Spelrelaterad skönlitteratur från Sverige är som tidigare sagt ingen dussinvara. Därför är Peter Westbergs Edda Hotshot, del två i en planerad trilogi om gammelgamern Edda, så välkommen. Som mellandel i en trilogi har den dock en del att leva upp till. Är det en stark fortsättning av rang i stil med Rymdimperiet slår tillbaka? Eller är det en skum berg-och-dal-bana à la The Matrix Reloaded?
Detta har hänt
Du ska inte läsa Edda Hotshot utan att ha läst Edda Headshot – så enkelt är det. Berättelsen tar vid en kort tid efter Edda och laget Fragrz, som leds av hennes barnbarn Isak, kvalat till första OS i e-sport. De tävlar fortfarande i totally-not-Counterstrike-spelet Counterforce, men den här gången är fokusen inte riktigt lika mycket på spelandet. Snarare på allt annat än spelandet.
Föregångaren lämnade knappt några oupplösta trådar vad gäller inbördes dramer i Fragrz, men lämnade ödet för ett par karaktärer lite i limbo. Den balanserade taktfullt det positiva med det negativa på ett sätt som aldrig riktigt fick vågen att guppa överdrivet. Det lilla mörker som fanns där löstes rätt fort upp i solsken. Edda Hotshot börjar till synes i de få orosmoln som föregångaren lämnade efter sig och totalt förkovrar sig i dem. Och jag har jättesvårt för det.
Feelgood utbytt mot spänning, men humorn intakt
Edda Headshot placerar jag utan minsta eftertanke i ett feelgood-fack. Peter Westbergs prosa utförde konsten att få igång adrenalinet utan att känna att särskilt mycket stod på spel. Den lättsamheten är bortblåst i Edda Hotshot. Det eskalerar dessutom imponerande taktfast i samspel med bladvändandet. För Edda Hotshot är en bladvändare av rang, lättläst, spännande och fyndig på ett sätt som kanske ändå får kallas för en vanesmak.
Om Westberg använde sig av många pappaskämt förut, är det inget mot vad han gör nu. Var och varannan sida har humor som ömsom får mig att både fnissa och skratta högt, ömsom får mig att stånka och himla med ögonen till jag hjärnskådar mig själv. Jag fullkomligen älskar denna del, men somliga läsare kan nog tjänas av en brasklapp här.
En samhällsspegel
Det sorgliga med att Edda Hotshot avviker så mycket från den feelgood ettan hade, är att det tyvärr gör att den ligger närmre sanningen. Den första boken doppade sig en del i beroendeproblematik och psykisk ohälsa; den andra boken dyker med berått mod in i allt från arbetsmiljösäkerhet till gängkriminalitet. Det känns lite som att författarens andra genrer, framför allt deckare/krim, blöder över lite. Tack-orden får mig att ana viss påverkan från redaktörshåll.
Westberg tycks också mycket mån om att försöka döda stereotyper, fördomar och förutfattade meningar om precis allt; gamlingar som spelar är bara toppen av isberget. I sin iver att få med så mycket av dessa som möjligt faller dock flödet i läsningen pladask emellanåt. Det blir sällan mer än gnissel, men hände ändå så pass många gånger att jag upplevde det där som ungdomarna kallar för cringe.
Inget av det här hindrar dock Edda Hotshot från att vara en vansinnigt vanebildande bladvändare. Själv läste jag den i klassisk bokform, men jag kan tänka mig att den är ännu mer lättlyssnad än vad den är lättläst. Det rappa, klämkäckt utmålande språket är kvar från föregångaren. De inre monologerna kan kännas lite väl efterkonstruerade för en läsares skull, men den poleringen tar jag emot med öppna armar. Det är liksom ingen tysk medvetandeström som säg Das Muschelessen (vem kunde tro att 15 poäng i tysk litteratur skulle komma till nytta så här?) det är frågan om, utan en läsvänlig presentation av tankegångar som, faktiskt, känns läskigt nära mina egna vid tillfällen.
Jag kommer garanterat att läsa del tre, men är något mer reserverad inför den efter rodeon med del två. Edda Hotshot är en bra bok, men gnisslar för denne recensent på både viktiga och mindre viktiga områden.
Ordvitsanekdot
Jag älskar när kända, väletablerade företag och franchiser benämns i nöjesmedia inte med sina faktiska namn, utan med pastischer som får en att dra på smilbanden. Westberg tillämpar en hel del av det här, men är tyvärr inte särskilt konsekvent med vilka som får nya namn och inte. Spelet Counterforce och speltidningen AI Reactor, men samtidigt IKEA och McDonalds. Ett par namn på amerikanska kändisar är också omskrivna, medan minst två svenska nämns bokstavstroget. Det här är en observation som varken gör från eller till på mitt betyg, men jag vill verkligen nämna den.
Edda Hotshot släpptes den 12 mars och kostar från 79 kronor beroende på återförsäljare och utgåva (E-bok, ljudbok, pocketbok och hårdpräm finns). Denna recension är möjlig tack vare ett recensionsexemplar.
