Natten till den 9 september 2014 köade jag utanför Webhallen på Fridhemsplan i Stockholm. Det var midnattsrelease av Destiny med ståhej och cosplay. Jag köpte en Playstation 4 Destiny Bundle, hann med sista tåget och skyndade mig hem för att installera allt. Jag bootade upp spelet, fick gåshud av titelskärmens musik och satt kanske en timme bara med att designa min karaktär. Efter spelets inledande uppdrag och jag tog mina första steg i Tornet behövde jag slita mig från teven för att åka till jobbet.
I dag har det gått nästan tio år sedan releasen av Destiny. Jag spelar fortfarande samma karaktär som jag skapade den morgonen. Jag har klockat tusentals timmar och varit på hundratals äventyr genom solsystemet. Jag har mött älskvärda karaktärer, stridit mot monster och fått oräkneliga minnen för livet. Jag har träffat randoms som blivit vänner, barn har tillkommit och våra liv har förändrats mellan expansionerna. Och nu sitter vi här, tio år senare, och spelar det avslutande kapitlet på sagan. Känslan kan nästan beskrivas som katarsis.
Destiny 2: The Final Shape är slutet på en tio år lång resa. En svanesång till den berg-och-dalbana som varit det första Destiny och Destiny 2. Har du suttit med på åkturen förstår du precis vad jag menar. Förmodligen känner du likadant. Oavsett ifall Destiny 2 fortsätter efter The Final Shape är detta slutet för många av oss.
Destiny 2: The Final Shape är avslutet jag önskade mig.
En slutgiltig form för Destiny 2?
The Final Shape är inte bara titeln på expansionen, det är den ritual skurken the Witness försöker tvinga på universum. Ett tillstånd där allt är fritt från lidande och förevigat i svart sten. I fjolårets expansion invaderade the Witness den mystiska himlakropp människor dyrkat i århundraden: the Traveler. Från dess insida har the Witness kraften att påverka hela verkligheten. Hela universum. Det är upp till oss att stoppa honom, med hagelbössor och rymdmagi.
För att lyckas överrumpla denna kosmiska gudomlighet låser vi upp möjligheten att blanda svart och ljus magi. Vår länk till the Traveler låter oss balansera krafterna harmoniskt i en ny klass: Prismatic. Med Prismatic uppnår vi kulmen, den slutgiltiga formen, av potential i Destiny, där majoriteten av våra egenskaper står till vårt förfogande med gränsöverskridande synergier!
Jag läser även in en symbolisk betydelse i titeln. Eftersom The Final Shape är slutet på en tio år lång berättelse, som tagit oss genom tre konsolgenerationer, över känslomässiga toppar och dalar, till free-to-play och cross-play och med funktioner som är inkluderande för alla spelare; kan det här vara sista versionen av Destiny 2? Med Marathon på gång, omstruktureringar inom studion och med Sony flåsande i nacken tvivlar jag på att Destiny 2 kommer att få några fler väsentliga uppdateringar framöver. Och med rykten om ett Destiny 3… varför skulle det?
Svanesången
I recensionen för Destiny 2: Lightfall jämförde jag storyn med en tutorial. Berättelsen var pinsamt tunn och karaktärerna oengagerade. Tack och lov är berättelsen i The Final Shape bättre. Mycket bättre. Storyn följer en tydlig tråd och karaktärernas interaktioner är meningsfulla och ger berättelsen driv. Uppdragen är linjära vilket hjälper med att hålla ett bra tempo. Tillkortakommanden från föregående expansion blir inte upprepade här. Prismatic blir tillgängligt i det första uppdraget med tillräckligt många pusselbitar för att kunna skapa ett par fullt fungerande builds. Det är helt enkelt bättre den här gången.
