Bloodborne är det tredje universumet i Souls/Blood-serien som From Software introducerat för oss. Spelserien har växt och blivit otroligt stor och Dark Souls fick communityt att explodera. Tidigare fick vi storyn serverad i cutscenes och handlingen kastad i ansiktet på oss. Metal Gear-serien gjorde det med rekordlånga cutscenes, Uncharted gjorde det med en dramaturgi som fick oss att tänka på Hollywood och de bombastiska scener de ger oss gång på gång. Men ”Soulsborne” valde att ta en annan approach, en mer subtil och involverande sådan.
En grotesk mardröm till ansikte endast en mor kan älska.
Storyn serveras bara till ett minimum i spelet, men den lore som finns att finna i världarna ger så otroligt mycket mer än vad något annat spel har gjort, mycket tack vare det otroliga communityt som växt fram i samband med Dark Souls. Vi får enkla direktiv till vad vi ska göra, men det är alla detaljer, alla saker vi hittar och dess beskrivningar som hjälper till att kötta ut historien och ge världen liv. Detta är ett fantastiskt sätt att ta berättandet till nya nivåer, utanför själva spelkonsolen. Att internet blivit en del av vår vardag kan inte förnekas, men det steg som berättandet har tagit i samband med det är helt fantastiskt. Youtube är ett otroligt bra forum när det kommer till lore och historia i Souls-spelen och tillsammans med deras respektive wikisidor är det bevisat hur stor inverkan spel kan ha utanför sina medium. Souls-serien är ett praktexempel på detta.
Bloodborne släpptes i Mars tidigare i år och det hade fått sin beskärda del av hype på vägen. Communityt var eld och lågor över vad nästa spel från Miyazaki och FromSoft skulle bli. Efter det ganska svala mottagandet av Dark Souls 2 såg fans fram emot att se Miyazaki vid spakarna igen och det här skulle bli den andliga uppföljaren till Dark Souls. Bloodborne levererade. Det gav oss ett Viktorianskt London, dränk i H.P. Lovecraft i form av Yharnam. Det gav oss en helt ny värld av lore att utforska och med ett uppdaterat stridssystem och ny spelmotor fick vi något som kändes annorlunda från Dark Souls, utan att för den sakens skull tappa känslan. När vi sedan får lägga våra blodstänkta vantar på The Old Hunters är hypen tillbaka.
Utan att avslöja något om storyn kan jag säga att The Old Hunters ger oss en redig skopa lore som är otroligt spännande att ta del av. Stora karaktärer som spelat en avgörande roll i berättelsen får ytterligare utrymme och ett föremål som varit med sedan King’s Field, ett av FromSofts tidigare spel, dyker upp även här. Man skulle kunna säga att föremålet ifråga är motsvarigheten till karaktären Cid i Final Fantasy-serien. Fem poäng till den som gissar rätt.
Magier från förr gör sig påminda.
Det första jag kommer att tänka på när jag sitter med The Old Hunters är Artorias och dennes expansion till Dark Souls. Loremässigt finns det många paralleller att dra och klarheten växer på samma sätt som den gjorde då. De frågor man hade kvar efter att ha klarat spelet kommer högst troligen bli besvarade här. Även om lore och berättelse hör till de viktigaste och mest spännande tillskotten i The Old Hunters så är det mycket annat som är nytt också. Strax innan releasen av DLCn släpptes en patch som gav oss ett nytt gäng att slåss för – The League. Med tanke på utmaningen The Old Hunters har att erbjuda kan det vara skönt att få en ny kovenant som fokuserar på samarbete. När man pratar med karaktären som låter dig skriva kontrakt med dem visar det sig att man även kan samla ”vermin” när man dräper motstånd runtom i världen. Dessa vermins fungerar som en valuta, ett offer, som man ger till kovenanten i utbyte mot diverse belöningar.
Bloodborne bleknade i jämförelse med Souls-spelen när det kom till arsenalen, men sexton vapen var mer än väl ändå. Med dessa ”trick weapons” kunde vi använda dem på två helt olika sätt och det gav oss det dubbla att välja på, med viss restriktion. I The Old Hunters har vi fått en utöking av sagd arsenal och de nya vapnen känns riktigt intressanta. Det enda jobbiga nu är att jag vill börja om med en ny karaktär, spara på blood chunks och dra upp något av de nya vapnen. Variationen är bred och det finns bra alternativ till de vapen som redan fanns i vanillaversionen av spelet. FromSoft har gjort sina spel beroende av stats och det är större delen av nöjet för mig när jag spelar dem – Att planera den ”build” jag vill använda mig av för min karaktär. Jag bestämmer vilket vapen jag ska inrikta mig på och bygger min karaktär mot sagda vapen från början av spelet. Det här är inte unikt för mig, tvärtom – Det har blivit en standard när det kommer till Souls/Blood-spelen. Med The Old Hunters kommer jag vilja göra det igen, flera gånger om.
En ny, spännande arsenal introduceras i The Old Hunters.
Det här är rollspel i en otroligt självständig form, en total motsats till det klassiska sifferberoende, turbaserade upplägget. Grinding löste allt förr, men kan bara underlätta en del i Souls/Blood-serien. Du är fortfarande beroende av statistik och siffror, men den viktigaste delen till framgång i dessa spel är dina färdigheter. Det tillsammans med ditt tålamod och din förmåga att planera ditt spelande. Personligen älskar jag det upplägget, där spelet inte håller dig i handen med waypoints (som oftast fungerar som ursäkt för dålig leveldesign) eller daltar dig igenom hela upplevelsen. Souls/Blood-serien låter dig växa upp och ta eget ansvar och en del av det ansvaret ligger i planeringen. The Old Hunters revolutionerar inte Bloodborne på något vis, men det gör precis vad det ska göra – Ge oss mer av det vi redan fått och utöka en redan rik och fascinerande historia med ett mer än godkänt antal timmar.
Läs mer om vår betygsskala >>
