Som erfaren spelare av Borderlandsspelen (klockar en bit över tusen timmar) har jag fått en ganska bra känsla för humorn som spelen bygger på. Det är allvar med en stor dos mörk och sarkastisk humor som samspelar riktigt bra med storyn och jag kommer nog aldrig glömma Handsome Jack och hans artiga förolämpningar när han pratar om sin enhörning i diamant som heter Butt Stallion. Och ja, den spyr regnbågar också. Jag har funderat på att skaffa en tröja med henne (ja, det är ett sto egentligen) men att glida in på krogen med en regnbågströja, med en glittrig häst på, samt texten BUTT STALLION kan ge ett intryck som skulle kunna misstolkas. Jag vill inte behöva göra potentiella friare besvikna, även om det skulle vara smickrande.
Hursomhelst! Det som fångade mig med första spelet var den grymma cel-shading som grafiken tog användning av. Vad jag försöker säga är att när jag tänker på Gearbox och 2K är det snygg design och en särskild typ av humor och det är lite svårt att inte jämföra Battleborn med Borderlands. Humorn kommer tillbaka i detta spel, men den cel-shadade designen har dock fått kliva åt sidan och jag kommer prata mer om vad jag tycker om det alldeles strax.
PvP eller Story? Det är frågan.
Samarbete är en viktig del och för att gå vinnande ur striden behöver du känna din karaktär.
Så vad är Battleborn?
Det är en, enligt utvecklarna, en ”hero shooter”, vilket i folkmun vanligtvis kallas för ett FPS med fokus på PvP. För referenser kan ni vända blickarna mot det kommande Overwatch, eller Unreal Tournament om vi ska bli gamla och nostalgiska – Våldsam lagsport med fokus på att skjuta ihjäl som lockar till svordomar och kastade kontroller, med andra ord.
Battleborn är i sin speldesign mer likt Overwatch än Unreal Tournament. Det är en shooter där du väljer en hjälte, alla med sina olika förmågor, och tillsammans med ditt lag av andra spelare ger dig in i kampen mot andra spelare och försöker vinna matchen. Du får erfarenhetspoäng och olika föremål när du klarar av en match och med dessa kan du göra din karaktär bättre. Med de poäng du samlar ihop kan du låsa upp nya karaktärer och skins till dem. När du rankar upp sker detta på två olika plan; du, som spelare, rankar upp din profil och den karaktär du spelar med rankar upp ju mer du spelar med den. Det är dock inte bara PvP som finns som spelläge. Du kan även köra story missions och du väljer om du vill spela privat eller tillsammans med andra spelare. I ”Story mode” får du filmsekvenser och lite story och i slutet av den bana ni spelar möter ni en boss som behöver få ordentligt med pisk. Uppdragen kan variera från att bara kämpa sig fram genom horder av fiender och aktivera olika saker på banorna, till att eskortera och skydda NPCs som är viktiga för uppdraget. Allt kräver dock att man samarbetar som lag och inte springer runt som en åttaåring med lågt blodsocker i en godisbutik.
Jag ägnade mest tid i Story Mode, då jag alltid har föredragit co-op framför PvP. Med det sagt så kan jag uppskatta PvP i allra högsta grad också, men då Story Mode i princip är raids i miniformat njuter jag mer av det. PvP-läget är egentligen inte så annorlunda i känslan, då du springer runt med ett lag där också, men dina motståndare är ingen begränsad AI och de har avsevärt mycket farligare arsenal att tillgå. Tempot blir givetvis högra i PvP och det är väl den största skillnaden här. Vill du kunna ”ta det lugnt” är Story Mode det bästa alternativet, särskilt då du kan spela det själv också (även om det inte rekommenderas). I PvP är det ett högre tempo och det är ännu viktigare att du är bekant med din karaktär här, då små misstag ofta kan få stora konsekvenser. Det kan låta avskräckande, men när man går en match och vinner känns det otroligt bra när du vet att du har gjort saker helt rätt och utnyttjat din karaktärs förmågor till fullo.
Känslan av en dröm: Det är bra, men något är inte som det ska…
Kontrollerna är helt okej, men de känns på något vis begränsande ändå. Det är inget som påverkar upplevelsen eller spelglädjen, men jag reagerade ändå på det som hastigast. Jag tror att min reaktion beror på att jag jämför det med de FPS jag spelat med tangentbord och mus till PC. Jag har dock spelat en hel del FPS och TPS på konsol som har känts mer intuitiva och direkta, så det handlar inte om att ta parti i en plattformsfråga – kontrollen är bra men kunde ha varit bättre. Den är dock bra nog för att man ska kunna vänja sig vid den och lära sig hantera den bra.
Den tecknade stilen är borta, vilket känns lite konstigt efter tidigare spel, men det fungerar mer än väl.
