Call of Duty WWII: The Resistance Recension

Då var det dags för den första expansionen till Call of Duty: WWII. Är kartorna som medföljer det vi behöver och kommer vi känna oss nöjda efter att fått sparka ännu mer zombiestjärt?

Call of Duty WWII är var spel som många längtade efter förra året och efter att ha åtnjutit en kampanj som lämnade en tankeställare om krigets efterdyningar så kastade mången gamer sig rakt in i multiplayerläget. Det jag dock kunde känna var att de kartor som fanns i grundspelet inte var jättevarierade. Nu har det första DLC-packet The Resistance släppts vilket innebär tre nya standardmultiplayerkaortr, en ny karta för War Missions samt ett nytt kapitel för zombieläget.

Redan från start på den första kartan jag testar, Valkyrie, känns det som att det krävs lite nya tag. Den är av det mindre slaget, vilket innebär många stället att gömma sig och snabba reflexer när du får syn på en fiende. Det känns uppfriskande att tempot är högt hela tiden. Du behöver inte jaga runt särskilt länge innan du stöter på någon, vilket erbjuder en intensitet som kan jämföras vid kampanjläget. Du kommer även få vara snabb på fötterna då granaterna haglade och inget hus känns speciellt säkert. Det är ju förstås inget negativt, utan snarare går matcherna väldigt fort framåt och det är få tillfällen där du står stilla.

Leka krig mitt ute i den lummiga skogen! CoD WWII fortsätter vara supersnyggt och detaljrikt

 

Occupation är en karta som fans av spelet nog kommer känna igen. Den är i grunden en remake på kartan Resistance från Call of Duty: Modern Warfare 3, med lite nya texturer såklart. Det är en ganska stor karta som erbjuder en del variation, dock så upplever jag att den nya klassen Division har lite väl stort övertag med sina perks på kartan. Väljer man Division  så är man nästan garanterad vinst, vilket tar bort lite av det roliga. Dålig balans är inget jag är speciellt mycket för. Av alla de nya kartorna så är Occupation den jag spelar minst på, vilket är ett symptom av just obalans.

Det är dock kul med detaljerna på alla kartor!

 

Den tredje standardkartan, Anthropoid, är en karta med långa korridorer och det är troligtvis den karta som erbjuder de mest långdragna striderna i multiplayer. Den har dock mycket skydd utspretat här och var vilket borgar för strategiska övertagningar och förutsatt att ditt lag har god kommunikation med dina lagkamrater. Det roligaste läget här är i min mening Team Deathmatch. Då allra helst i form av krypskytt. Det finns få saker i spelvärlden som är bättre än att sitta med en kopp kaffe i en buske och se hur dina lagkamrater tar hand om de spelare du lämnar åt dem.

Det roligaste i min mening i The Resistance är den nya kartan för War Missions-läget, Operation Intercept. Den är alldeles lagom utmanade även om den inte tillför så mycket nytt utan mest kör på gamla uppdrag. Jag ser dock inte detta som något negativt utan snarare som en finjustering av dessa uppdrag. Det du ska göra är att förstöra radiomaskiner, rädda rebeller och eskortera en tank, allt medan motståndarlaget försöker göra vardagen så brun för dig som möjligt. Tempot är ganska högt  och du får få tillfällen att pusta ut, vilket jag tycker är precis som det ska i det här läget.

Rädda rädda, skjuta skjuta. Fast skjut inte dina kompisar bara

 

Sist men inte minst har vi det nya kapitlet i zombisagan. Denna gång kommer du få krypa runt i trånga gångar, försöka hitta din väg i dimmbelagda smågator och skrämmas ihjäl av väggar som egentligen inte gör mycket annat än att stå stilla (stämningen i kapitlet fick mig orimligt rädd för en vägg när jag vände mig om, vilket säger en del). Den nya spindelzombien retade dock gallfeber på mig ända tills jag upptäckte kraften i det nya vapnet Saw Gun. I övrigt så känns kapitlet lagom långt och är ni ett gäng spelare som känner för en liten utmaning så kommer det här att erbjuda ett par goda speltimmar.

Avslutningsvis

The Resistance känns som ett rätt så matigt DLC och de nya kartorna är i slutändan precis vad som behövdes för att erbjuda lite variation. De fyra renodlade multiplayerbanorna erbjuder en bra storleksvariation och zombiekapitlet är tillräckligt stämningsfullt för att motivera till köp nästan enbart på grund av det. Det enda tråkiga med The Resistance är Occupation. Å andra sidan finns det säkert många därute som kommer tycka att den är kul. Jag känner mig ändå rätt nöjd med The Resistance och ser fram emot fler matcher och taktiker som kommer växa fram!

Bra
  • Lagom variation
  • Hyfsat långt zombiekapitel
Sämre
  • En av kartorna känns lite väl obalanserad
7
Gillar
Stor spel- och filmentusaist som prompt hävdar att pixel- och spritegrafik är det bästa som hänt världen. Utvecklar småspel, fotar och pysslar med musik alldeles för mycket. Anser att spel är konst, tar gärna upp diskussionen med folk som anser otherwise. Utöver det en rätt chill, kaffeberoende (maler egna bönor!) gamer som inte backar på utmaningar. Orerar gärna högt och ljudligt om Hideo Kojimas briljans och Metal Gear-seriens storhet.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.