Fe Recension

Den som känner att vad spelvärlden verkligen behöver är en svenskutvecklad sorglig granskog med skönsjungande ludna kreatur som räddar naturen från enögda vrålmonster kan nu tacka sin lyckliga stjärna, emedan lystmätet för dylikt genom Fe torde vara uppnått.

Jag har kanske fel, men jag upplever att det allt som oftast är independent-spel som försöker stå i fören och peka ut vägen till förnyelse. I fallet Fe är det indiestudion Zoink, som med benäget understöd av Electronic Arts försöker bryta ny mark för NPC-interaktion i plattformsspel. I Fe måste spelaren med sång locka till sig skogens snälla djur och ta hjälp av deras förmågor för att klara sig vidare i spelet.

Fe? Fe!

Spelaren hanterar Fe, som alltså inte är järn utan ett litet djur med stora öron och kraftig röst. Huruvida Fe är en fe vet vi inte riktigt, men hen ser ut lite som en cockerspaniel på rejv, eller djuret som i Tove Janssons Trollvinter meddelas bo under diskbänken och vresigt utbrister “radamsa!” om det tilltalas. Wikipediaartikeln om spelet ser istället likheter med en räv. Vi har säkert rätt båda två. Intrycket är att göteborgsbaserade studion Zoink (som nyligen gick samman med likaledes göteborgsbaserade Image & Form) vill göra ett statement om miljöförstöring. Och det går på det hela taget rätt bra. EA, som vi annars ofta och gärna kritiserar för att vara giriga här på varvat, möjliggör publicering av indieprojekt som Fe genom sitt nya Originals-program, vilket också ger studion större del av den intjänade kakan. Fe är först ut via denna kanal, så vi får se hur det faller ut tänker jag.

Lilla djuret Fe blickar ut över den dystra skogen.

Murrig grafik

Den färg som används rikligast i paletten är svart. Svart och svart och svart. Sen kommer det lite käcka highlights i olika kulörer, så att djur och växter ser ut som de kanske gått på dansfest med blacklights. Resultatet är slående. Det blir dystert, vilket säkert är syftet. Emellertid blir det ibland svårt att hitta rätt och se detaljerna när det är så pass mörkt hela tiden. Och i dessa tider då vi vant oss vid mjuka former och rundade hörn känns det som kantigheten i Fe hör till en tidigare era. Möjligt att det gjorts för att spara utrymme eller för att jag inte är van vid begränsningarna hos Switch, men det är väl sannolikare ett aktivt val. Laddtiderna är redan rätt långa – de hade kanske varit ännu längre med mer slick grafik…

Fe och nån sorts hjort sjunger tillsammans.

Stämningsfullt ljud

Ljudet spelar förstås en central roll i Fe eftersom du använder olika läten för att interagera med omgivningen. Ett intressant grepp, men omgivningen tröttnar rätt fort på att höra på ens försök att prata med ett litet djur (det låter ”wrawrawrrarrRRAAOOOAAEEEEEEEEEEEHH”), vilket dock kan avhjälpas med hörlurar. Sedermera får Fe tillgång till olika sånger och kan därmed medelst olika sorters oväsen slå sig i slang med fler djur och växter. Den konventionella delen av ljudet – soundtracket –  förtjänar också ett litet omnämnande, om inte annat för att jag gillar stämningsfull musik med rikliga inslag av cello.

Silent Ones förstör skog och fängslar djur med sina ögonlasrar.

Kontroll, förvirring, railroad

Spelets kontroller är helt rimliga och gör precis vad de ska. Till Fes inledande arsenal av rörelser fogas stadigt fler, som att kunna klättra i granar och glidflyga kortare sträckor. Internet nämner likheter med vissa Legend of Zelda-spel, men jag finner större likhet med Metroid Prime-serien. Emellertid känner jag ganska ofta att jag snubblar på en pixel, eller fastnar bakom en polygon. Det vill säga, lilla Fe kommer inte dit jag vill, i synnerhet när det är bråttom, för ovan nämnda vrålmonster (kallade Silent Ones) lägger inte fingrarna emellan, och resultatet stavas senaste savepoint. Och förutom att det i det lågmält färgade landskapet, som tidigare nämnts är lätt att gå fel, kan kartan som finns som stöd göra att jag känner mig lite railroadad. Världen är till synes öppen, men just nu ska du gå HIT. Till nöds kan tipsen stängas av. Efter ett tag fick jag dock en sån gnagande känsla av att jag hade missat nåt att jag försökte gå tillbaka och leta runt, men det gick inte, så jag började om (utan resultat). Sannolikt går det i ett senare skede att ta sig tillbaka längre bitar i spelet så gömda skatter utanför räckvidd kan samlas in.

Sammantaget ett mycket fint litet spel med nyskapande idéer och några smärre skavanker. I dessa tider händer det ju att spel fixas till efterhand, så en del kanske patchas vad det lider. Det är förstås alltid trevligt att kunna gotta sig åt att svensk spelproduktion alltjämt ligger i framkant också.

Jag har spelat Fe på Nintendo Switch, men det är även tillgängligt för PS4, Windows och Xbox One.

Läs mer om våra betyg >>

Bra
  • Nyskapande gameplay
  • Stämningsfullt med enkla medel
  • Lagom blandning av plattform, pussel och smygeri
Sämre
  • Mörk miljö försvårar detaljseende och stör lokalsinnet
  • Långa laddtider
  • Sången irriterande för omgivningen
8
Bra
Jag gillar mest av allt de gamla spelen, och tidiga konsoler i all ära, men textbaserat och ASCII-grafik ligger också högt på listan. Moderna spel med retrokänsla går också bra om det kniper, och egentligen är det nog innovativitet med enkla medel som fascinerar.

Vad tycker du?

1 0

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.