När vi ändå är inne på detaljer som är bra men ändå känns lite off – grafiken. Spelet ser bra ut och de har använt samma art style som i Borderlandsspelen, men jag saknar den cel-shadade grafiken som gav ett så pass starkt intryck. Av alla cel-shadade spel jag sett är Borderlandsserien den som gjort det bäst och då har jag ändå spel som No More Heroes i bakhuvudet. Jag räknar inte in Transformers: Devastation här, trots att det är cel-shadad perfektion, för de hade källmaterial som var perfekt för den typen av grafik. Borderlands var en originaldesign och Gearbox lyckades fånga den serietecknade känslan på ett superbt sätt där. I Battleborn har man strukit de grova, svarta ”tuschstrecken” och låtit designen få en mer realistisk touch för sin art style, vilket gör att det känns lite mer intetsägande och slätstruket. Designen på karaktärerna är snygg, men det känns inte så pass iögonfallande att du kommer ihåg karaktärerna efter ett ögonkast. Det är en petig sak att klaga på, men det behöver tas upp då det är ett spel som bygger större delen av sin art design på karaktärerna. De är snygga och unika i förhållande till varandra, men de är inte så minnesvärda på det stora hela, tyvärr.
Med det sagt måste jag ändå ge komplimanger till de animerade filmsekvenserna de är riktigt snygga och där ser man var den här typen av art style verkligen hör hemma. Jag får vibbar från serier som Tengen Toppa Gurren Lagann och Kill la Kill när jag ser den och de serierna använder en väldigt speciell typ av animering som verkligen skapar liv och rörelse och dränker allt i en schysst actionkänsla. Jag önskar verkligen att spelet hade varit cel-shadat istället (nu är jag tillbaka där igen!) då en mer tecknad stil hade varit det absolut snyggaste valet av grafisk design. Jag är nöjd, men jag vill ha mer.
Det tvångsmässiga samlandet vi älskar att hata.
Det finns en stor samling hjältar att låsa upp och variationen erbjuder tillräckligt mycket för att hålla det intressant ett bra tag.
Det absolut bästa elementet i spelet för mig är just level up-systemet och alla prylar man kan samla på sig. När du klarar bossen i storyuppdraget eller vinner med ditt team finns det en del godis att se fram emot. Ju mer erfarenhetspoäng du får, desto mer rankar du upp och vid vissa ranker låser du upp nya karaktärer. Jag kan inte komma på ett enda spel jag har spelat som använt sig av ett liknande system, där jag inte har suttit ”bara en vända till”…i tre, fyra timmar. Det är farligt, men på helt rätt sätt. Att låsa upp nya saker ger en tillfredsställande känsla och jag vill låsa upp mer och mer saker för att kunna skräddarsy mina hjältar efter bästa förmåga. Bland sakerna du kan låsa upp finns det de som boostar din skada överlag, hur ont det gör när du slår, hur fort du springer, kortare cooldown, mer hälsa, snabbare healing, starkare sköldar – Alternativen är många och beroende på vilken karaktär du spelar kan du specificera din loadout för att passa just den karaktären. Är du en tank vill du kanske öka på sköldarna och din hälsa, är du en mer FPS-baserad karaktär kanske du vill röra dig snabbt och göra så mycket skada som möjligt. Spelar du en supportklass kan en kort cooldown vara tacksamt. Det finns alternativ för alla klasser och spelstilar och allt är kategoriserat i det numera klassiska lootsystemet, där grönt är vanliga föremål, blåa är lite mer sällsynta, lila är riktigt fräsiga, osv. Det känns konsekvent och genomtänkt och jag gillar systemet och hur du ständigt belönas för dina bedrifter. Det är gamification i ett nötskal, fast den här gången i ett faktiskt spel.
Sammanfattningsvis…
Jag gillar Battleborn och det faktum att du kan välja mellan PvP och Story Mode gör det så mycket roligare. Det kanske inte är varje dag man är sugen på att kriga runt mot andra spelare, så att kunna köra online och lokal co-op i ”miniraids” är ett riktigt trevligt tillskott till spelet. Grafiken är okej, men skulle gärna kunna ha gått i samma bana som Borderlands, men det är en mindre detalj. Spelglädjen är där och att låsa upp nya saker är jätteroligt, men Battleborn släppts ändå i skuggan av Overwatch, som även det kommer till flera plattformar och blir en direkt rival. För mig kommer Battleborn vara en helt okej underhållning fram till att sagda rival släpps på marknaden, vilket känns olyckligt, men sammanfattar spelet väldigt bra:
Det är bra, absolut över medel, men det utrymme för förbättringar. Tyvärr räcker det inte hela vägen fram.
Inte på grund av sig själv, utan på grund av vad det har att tävla med.