Chained Echoes omfamnar tradition. Att vara ett fan av rollspel, framför allt de av den specifika smaken JRPG, har varit väldigt intressant de senaste åren. Medan företagen som varit pionjärer inom subgenren (Square Enix, Namco Bandai) tycks distansera sig från dess klassiska element i allt högre grad, verkar vissa mindre aktörer ha vigt sitt liv åt att dissekera och sönderanalysera vad som gjort den så framgångsrik och älskad genom åren. Det gör att vi har en väldigt välmående tillgång av JRPG i alla möjliga utföranden och prisklasser. Kickstarter har möjliggjort en stor del av dem – även föremålet för denna recension: Chained Echoes.
Den passionerade ensamvargen
Chained Echoes är den typ av hjärtvärmande framgångsberättelse som på sätt och vis ingjuter lite hopp i spelbranschen. En gräsrotsfinansierad kampanj som drog in över 130 000 euro för snart fyra år sedan och är en skuta som till största del styrs av en enda aktör: Matthias Linda. Denne uppenbart briljante tysk har till och med sitt namn som utvecklare, i motsats till ett catchigt (och så ofta förglömligt) studionamn. Hen har dock fått hjälp från utgivaren Deck13 på den digitala fronten, och från First Press Games för en skapligt imponerande fysisk release på tre olika utgåvor.
När jag säger att vissa verkar ha letat efter varenda beståndsdel som får ett JRPG att flyta på och att göra det bra, så är Matthias Linda ett solklart exempel på detta. Här finns ett robust stridssystem av den turbaserade sorten. Detta vilar på en solid grund av världs- och karaktärsbygge som är av allvarlig toppklass. Det hela kompletteras med en fenomenal pixelkonst som ligger någonstans mellan Final Fantasy Tactics och det likaledes gräsrotsfinansierade (tillika imponerande välgjorda) Cosmic Star Heroine. Allt med Chained Echoes känns lyxigt för den som är uppvuxen på JRPG-diet.
Världen och bygget
Skådeplatsen Valandis är en enorm landmassa någonstans mellan en stor ö och en liten kontinent. Den huserar tre kungadömen som legat i konstant krig i över 150 år. Du börjar i rollen som ett par legosoldater i färd med att göra en räd på en av kungadömenas hangarer. Redan innan striden kan du få gå runt på skeppet och interagera med besättningen, svara på dialogval och hitta lite extra föremål inför kommande strid. Sedan ger du dig ut i din mech, här kallad en Sky Armor. Efter en kort strid kraschar du och din partner och handgemänget börjar på allvar.
Redan på marken får dina val i dialogerna på skeppet konsekvenser för två av dina besättningsmedlemmar. Här lär Chained Echoes dig att alla dina val, även till synes humoristiska eller obetydliga sådana, kan påverka dig senare. Sättet som författarskapet kapslar in det här systemet är dessutom bland det bästa jag någonsin sett i genren. Det är svårt att veta vad som ger straff och vad som ger belöning. Lyckligtvis låter spelet dig spara precis var som helst som inte är i en mellansekvens eller dialog, så är du missnöjd är det bara att starta om.
Narrativets briljans är dock inte bara dialogträd och oanade valmöjligheter. Det är inte heller bara världsbygget, som sakta men säkert rullas ut och skapar nyfikenhet vid varje veck. Nej, det största triumfkortet är karaktärerna och dialogerna som sådana. Alla karaktärer är distinkta, men utan att falla i stereotyper. De skapar en balans mellan varandra som får en att njuta av såväl striderna som av deras bitvis hätska diskussioner och konfronterande världsbilder. De absolut flesta beter sig rimligt, som man kan förvänta sig av dem. De är runda och väldefinierade när det kommer till styrkor och svagheter, och känns fruktansvärt modernt skrivna.
Senaste gången jag hade privilegiet att se presentationen av världen och karaktärerna som lever i den var i Timespinner, men knakade något i fogarna när personerna fick förklara sig. Chained Echoes ger en sömlös exposition och etablerar allt det här på ett djupt fascinerande sätt som kan stå tå-mot-tå med klassiker som Final Fantasy VI.
