Genom åren har vi krigat oss igenom andra världskriget, Vietnamkriget, kalla kriget. På senare tid har vi fått panga i nutid. Den här gången tar Call of Duty-serien ett jättekliv in i framtiden, ett drag som visar sig vara extremt lyckat.
Framåt marsch! I framtiden är striderna intensivare än någonsin.
Men vi backar bandet ett litet tag. Utvecklingen av Call of Duty har sedan ett par år tillbaks varvats mellan tre olika studios; Infinity Ward, Treyarch och sedan 2011 även Sledgehammer Games. Just Sledgehammer ligger senast bakom Modern Warfare 3 som överlag fick positiva recensioner i spelmedia. Sedan tre år tillbaks har studion lagt i stort sett allt krut på Call of Duty: Advanced Warfare och releasen är något av ett elddop för dem.
Advanced Warfare är som alla spel i serien uppdelat i en kampanj och en mycket uppskattad multiplayerdel. Hur lyckat spelet blir brukar mätas i antalet spelare som lirar online. Kampanjen brukar ses som en sekundär del av spelet. Det har inte hindrat Sledgehammer Games från att lägga ner en avsevärd mängd energi och pengar på att få till en bra story i kampanjdelen. Den starkast lysande stjärnan är givetvis Kevin Spacey som gör en briljant roll som affärsmannen Jonathan Irons.
Att Call of Duty: Advanced Warfare inte är som alla andra spel får jag klart för mig redan från början. Spelet levereras på hela sex DVD-skivor och installationen landar på drygt 50 GB. Det finns dock en orsak till denna omfattande installation och den stavas ”grafik”. Givetvis är spelet i sig enormt snyggt, precis som det kan förväntas av en AAA-titel till PC idag. Det som fick mig att tappa hakan var de för storyn så viktiga filmsekvenserna mellan varje uppdrag. För första gången så kan jag villigt erkänna att det ibland är svårt att avgöra om jag tittar på riktiga filmer eller CGI-renderade sådana.
Personligen brukar jag alltid spela igenom kampanjen i alla Call of Duty-spel innan jag ger mig på multiplayerdelen och Advanced Warfare är inget undantag. Jag har redan berättat att settingen den här gången är en framtida värld som under många år plågats av krig. Vettvillingen Hades har detonerat ett flertal kärnvapen över hela jorden och som en soldat i den privata Atlas-armén blir det min uppgift att hitta och förgöra honom.
Kevin Spacey gör en lysande tolkning som Jonathan Irons.
Atlas är ett företag som specialiserat sig på krig. De förfogar över mängder av moderna vapen och min favorit blir snabbt threat-granaten som får alla fiender i närheten att lysa rött. Ovärderligt på mörka kartor där det kan vara svårt att se motståndarna. Arsenalen består dessutom av smarta granater, en typ av lasergevär och massa annat smått och gott. Jag kan inte undgå att tänka att Sledgehammer Games måste haft fantastiskt roligt när de designat alla nya vapen. För en gång skull har de ju haft helt fria händer och kunnat spåra ur totalt.
Den största nyheten i arsenalen är ändå spelarens exoskelett som sitter monterat utanpå kroppen. Med hjälp det får spelaren tillgång till en mängd funktioner, bland annat övermänsklig styrka, möjligheten att sakta ner tiden och det enkla, men fantastiskt roliga boost-hoppet.
VD för Atlas är Jonathan Irons och han har lyckats få nästan alla världens länder att lägga ut sitt försvar på entreprenad. Som ledare för världens största armé kontrollerar han allt från hamnar och flygplaster till världsfreden. Mycket makt för en man kan tyckas.
Jonathan Irons förlorar tidigt i spelet sin son i en misslyckad räd och istället knyter han starka band till sonens bästa vän Jack Mitchell, tillika spelets protagonist. I den misslyckade räden förlorar Mitchell sin arm och genom Atlas får han en protes som för tankarna till Star Wars. Som en del av en liten specialstyrka inom Atlas får Mitchell lära känna Gideon. Gideon är precis den karaktär som alla spel behöver – kvicktänkt och rapp i käften. En färgklick med andra ord.
Nej, det är inte BioShock. Framtidens soldater ser ut såhär.
Kampanjen följer ett bekant mönster i genren. Glöm öppna världar och valfrihet. Spelet håller dig hårt i handen hela tiden. På sin höjd kan du få välja mellan två vägar fram till målet och har du tur så kanske du hittar ett gömt föremål eller ett välbehövligt ammunitionslager. Mer överraskningar än så blir det knappast. Detta är dock inget jag stör mig på speciellt mycket. Det är det här vi är vana vid från tidigare spel i serien och det är så det skall se ut.
Något helt nytt är dock möjligheten att efter varje uppdrag uppgradera din hjältes färdigheter. Om du drömmer om att utveckla någon speciell typ av egenskaper så kan du glömma det. Valen är ganska få och det är lätt att vinna XP-poäng. Du kan utöka exoskelettets batteritid eller skapa effektivare granater samt lite annat smått och gott. Inget är dock nödvändigt för överlevnad och vill du ge dig själv en lite större utmaning så låter du helt enkelt bli att uppgradera.
Många, inklusive jag själv, anser att multiplayerdelen är spelets hjärta och Advanced Warfare är inte ett undantag. Det var länge sedan vi såg så mycket nyheter i flerspelarläget och alla känns extremt lyckade. Det mest uppenbara är användandet av exoskelettet som låter alla spelare göra ett så kallat boost-hopp, d.v.s. hoppa en extra gång när du redan är i luften. Den som lär sig att behärska den här tekniken vinner genast ett övertag över sina motståndare.
Å-hopp! Exoskelettet ger en helt ny dimension till fighterna.
Sledgehammer Games har även tagit fasta på denna egenskap när de designat de olika banorna. Mer än någonsin förr så gäller det att tänka i nivåer. Det är lätt att hoppa upp på avsatser och det finns gott om plattformar att utnyttja. Spelvärlden är med andra ord mer tredimensionell än någonsin förr. Dessutom är den ombytlig. Efter ungefär halva matchen börjar de flesta banor att förvandlas, antingen genom vulkanutbrott eller tsunamis. Detta leder till nya förutsättningar som man snabbt bör anpassa sig till för att överleva.
Call of Duty: Advanced Warfare är ett rejält lyft från Infinity Wards senaste magplask Ghosts. Grafiken är förmodligen den snyggaste jag sett i ett spel och då framför allt i de animerade mellansekvenserna. Spelets egenutvecklade motor är ett stabilt bygge, men ett processorkrävande sådant. Även om min dator för ett år sedan ansågs vara top of the line så har den idag problem att köra Advanced Warfare friktionsfritt. Däremot kan du med lätthet skruva ner grafiken lite och ändå bli kvar med ett riktigt bra spel. Det bästa Call of Duty på länge faktiskt.
[recension titel=”Call of Duty: Advanced Warfare” betyg=”9″ skribent=”Jonas Hernstig” datum=”2014-11-17″][/recension]
