Det är inte ofta spelsidor recenserar böcker, men faktum är att gammelmediet hör mer hemma i spelbranschen än någonsin. Alla från Bitmap Brothers till Limited Run Games och Nintendo har börjat få ut massvis med trycksvärta till konsumenterna på sistone. Men det är facklitteratur. Edda Headshot är något så udda som skönlitteratur.
Det här är inte fråga om en lättroman eller manga i stuket Sword Art Online eller Overlord, utan en hårdpärm packad med enbart text från första till sista sidan. Vi har skrivit om Edda Headshot för inte så länge sedan. Boken ges ut på förlaget Southside Stories och berättelsen signeras Peter Westberg, ett relativt nytt ansikte inom författarskap. Edda Headshot utgör den första delen i en ny bokserie Westerberg planerar. Så, hur överlever Edda sitt pilotavsnitt?
Blurb
Att bli gammal och grå är trist, särskilt när man plötsligt blir änka. Ett år har gått sedan Eddas man Hans tog ner skylten, och Edda har fortfarande svårt för att fylla livets nya tomrum. När hennes barnbarn Isak föreslår att hon provar på Counterstr-, jag menar Counterforce, känns det hela först löjeväckande. Efter lite funderande ger hon det dock ett försök, och visar sig ha ett oanat födgeni för spelet. Det dröjer inte länge innan Isak tar upp henne i sitt lag Fragrz och hon plötsligt finner sig kval till självaste OS inom e-sport. Hennes nick blir Edda_Headshot.
Förutom Edda introduceras läsarna för ett ymnigt persongalleri i form av Fragrz sammansvetsade ensemble, en handfull motspelare och ett par oanade dramalamor. Berättelsen ramas in som en riktig feelgood-roman (i varje fall till en början) med ett högt tempo. Här finns en tydlig inspiration i Hollywood, men även ett litet mått shounen-manga. Även en viss parallell till den lite kultiga onlineserien Video Game High School går att dra. Men till skillnad från de flesta exempel på plötsliga genier är inte huvudkaraktären 17, utan 80. Det är om något en frisk fläkt i sammanhanget.
Lillgammal målgrupp?
Edda Headshot har en något diffus målgrupp. Den sprider enligt författaren själv ett fördomstrots mot ålder och de förutfattade meningar den kan föra med sig. Samtidigt är prosan en pigg och ungdomlig sådan som går hand i hand med det höga tempot. Anglicismerna haglar på ett för undertecknad rätt så naturligt sätt, och även om många förklaras hade nästan en notapparat varit ett välkommet tillägg.
Det viktigaste när man går in i Edda Headshot är dock, på tal om just anglicismer, suspension of disbelief. Berättelsen innehåller väldigt många ingredienser som i sig är otroliga praktexemplar, crème de la crème på sin egen hylla. Kombinerade ger de en så sockersöt bakelse att man storknar efter hälften. Omständigheter, karaktärer och deras interaktioner är helt enkelt lite för välregisserade, och vissa scener som plockade ut ett drömscenario. Den här typen av optimism känns väldigt ovant i en kultur uppfödd på Beck, Wallander och Millenium. Jag vill därför bestämt framhäva att det inte bara är en last för boken, utan lite av ett försäljningsargument.
Trots att Edda Headshot är silkeslent wholesome på utsidan så har den ändå ett par tyngre teman i sig. Dessa avlöser varandra med väldigt jämna mellanrum, och man kan skönja taktpinnen mellan sidvändningarna. Och trots denna rätt förutsägbara bana längs den dramaturgiska kurvan så är Edda Headshot ändå en bok jag skulle rekommendera som förströelselitteratur. Westberg skriver lättsamt, men rappt och ger en gemytlig känsla vid så många ställen i texten – nästan genomgående. Det väger upp en hel del för de skorrande delarna där karaktärsinteraktionen känns lite väl teatralisk. Jag ser den gärna på samma sätt som jag ser en film som Free Guy eller Pixels, och det är en i allra högsta grad efterlängtad form av bok.
Edda Headshot släpps den 31 maj och kan köpas via de flesta större bokhandlare. Cirkapriset är 210–269 kronor. Denna recension är möjlig tack vare ett recensionsexemplar (men jag hade köpt boken i alla fall :).