Gå på Systemet
Chained Echoes är ett detaljverk av ett slag jag sällan skådat. Till att börja med har det som sagt ett turbaserade stridssystem. Detta är så klart avhängigt olika statuspoäng och färdigheter hos dina gängmedlemmar. Något relativt nytt här är dock att dina karaktärer inte går upp i erfarenhetsnivå. Var och en av dem har ju trots allt redan gedigen erfarenhet sedan innan du börjar kontrollera dem. I stället får de (så klart) ny utrustning och nya färdigheter. Utrustningen köper du eller hittar i kistor, och du kan senare i berättelsen utöka deras styrkor (eller kompensera för deras svagheter) med kristaller som du kan hitta runt om i världen.
Färdigheterna fungerar delvis som en traditionell nivåhöjning. Efter varje strid mot en boss får du ett poäng att sätta ut på en lista av flera alternativ. Efter hand som du satt ut tillräckligt med poäng får du tillgång till en allt större lista. Totalt är det tre nivåer av färdigheter som kan vara både aktiva (skills/magier) och passiva (statuspoäng/procentuella ökningar). Den här progressionen är betydligt långsammare än i de flesta JRPG, men är välkommen och ger en intressant spelbalans. Chained Echoes är svårt på sina ställen, men du har alltid vad som behövs för att klara livhanken. Framför allt om du kan balansera partyts värmemätare.
Det bränns
Värmemätaren symboliserar gängets stridspotential och består av tre nivåer: gul, grön (Overdrive) och röd (Overheat). Den går upp av de flesta handlingar så som attacker och färdigheter, och ner av att försvara dig eller byta mellan lagmedlemmar. Laget består av maximalt åtta, varav fyra är aktiva och direkt utbytbara i striden med de passiva. Föremål nolltaxerar värmemätaren, hjälpsamt nog. Du vill med andra ord snabbt upp i den gröna zonen och stanna där, vilket är lättare sagt än gjort. Vissa färdigheter sänker kraftigt mätaren och risken för Overheat, men vilka de är varierar med varje tur. Det introducerar en rätt frustrerande slumpfaktor i långa strider, men gör överlag ett bra jobb att krydda striderna. Och eftersom både hälsa och färdighetspoäng helas till max efter varje fajt, är det bara att laborera fritt med stridstekniker.
Skulle du råka få död på alla lagmedlemmar får du alternativet att göra om striden, eller ladda en sparpunkt. Egentligen är frågan delvis överflödig eftersom du kan spara precis var som helst utom i mellansekvenser, men det sparar åtminstone ett par sekunder i laddningstid. Chained Echoes har helt enkelt koll på livskvalitet.
Musik och ljud
Det är svårt att bli riktigt hänförd av musik i spelvärlden nuförtiden, även om det fortfarande händer med jämna mellanrum. Lyckligtvis behöver ljudet faktiskt inte kunna stå på egna ben, så länge det håller måttet. Någonstans är väl den beskrivningen just den mest passande för Chained Echoes. Det här är inte ett soundtrack du kommer att nynna i årtionden framöver, utan ett som gör precis det som efterfrågas i rätt tid.
Karaktären på ljudet är inte den typen av 16-bitsinspirerad SNES-aktiga samplingar man kanske hade förväntat sig. I stället är det mer som ett Mega CD-spel, där ljudet strömmats direkt från ett digitalt ljudspår. Det innebär full blåsinstrumentering, körer och slagverk så det står härliga till. Och samtliga musikanter är fullt ärade i eftertexter och i det digitala släppet av Chained Echoes soundtrack.
Ljudeffekterna är å sin sida genomgående skapliga. Att drämma till fiender, inkassera belöningar och kombinera kristaller bidrar alla till en tillfredsställande ljudmatta. Mer än så är svårt att förvänta sig, men jag hoppas ändå ständigt låsa upp någon attack med ett extra ”oomf”.
Med risk för eko
Chained Echoes är kondenserad, destillerad kärlek för JRPG-genren, och ett så oerhört kompetent paket att jag nästan finner det lite otroligt. Framför allt är det svårt att hitta något nyktert negativt att säga om saken. Strids- och föremålssystemen kommer inte att falla samtliga i smaken, och själv fann jag landskapsarkitekturen/layouten på vissa områden lite svårsmält. Men vad gör det när helheten är så fullgod och ytterst mättande.
Chained Echoes släpptes den 8 december 2022 på PC/Mac/Linux (Steam), PlayStation 4–5, Xbox One/Series X|S samt Nintendo Switch. Denna recension är av PC-versionen och möjlig tack vare en recensionskod.
