Som sig bör så består Battlefield: Hardline av två helt olika spelmoment. Givetvis är multiplayerdelen spelets allra största begivenhet, precis som vanligt i ett Battlefield-spel. Jag väljer dock att börja denna recension med den förvånansvärt lyckade kampanjen.
Nick Mendoza är en typisk TV-snut. Han är tuff och hård. Han kan snacket och han har en färgstark kollega. Kampanjen är uppbyggd som en serie om totalt tio avsnitt där Nick och hans polare haffar skurkar och infiltrerar kanrkgäng.
Stanna i lagens namn!
Jag törs sticka ut hakan och påstå att just kampanjen i Battlefield: Hardline är den bästa hittills i serien och det gör det lite lättare att förlåta det faktum att Svenska Dice har tvingats lämna över sitt skötebarn till amerikanska jättestudion Visceral Games. I sina bästa stunder känner man sig som spelare delaktig i en riktigt bra polisserie där dina beslut kan bli avgörande för uppdragets utgång.
Elpistolen kan ibland visa sig vara ditt allra mest effektiva vapen.
I Nicks arsenal ingår givetvis en handfull mer eller mindre kraftfulla skjutvapen. Dessutom är han utrustad med en väldigt effektiv elpistol som kan få vilken buse som helst på fall. Mest användbar är ändå hans polisbricka. Genom att närma sig skurkarna och skrika ”freeze” samtligt som han viftar med brickan kan han få så många som tre fiender att ge upp på en och samma gång.
Verklighetstroget? Njae, men väldigt roligt om man kan se mellan fingrarna med de logiska problemen. För visst skulle inte tre tungt beväpnade bovar bara släppa sina vapen och låta sig fängslas när en ensam polis närmade sig med polisbrickan i högsta hugg. Inte heller skulle de snällt se på när deras kumpaner blir satta i handfängsel. De skulle förmodligen inte heller ligga som döda sillar utan att föra oväsen när de väl är arresterade.
Kan man bortse från dessa logiska missar så bjuder kampanjen på väldigt väl avvägd action helt i klass med en bra snutfilm som Dödligt Vapen eller kanske Bad Boys. Nicks strävan efter rättvisa leder honom snabbt djupare in en soppa som han snart inte kan kontrollera. Inte nog med att han tvingas ta sig an buset på egen hand. Han måste också kämpa mot en korrupt poliskår. Visceral Games hade lätt kunnat styra ner Battlefield: Hardline i ett kliché-dike, men klarar sig tack vare ett mycket bra manus, härliga personligheter och en hel del häftiga action-scener.
Smyga hellre än skjuta
I de tuffare spellägena så blir ofta taktiken skillnad mellan succé och fiasko. Det lönar sig sällan att försöka skjuta ner allt som rör sig. Istället krävs det noga planering och en hel del smygande. Dessutom så belönas en lugnare spelstil med mer XP och på sätt kan du också levla upp snabbare än om du valt den håra vägen. Högre ranking ger också tillgång till mer prylar som i sin tur gör smygandet ännu lättare. Ett hett tips är att använda den behändiga handscannern för att läsa av fiender, ledtrådar och den övriga omgivningen. Den kan ge mycket bra information som kan komma att bli användbar när det gäller att planera sitt nästa drag.
Polis, polis, potatisgris!
Givetvis finns det också gott om action i Battlefield: Hardline. Visceral Games är inte rädda för att slänga in en halsbrytande biljakt när det som bäst behövs. Eller vad sägs om en helikopter som jagar en stridsvagn? Ja, ni förstår att det inte bara handlar om att smyga och balansen mellan taktik och action är perfekt avvägd. För att göra det hela ännu roligare så ha utvecklarna slängt in både en grappling gun och en bärbar zip line, föremål som ger spelaren stor frihet att själv välja hur man vill spela spelet.
Battlefield: Hardline tar med sig mycket av de som är bra från tidigare spel i serien. Samtidigt blandar man in en hel del fräscha nyheter i och med det väl genomtänkta smygsystemet där en levande skurk är värd mer än två döda. Som sig bör så står inga väggar säkert i Battlefield: Hardline. Spelets hyllade grafikmotor låter så gott som alla fasta konstruktioner rasa ner under tung beskjutning. En tunn plåtvägg erbjuder sällan något skydd när motståndarna matar kulor mot den från sina tunga maskingevär.
De grafiska effekterna lämnar inget i övrigt att önska. Explosioner som får glassplitter att flyga genom rummet ser grymt häftiga ut. För att inte tala om dammolnet när en tungt beskjuten vägg plötsligt ger vika och rasar samman. Tyvärr lämnar en del texturer en hel del i övrigt att önska. I en tid med högupplösta TV-apparater blir dessa brister extra tydliga. Det är inte alltid så coolt att smyga fram genom ett fält som ser ut att enbart bestå av plastväxter…
Allra bäst i sällskap
Kampanjen i all ära, men faktum kvarstår; man köper ett Battlefield-spel för att spela online. Tjuv- och polisupplägget erbjuder en hel del nytt som lyfter multiplayer-delen till helt nya höjder. En del inslag har vi sett i andra spel, då tänker jag främst på spelläget Rescue som tycks vara hämtat direkt från Counter Strike. I Crosshair skall polisen eskortera en VIP till en angiven plats samtidigt som skurkarna skall göra sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för snuten.
Vissa banor kan ibland kännas lite trista. Framför allt kartor som bjuder på en hel del närstrid. Däremot passar spellägena Heist, Blood Money och Conquest utmärkt på de större banorna, speciellt när det finns fordon att tillgå. Det kan ofta löna sig att packa in ett antal polare i en van och ramma motståndarnas valv för att där fylla sina säckar med pengar och sedan dra så fort det bara går. Jag kan lova att en sådan stöt får igång adrenalinet hos vilken spelare som helst.
Det var den sista. Åk nu!
Spelets absoluta höjdpunkt är utan tvekan Hotwire-läget. Kontrollpunkterna utgörs av olika fordon som kan erövras. Det gäller sedan att behålla sitt fordon så länge som möjligt, vilket kan vara lättare sagt än gjort när motståndarna jagar efter dig med granatkastare. De stora, öppna banorna bjuder in till halsbrytande körning samtidigt som de mindre stadsbanorna kräver noga avvägda beslut för att överleva. Banor som ändrar karaktär efter att byggnader rasat samman kan det få även den bästa spelaren att bli smått galen. Jag törs lova många underhållande livestreams från just Hotwire-läget.
Många timmars underhållning
EA tycks ha lärt sig av strulet kring lanseringen av Battlefield 4. Servrarna känns riktigt stabila och jag har endast ett par gånger upplevt problem med avbrutna matcher. Hatten av!
Visceral Games oprövade drag att föra serien från slagfältet till storstaden och det kriminella livet kändes till en början vågat, men med facit i hand är det väldigt lyckat. Vi bjuds på den bästa Battlefield-kampanjen på länge och multiplayer-läget är roligare än någonsin. Visst kan det kännas smått löjligt när hårdnackade skurkar snällt ger med sig för en ensam snut som viftar med sin polisbricka, men det går att ha överseende med. När flera spelare lirar samtidigt så törs jag utlova en stunds galen action som visar genren från sin allra bästa sida.