En sak vill jag göra klart redan från början. Jag är en av de jobbiga jävlarna som gör skillnad mellan simulator och spel. En simulator skall simulera verkligheten och var så likt sin förlaga som det bara går. Ett spel är till för att roa och fly verkligheten. Bee Simulator är definitivt ett spel, om än ett helt okey sådant. Det är faktiskt riktigt rofyllt och uppslukande att flyga runt i Central Park och samla honung eller sticka människor på pin kiv. Men jag känner mig aldrig som ett riktigt bi. Snarade som en drönare med gadd. Fast det är å andra sidan precis vad jag är… Nu blev det plötsligt väldigt meta.
Jag är ett stort fan av alla former av flygsimulatorer. Däremot är jag helt grön i rollen som bi. Därför är det tur att Bee Simulator inleds med en pedagogisk och väl genomarbetat introduktion. Som nykläckt arbetsbi måste jag lära mig allt från grunden. Vilka blommor ger mest honung och vilka fiender gör du bäst att hålla dig ifrån. Allt gås igenom i trygg närhet till kupan, din hemmabas och borg.
Att flyga som bi är relativt lätt och inledningsvis blir hela tiden coachad av en överentusiastisk bi-kompis. Förutom rena instruktioner får du också veta vilken viktig roll du fyller i jordens känsliga eko-system. Du blir innerligen matad med information om din arts förträfflighet och betydelse, även i de lite för frekventa laddningsskärmarna. Stundtals känns hela spelet som illa dold bi-propaganda, vilket troligen också är poängen.
Kort historia
Visst finns det en story i Bee Simulator. Den är inte direkt komplex, men den fyller en funktion. Du skall kort och gott skydda kupan och dra ditt strå till stacken. (det är väl bara en tidsfråga innan vi får se ett Ant Simulator).
Storyn motiverar dig att ge dig ut i den öppna världen för att samla honung och pollinera växter. Ute i den stora världen lurar faror som honungssugna getingar och skrämmande spindlar. Då och då blir du engagerad i ett minigame som kan bestå i allt från att slåss mot andra flygfän eller navigera genom en bana på tid.
I det senare momentet kan den något klumpiga kameran ställa till det. Titt som tätt fastnar kameravinkeln bakom en vägg eller annat hinder, något som gör precisionsflygning till en mardröm. Ibland är det så illa att jag till och med förlorar all rumsuppfattning och har svårt att avgöra vad som är upp eller ner. Däremot får jag ibland en härlig fartkänsla när jag surrar fram i den stora, öppna världen. Ibland killar det till och med i magen när mitt lilla bi dyker brant mot marken.
Om du väljer att spela igenom huvuduppdragen i Bee Simulator så kan du räkna med i runda slängar tre timmars surrande action. Med sidouppdragen har du ytterligare ett par timmars underhållning. Därefter blir allt väldigt tomt. Utan syfte är det inte alls lika givande att flyga runt i Central Park. Om det funnits många hemligheter att upptäcka och dolda utrymmen att utforska hade livslängden troligen ökat betydligt. Som det är nu finns det få saker som motiverar en omspelning. att spelet dessutom kostar lika mycket som vilket annat spel som helst gör tomheten ännu större när allt är avklarat.
Trött på samma tjat
Dialogerna driver som sig bör storyn framåt, men tyvärr är den, för att uttrycka det milt, rätt dålig. Ett exempel är om jag samlat på mig så pass mycket pollen att mitt bis ben är överfulla så påminns jag om och om igen att jag måste återvända till kupan för att lämna av min last. Dessa upprepande fraser är väldigt många och i längden galet irriterande. Dessutom har all dialog i stort sett samma röst, något som lägger en monoton sordin över hela stämningen.
Jag måste säga att Bee Simulator ser helt ok ut. Det kan inte på långa vägar mäta sig med andra, större titlar, men grafiken lär inte göra någon direkt besviken. För att vara ett familjespel med något begränsad budget så har Varsav Game Studios ändå skapat en levande och vacker värld. Vissa detaljer avslöjar dock att studion ibland valt en lite väl enkel väg. Till exempel så ser människorna i New York väldigt stela och livlösa ut. Många texturer upprepas också allt för ofta. Men överlag så är hela spelvärlden vacker och idyllisk, precis som sig bör i ett lagom utmanande familjespel.
Byt art mitt i spelet
Visst finns det någon form av progress även i en bi-simulator. Alla uppdrag genererar hjälte-poäng som sedan kan omsättas i nya skins. Det är kanske inte fullt så tokigt som det låter. Faktum är nämligen att alla olika utseenden är hämtade från olika arter av bin. Och det finns en hel del att välja mellan. Dock hade jag önskat att de olika dräkterna hade lite olika egenskaper. Det hade troligen fått mig att spendera mer poäng i kupas modebutik.
Bee Simulator är ett underhållande familjespel som är lätt att lära sig och lätt att tycka om. Det är också ett pedagogiskt spel som ideligen hamrar in budskapet att bin är den viktigaste insekt som finns och det är troligen helt sant. Samtidigt får vi veta att fler och fler bisamhällen dör ut och plötsligt känns framtiden för livet på jorden väldigt dystopisk.