Cayde-6 är tillbaka från de döda, återupplivad med en hel del visdom och mognad på köpet – fast med samma rappa käft och sarkasm vi älskar honom för! Inga nya karaktärer blir forcerade in i storyn. Istället tar bekanta ansikten rampljuset. Deras tvivel och kamratskap blir kärnan i dramat och det har en kraftfull effekt. Jag har inte varit så här investerad i en berättelse i Destiny på länge – och det säger ju en del om den senaste tidens berättelser. Framförallt är det karaktärernas öden som sporrade mig att spela vidare, vi förstår ju att spelet fortsätter efter den sista striden – men vad som händer med våra älskade karaktärer – det är vad jag vill veta!
Förödelse i regnbågens alla färger
Prismatic är alla Destinyspelares våta dröm. Alla som någonsin spelat Destiny har säkert tänkt något i stil med ”om jag ändå bara hade Devour på min Solar subclass.” Med Prismatic är det möjligt! Inte nog med att (ett urval av) egenskaperna från samtliga subclasser går att mixa och matcha, de samarbetar även över gränserna! Vill du ha de brinnande effekterna från Solar samtidigt som du vill dra nytta av den skyddande barriären från Void? Med rätt blandning av egenskaper är det möjligt!
En personlig favoritkombination på Warlock är Helion, en liten själ som skjuter explosiv artillerield (tänk Arc Soul), och Bleak Watcher låter dig omvandla en granat till en stationär själ som pepprar fiender med is. Eld och is är inte bara en dynamisk kombo, den låter mig även kontrollera slagfältet!
Det är enkelt nog att slå på Prismatic och sedan tuta och köra, men om du vill ta tillvara på potentialen och maximera effektiviteten behöver du hitta en balans i dina vapen och egenskaper. Du förstår nyckelfunktionen i Prismatic är Transcendence, ett tillstånd där närstridsattacken och granaten laddar otroligt snabbt samt att du tål extra mycket stryk. Men för att fylla mätaren som låter dig aktivera Transcendence behöver du använda de olika elementen jämnt. Använder du bara element från det ljusa spektrumet kommer du bara kunna fylla halva mätaren. Lika så med bara mörka element. Därför behöver du en genomtänkt blandning av vapen och egenskaper med element från både ljuset och mörkret – och använda dem balanserat! Detta är inte bara stimulerande för oss som tycker om att hitta roliga kombinationer, utan även väldigt underhållande in action!
Prismatic är helt enkelt superkul!
Den nya fasan
Till vår stora förtjusning introducerar Bungie en helt ny grupp fiender i Destiny 2: The Final Shape – The Dread! Vi har länge efterfrågat nya motståndare att mäta oss mot. Men Bungie har låtit oss svälta långsamt. Sist vi fick något nytt att kriga mot var 2018 och Scorn i expansionen Forsaken. The Dread är en mäktig samling kombattanter som – jag vill inte säga ”varit värt väntan” – men som kommer i rättan tid! Den storslagna avslutningen som är The Final Shape träffar hårdare när dessa elakingar står i din väg.
Det som är gemensamt för alla fiender från The Dread är att de har mäktiga egenskaper. Den flygande Grimmen kan förtrycka dig med ett av sina vrål, Weavers kastar runt dig på slagfältet med sina strängar och Husks lämnar målsökande, explosiva maskar efter sig när de dör. Med andra ord så kan dessa styggingar snabbt sätta käpparna i hjulet på dig. På svårighetsgraden Legendary behöver du verkligen se dig för!
Förutom att de nya fienderna utmanar och tvingar oss att omprioritera våra angrepp så är det bara roligt med något nytt att skjuta på. Något nytt att bemästra! The Dread bidrar också till att fiendevariationen blir berikad med nya potentiella fiendekonstellationer att hantera. Och blandade fiendegrupper som kompletterar varandra är något som gynnar actionmomenten i Destiny 2: The Final Shape!
Bästa området sedan the Dreadnaught
The Pale Heart är den nya destinationen i The Final Shape, en annan dimension inuti the Traveler. Här formas miljöerna av dess besökare. Minnen, känslor och vilja tar fysisk form här och det syns. Drömsk fantasi övergår successivt till psykedeliska mardrömmar desto närmare the Witness ritual vi kommer. Händer smyger in i omgivningen på obehagliga ställen och ansikten förvridna i smärta kan plötsligt täcka en hel vägg. Att bara färdas genom The Pale Heart är en upplevelse!
Bungie har gjort ett mästerligt arbete med att designa The Pale Heart. Även om enskilda bitar är lånade från bekanta miljöer, blir de sammanfogade på fantasifulla sätt. Destinationen är sannerligen unik! Men mer än bara ögongodis väntar här. Sidoaktiviteter med unika mekaniker finns att sysselsätta dig med och spännande hemligheter gömmer sig. Till exempel kan du använda ljus för att tvätta bort korruptionen från Taken, samt eskortera Shanks för att spränga väggar. Inget direkt fantastiskt, men onekligen nyskapande och underhållande för vad det är.
Vad som också gör The Pale Heart till en attraktiv destination är att det finns gott om fiender att bråka med. Mellan aktiviteter, hemligheter, fiender och skatter har du alltid något att göra när du strosar runt inuti the Traveler. Du behöver inte bekymra dig för andra spelare heller för du är ensam på destinationen såtillvida du inte matchat in i områdets gruppaktivitet – eller med en kompis naturligtvis.
Suveränt sista kapitel
Kombinationen av en bra story, en underhållande och mäktig subclass, en fruktansvärt svår raid, en episk strid för 12 spelare och intressanta miljöer att utforska gör Destiny 2: The Final Shape till ett värdigt avslut på den här resan. Jag ska erkänna; jag räknade inte med att Bungie skulle lyckas såhär bra. Visst, The Final Shape skulle säkert vara okej, men jag trodde aldrig att jag skulle tycka om expansionen, eller känna mig nöjd.
Jag har spenderat så mycket tid i Destiny och pengar på Bungie under dessa tio år att allt annat än en succé skulle kännas som en skymf mot mig. Troligtvis hade Bungie inget annat val än att göra den bästa expansionen någonsin. Att The Final Shape tillfredsställer mig är en otrolig lättnad och gör hela min investering, i det stora hela, värd det. Visst är jag tacksam för alla minnen jag fått och vänner jag träffat – men jag ville också att det skulle sluta bra. Det gör det lättare att kunna se tillbaka på tiden i Destiny och tänka: ”wow, vilken resa, eller hur?”
För de gamers som inte har samma investering i Destiny vet jag inte riktigt vad ni skulle få ut av The Final Shape. Så mycket i expansionen bygger på tidigare erfarenheter och upplevelser. Om du inte blev charmad av Cayde-6 i Destiny: The Taken King, hur skulle du då kunna uppskatta hans återkomst och mognad? Ifall du missade upptrappningen av Pyramidskeppen och det växande hotet från mörkret, hur skulle du kunna känna någon fientlighet mot the Witness? Men inte bara det, The Final Shape bygger också på kollektivets samlade kunskaper, längtan och förväntningar.
Destiny är så mycket mer än bara ett tevespel.
(Avhoppare kommer ha det enklare än någonsin att återvända till Destiny 2, då ett nytt system för grupper anpassar och jämnar ut level på alla i en grupp baserat på ledarens level.)
Förstå mig rätt nu, vi välkomnar gladeligen nya spelare! Men vi veteraner förstår hur fullkomligt ogästvänligt Destiny kan vara för nybörjare. Vare sig det handlar om spelets mekaniker eller berättelserna runtomkring så är Bungies rymdopera en aktiv upplevelse som inte väntar på någon. Förhoppningsvis avgår en ny resa snart, där nybörjare får en ärlig chans att kliva ombord.
Destiny 2: The Final Shape finns ute nu till samtliga av spelets plattformar.
