Låt oss påbörja denna recension genom att ta itu med elefanten i rummet. EA:s idé att addera damlandslag till spelets pott utav fotbollslag var långt ifrån en smärtsam process och det skapade snabbt kalabalik. Diskussionen slutade, som ofta, vid frågor kön samt sexism. Många förbisåg dock den direktion kritiken var riktad mot, som inte var damfotbollen i sig, utan dåliga beslut. Varför lägga till något åt den demografi som onekligen är en minoritet när det finns server-problem att ordna upp samt andra spellägen att uppdatera?
Damlagen är ett kul tillskott, men de blir mest en gimmick.
Idag kan jag däremot med glädje fastslå att uppståndelsen var onödig, då EA har givit något till oss alla. Den fortsatt växande kvinnliga demografin, vi som finner oss intresserade utav enspelarlägena och självklart FUT-junkarna. På så vis är Fifa 16, sett till nyheter, det mest intressanta sedan frisparksvarianterna dundrade fram på scenen för tre år sedan. Nya funktioner har dock ingen större betydelse för helheten, de som avgör är hur väl implementerade de är.
Karriärläget har för första gången sedan Fifa 13 fått ett ordentligt lyft genom försäsongsturneringar samt möjligheterna att träna dina spelare. På ytan är det inte mer än två verktyg för att göra resan som tränare eller spelare en aning lättare. Var dessa lägen däremot gör att är bidra med variation samt större autenticitet. Försäsongsturneringarna är framförallt framstående inom en tränarkarriär och låter dig slås om en prispott som kan addera pengar till din värvningsbudget. Man får även möjligheten att pröva på olika formationer och få spelare i form inför ligastarten.
I grunden är det inte mer än fem nya fotbollsmatcher att spela, men ändock, fem matcher är betydligt intressantare än de tre man fick nöja sig med under tidigare inkarnationer utav serien. Träningsläget, som låter dig träna spelare inom olika områden är det stora tillägget och ett perfekt exempel på gameplay-story-integration. De minispel man bråkat med under spelets laddningssekvenser är nu en stor del utav spelmekaniken. Fem spelare varje vecka kan testa på dessa och på så vis förbättra sig inom vissa områden. Detta hjälper inte bara till i utvecklingen av ens talanger utan bidrar dessutom med variation. Allt som allt känns karriärläget mer underhållande än på länge.
Bra och mindre bra
För de spelare som föredrar att öppna kortpaket introduceras nu FUT-Draft. I detta läge tilldelas man temporära Ultimate Team-spelare som kan användas för att bygga ett lag. När laget är färdigbyggt får man spela med detta i fem matcher mot andra spelare eller datorn. Haken? Förlorar du får du göra om allt, inklusive laget. Vinner du, å andra sidan, får man belöningar i form av kortpaket samt pengar. Systemet går att likna vid en handledningsmanual för just Ultimate Team i helhet, där man får testa på spelmekaniken och spela med Lionel Messi under en kort stund. Det är inget långvarigt men trots det ett underhållande tidsfördriv som gör vägen till Ultimate Team en aning smidigare.
Bättre bollfysik gör det svårare att göra mål.
Den tredje och sista stora nyheten är däremot inte alls lika intressant. Damlandslagen marknadsfördes tungt och man försökte skapa hype, vilket man till viss mån lyckades med. Jag såg faktiskt fram emot att testa ett landslag som inte är rent skräp. Att dessutom få möjligheten spela med lag där varje individ har fått sitt ansikte inskannat känns mer autentiskt, men i slutändan är visade sig dessa lag att vara ganska tråkiga. De är väl implanterade, detta skall understrykas. Istället för att skapa debatt har man placerat dem i sitt egna lilla fack, där de kan vara bra utan att jämföras med herrlagen. Problemet är att de är för få och att du inte kan göra särskilt mycket med dem.
Du har spelläget avspark eller möjligheten att köra en turnering. Det är allt. Den sistnämnda är för övrigt skrattretande. Turneringen försöker simulera världsmästerskapen men ingenting i presentationen (förutom bucklan) pekar åt detta håll. Istället är det som att spela vilket turnering som helst och det finns inget som gör den unik. Min kritik hade varit mildare ifall möjligheten gavs att träna damlandslagen under karriärläget, men något sådant har jag icke fått uppleva. I slutändan var det stor hype för något ganska så tamt, vilket är synd.
Styrkan ligger i detaljerna
Spelets största styrka ligger däremot inte i tre stora nyheterna utan i presentationen och dess alla detaljer. Fifa känns nu mer levande än någonsin med mer utpräglade kommentatorer, filmsekvenser, ljudbitar (Premier League-musiken spelas i början av dessa matcher) och mer autentiska spelare. Det är inget som fångar in en vid första anblicken men när de väl märks av sätter de sina spår. Ur ett tekniskt perspektiv så finns det inte mycket att klaga på. Fifa 16 är trevligt att titta på, trots underligt minspel och några fula standardansikten. Det låter även bra och varje bollträff ekar smått i högtalarna. Mitt enda klagomål angående ljudbilden riktas åt spelets soundtrack som är ganska mediokert.
Rent spelmekaniskt har denna inkarnation större likheter med Fifa 14 än sin föregångare. Spelet har saktats ner en aning, vilket jag personligen föredrar. Bollfysiken har också fått ett lyft och den är betydligt tyngre, vilket gör både passningsspelet samt målgörandet svårare att bemästra men likväl mer tillfredsställande. Man har med andra ord åter sneglat åt det mer realistiska hållet, vilket tydligt märks av.
Många matcher, mot vänner så som AI:n har avgjorts av slumpchanser eller individuella misstag. Det lär däremot finnas hål, så som Fifa 14’s nickmål eller föregångarens gratischanser efter avspark, men det är inget som jag har funnit än så länge. Förändringarna har dock bidragit med ett smärre problem. Om det är programmeringsfel eller buggar vågar jag inte säga, men din backlinje känns oerhört passiv. I ett antal fall och under vissa tillfällen tar de väldigt korkade beslut som jag inte lyckas hejda. AI:n är dessutom, om än förbättrad, fortfarande väldigt statisk. Oavsett om jag möter Barcelona eller Norwich känner jag aldrig någon större skillnad på motståndet. Båda kan på svårare svårighetsgrader spela felfri Tiki-taka-fotboll trots att verkligheten ser annorlunda ut. Olika typer utav spelsystem för AI:n hade varit desto mer intressanta.
I slutändan finns det inte mycket att tillägga då det grundar sig en problematik i spel med årliga utgåvor. Trots nyheter är skillnaderna fortfarande för få och det är svårt att fullt ut klargöra varför man ska köpa denna inkarnation framför föregångaren. I slutändan handlar köpen mest om att följa tidens ström, då det faktiskt känns ganska tråkigt att sitta med Bolton i Premier League när alla andra leker runt med nya stjärnor, funktioner samt lag.
Slutsats: Det mest intressanta delen i serien sedan Fifa 13, men vad gör det, du kommer att köpa spelet i vilket fall. (Detta skall stå där uppe i spelsamlingen).
Läs mer om vår betygsskala >>