Infinity Wards överraskade världen när de annonserade sitt sjunde spel i serien. Efter Advanced Warfare och Black Ops III förväntade sig fans ett Call of Duty som gick tillbaka till dåtidens världskrig. Icke blev det så! Istället tog utvecklarna ut svängarna ordentligt och flyttade kriget ut i solsystemet. I maj visade fans sitt missnöje med över tre miljoner dislikes på annonseringstrailern på Youtube. Mer irritation uppstod när det blev känt att Modern Warefare Remastered enbart skulle komma paketerad med Infinite Warfare. För första gången lämnas också den förra generationen till förmån för dagens hårdvara, vilket lämnar en del fans utanför. Trots detta sålde Infinite Warfare bra och hamnade tvåa bakom FIFA17 på Storbritanniens marknad. Och jag kan förstå varför, spelet är inte så halvdåligt som fans tror.
CoD: Space Warfare
Löjlig men ganska passande undertitel. Redan i det inledande uppdraget skickas du till Jupiters måne Europa för att undersöka en forskningsanläggning som attackerats av separatister. Miljön, trots att den är på en annan plats, känns inte så främmande. Först några uppdrag senare, när du hoppar in i cockpiten på en Jackal och flyger ut i rymden för att strida, eller tar dig fram över en fiendefärja i tyngdlöshet med hjälp av en änterhake, eller färdas runt solsystemet snabbare än ljusets hastighet, ja då känns det som att du krigar i rymden. Med handen på hjärtat är det häftigaste som hänt på länge.
Infinite Warfares bästa stunder är ute i kalla rymden.
Övergångarna mellan strid till fots, tyngdlöshet och i stridsskeppet är många gånger sömlös och skapar en sammanhängande känsla av närvaro. För mig kom de bästa upplevelserna från när jag skickades ner på månen med en flygande jeep, kraschade in i en hamnanläggning, sköt mig genom korridorerna, sprängdes ut i tyngdlösheten och svävade tillbaka till anläggningen där jag rensade upp motståndet. Uppdragets andra hälft skickade mig tillbaka ut i rymden i ett stridsskepp, för att försvara hamnen och sedan anfall och inta fiendens hangarskepp. Under hela uppdraget möttes jag inte av en enda laddningsskärm, allt flöt på i en enda lång ström av action.
En av de skönare detaljerna är att du själv styr ditt stridsskepp Jackal, kontrar missiler med flares och gör undanmanövrar. Det är ett stort steg fram från att enbart vara en passiv åskådare eller enbart få ansvara för en fastmonterad kulspruta.
Stilgreppen är desamma som vi har kommit att förvänta oss av Call of Duty: högoktanig action med explosiva sekvenser. Spelmotsvarigheten till Hollywoods actionfilmer. Infinite Warfare håller i den aspekten hög kvalitet samtidigt som den lyckas göra lite, bara lite, mer intressanta karaktärsporträtt än vanligt. Stereotyperna och militärlingon är där, men ett fåtal ögonblick mellan skottlossningarna träder människorna i soldaterna fram. Roboten Ethan är ett bra exempel på det som med sin humor är en stark kontrast till hårdingen Omar.
CoD: Same but Zombies
Även om kampanjen är en kul distraktion är det ändå multiplayern som lockar flest spelare. Här finns det dock en del kritik att rikta mot utvecklarna Infinity Ward. Största besvikelsen du kan känna när du startar upp spelets tävlingsinriktade multiplayer är att i stort sett ingenting är förändrat sedan tidigare. Förutom ett omvärderat system av valbara klasser, med egna payloads, vapen och spelstilar och ett utbud av traits, behåller spelet rörelsemöjligheterna som introducerades i Black Ops III. Inget direkt fel i det, utan problemet ligger i de missunnade möjligheterna att introducera intressanta spellägen baserat på rymdtemat man anrättat. Till exempel strid i tyngdlöshet, intagande av varandras hangarfartyg, eller någonting som knyter an till spelets premisser förutom banor placerade i yttre rymden.
Du köttar runt i multiplayer, stiger i nivå och låser upp prylar att använda. Tempot är högt och du måste vara på helspänn konstant för att inte dö inom tre sekunder. någonstans på vägen får du en kniv och kan bli en sån där jobbig jävel som vägrar skjuta. Däri ligger nöjet och du som idkat CoD-multuplayer tidigare kommer känna dig som hemma. För alla er som svurit er hesa över dubbletter i lootlådorna kan glädjas över möjligheten att skrota dem för salvage att använda för att crafta vapen du inte har.
Presentationen i Zombies in Spaceland är lökigt fenomenal.
Spelläget jag funnit mest nöje i var Zombies in Spaceland, där man tillsammans med vänner eller främlingar online hjälps åt att överleva zombieapokalypsen på ett nöjesfält. I allt svårare vågor av odöda kämpar du och andra för att återställa strömmen i parken, hitta kraftfullare vapen och låsa upp dörrar. Till skillnad från tidigare versioner av Zombies i CoD kan du här dela pengar med andra och hjälpas åt att betala inträden.
Zombies in Spaceland är ett lättillgängligt spelläge med en egen story och grafisk still jämfört med resten av Infinite Warfare. Musik från 80-talet och humor gör Zombies till ett skönt avbrott från allvaret i resten av spelet. Många popkulturella kopplingar går att finna i pauserna mellan anfallen. Jag gläds åt att Zombies är en del av spelet och inte säljs separat eller som del av en framtida DLC. Som man säger blir allting blir bättre med zombies.
CoD: Okay Warfare
I vår podd snackade redaktionen kort om problematiken med spelserier som släpps årligen, Call of Duty i synnerhet. Jag står fast i min åsikt med fokus på onlinefunktioner behöver ständigt nytt innehåll för att hålla fans intresserade. Förutsättningen är såklart att innehållet är relevant för fansen. Efter Call of Duty: Infinite Warfare är jag dock osäker på om modellen för hur Activision publicerar serien är bäst.
Call of Duty: Infinite Warfare är ett i serien häftiga och actionfyllda spel, med en äventyrlig kampanj bortom vår egna planet, ett zombieapokalyps i glada 80-talets anda och ett multiplayerläge som dukar upp förra årets porslin till middag. Timmarna jag spenderat i multiplayer har skänkt underhållning, men å andra sidan är jag inte en hängiven fan utan bara en road förbipasserande. Det finns en hel del kul att ha i Infinite Warfare, det vet jag. YOLO-svårigheten där du bara får ett liv i kampanjen kan utmana de allra skickligaste spelarna och Zombieläget rättfärdigar sin existens med ren underhållning. När det kommer till multiplayern är det tyvärr bara du själv som kan svara på om det är för dig.