Everhood är ett hopkok från hjärnan på Chris Nordgren (för övrigt en VFX/3D-utvecklare på Mojang) och utvecklades på dennes fritid tillsammans med Jordi Roca. En googling på den sistnämnde för en direkt till en mycket känd konditor, men det är (tyvärr) bara hans namne. Musiken som driver detta vansinne är en helt annan sorts best och kommer från ett antal olika artister och genrer. Men mer om det senare!
Vad är Everhood?
Everhood marknadsför sig som ett ”okonventionellt äventyrsrollspel”. Den beskrivningen stämmer precis lika bra för spel som Undertale, Swords & Sworcery och Earthbound. Det säger med andra ord inte så mycket. Men om jag tillägger att Everhood är ett rytmspel och lånar sin stridsmekanik delvis från Guitar Hero så börjar nog fantasin skena på de flesta.
Till skillnad från andra spel som relativt nyligen försökt kombinera rollspel med rytmspel, är striderna i Everhood i princip alltid förutbestämda (i motsats till slumpmässigt förekommande). Fienderna ska övertalas, hjälpas eller dödas med hjälp av musikens kraft. Till en början ska du bara undvika alla ”toner” med hjälp av hopp, snabba rörelser och en rejäl dos planering. Efter hand som berättelsen vecklar ut sig får du dock tillfälle att leka med andra stridsmekanismer. De flesta av dessa är olika sätt att kontra fiendernas attacker. Att stridsteknikerna utvecklas allt eftersom sagan fortgår är rent ut sagt fenomenalt och påminner mig om Eternal Sonata – ett annat rollspel som utvecklar sitt stridssystem i takt med att spelaren blir varm i kläderna.
Och berättelsen?
Så vad är då denna berättelse som väver samman dessa udda kombinationer av genrer? Har du spelat de exemplen jag nämnde ovan så har du nog ändå en aning. Du spelar som Red, en docka som vaknar till liv efter att ha fått sin arm stulen av en annan docka. Du följer efter rackaren, och efter du fått lära dig (det första) stridssystemet hamnar du på något slags nattklubb.
Varenda karaktär du möter talar i kryptiska termer och hela Everhood osar av filosofiska under- och övertoner. Det ger ibland intryck av att spelet försöker prata över huvudet på dig, när det bombar dig med diffust ställda frågor och underliga insinuationer. Själv tröttnade jag på textväggen rätt fort och tryckte mot slutet allt oftare förbi den för att komma till Everhoods absolut största försäljningsargument: striderna.
Slåss med stil
Att slåss i Everhood är lika tillfredsställande som att plocka noter i Guitar Hero – minst. Till en början handlar det som sagt mestadels om att undvika fiendens attacker, det vill säga noterna ifråga. Låga noter, som ser ut som vågor, kan du hoppa över, medan de stora blocken måste undvikas i sidled. De båda har sedan en form som kan absorberas och en form (mer som en svart silhuett) som inte kan det. De allra flesta fighter har någon form av gimmick. Denna kan vara allt från att bara skicka block eller vågor mot dig; en annan kan få spelfältet att ställas på ända eller böjas som genom en fiskögelins. Långa spelsessioner riskerar faktiskt att göra en illamående på grund av sådana gimmickar (ta det från undertecknad), men tanken på att få spela Everhood i VR känns ändå lockande.
Överlag lär du inte ha några problem med att undvika noter som världens 8-bits trä-Michael Jackson. Hitboxen på Red, din spelavatar, är relativt liten och de allra flesta fajter rättvist designade. Skulle du tröttna kan du alltid sänka svårighetsgraden när du förlorat en strid. Det gjorde jag själv mot slutet efter att ha tröttnat något på Hard, som är den näst svåraste graden.
Slutet gott, eller?
Faktum med, att det är just slutet mot resan som får mig att lämna Everhood bakom mig med en känsla av ”Äntligen är det över”. För medan jag verkligen njutit av musiken i stora drag och har kul åt flera av karaktärerna så är Everhood ett äventyr som gnager lite väl på tålamodet. Det skulle mycket väl kunna runda av berättelsen lite tidigare och dra ned på vissa rejäla slöseri med tid. De allra flesta tidssänkare är i och för sig valbara, men 72 hela Prestationer i listan – varav ett är en tydligen två timmar lång sprint längs en löjligt lång korridor – vittnar om en lika mängder illvillig som busig designer.
Everhood släpptes den 4 mars 2021 på Steam och Nintendo Switch för en prislapp på 9,99 € och 156 kronor respektive. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod för Steam-släppet.
