde likt hur mina kollegor och vänner talar gott om Souls-spelen. From Software verkar helt enkelt ha täljt guld igen. Lortigt, förargelseväckande, men ändå ack så förföriskt guld.
Armored Core VI: Fires of Rubicon släpptes den 25 augusti 2023 till PC (Steam), PlayStation 4–5, Xbox One/Series X|S, med den rekommenderade prislappen 699 kronor (eller 60 €). Släppet är såväl digitalt som fysiskt, varav det sistnämnda har ett antal olika feta samlarutgåvor vi har skrivit om tidigare. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod från Bandai Namco.
