[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Beyond: Two Souls” developers=”Quantic Dream” publishers=”Sony Computer Entertainment” platforms=”Playstation 3″ genres=”Interaktivt drama” release_date=”11 oktober”]
När man frågar vilket spel de flesta längtat efter i höst så kommer svaren domineras av Grand Theft Auto V och The Last of Us. Själv har jag räknat ner dagarna till releasen av Quantic Dreams nya skapelse Beyond: Two Souls.
Jag tillhör den skara spelare som föll pladask för den franska studions episka drama Heavy Rain som släpptes exklusivt till Playstation 3 år 2010. Heavy Rain var inte likt något annat jag spelat. Stundtals kändes det mer som en film där jag själv regisserade och skrev handlingen än ett tv-spel. Och jag älskade det. Därför är förväntningarna på David Cage och hans nya Beyond: Two Souls högt ställda. Kanske högre än någonsin förut. Hur har man då lyckats motsvara dessa monumentala förväntningar?
Att vara besatt är inte alltid så lätt. Fråga Jodie Holmes så kan hon berätta sin story.
Beyond är vid första anblicken väldigt likt Heavy Rain, men samtidigt helt annorlunda. Grafiken känns igen och så även rörelsemönstret hos karaktärerna. Men det är också här likheterna upphör. Redan vid uppstarten får jag frågan om jag vill styra spelet med en vanlig handkontroll eller använda mig av en smartphone eller läsplatta. Jag faller för tanken att styra spelet visa min iPad och tankar hem gratisappen ”Beyond Touch” från App Store. Synkningen mellan platta och PS3 funkar klockrent och ganska snart styr jag Jodie Holmes och hennes första trevande steg över tv-skärmen med hjälp av mitt pekfinger.
Ellen Page är Jodie Holmes
Men vem är då huvudpersonen Jodie Holmes? Till att börja med så är hon extremt lik skådespelerskan Ellen Page (X-Men: The Last Stand) som lånat både röst och ansiktsdrag till Jodie. Hon är också, som hon själv uttrycker det, besatt av ett annat väsen, en osynlig herre vid namn Aiden. Spelets första scen utspelar sig på en polisstation. En intet ont anande polis håller ett helt vanligt förhör med Jodie, som dock vägrar svara på några frågor. Ganska snart ger polismannen upp och samtidigt stormas byggnaden av en beväpnad insatsstyrka. Operationen går inte riktigt som poliserna förväntat sig och kvar blir bara förödelse och död.
Beyond: Two Souls är en hackig historia. Storyn är uppdelad i olika episoder ur Jodies liv som inte berättas i kronologisk ordning. Scener ur hennes barndom blandas med inblickar i hur hon som tonåring tränas av CIA eller flyr undan en brutal poliskår. Allt eftersom vi får se mer av Jodies liv så får vi också svar på många av de frågor som uppstår längs vägen. Varje kapitel avslutas med en skicklig cliffhanger som gör att man hela tiden vill spela igenom en scen till.
Visst känner man igen Willem Dafoe i rollen som Nathan Dawkins.
Jodie lär som barn känna Nathan Dawkins, en otursförföljd forskare som specialiserat sig på övernaturliga fenomen. Han inser snart att flickan han har framför sig besitter förmågor som ingen tidigare skådat. Den lilla flickan är sammanlänkad med ett övernaturligt väsen som heter Aiden, en ande som inte vill Jodie något illa, men samtidigt gör att folk i hennes omgivning blir rädda för henne.
Genom att lämna Jodeis medvetande så kan spelaren växla över till att styra Aiden och det är i rollen som detta väsen som det hela börjar bli riktigt spännande. I Aidens skepnad så kan man sväva fritt genom rummen och fram till vissa förutbestämda intressepunkter. Vi varje sådant ställe så kan man sedan interagera på olika sätt med omgivningen. Man kan exempelvis flytta föremål eller varför inte ta sig i medvetandet i en intet ont anande skurk?
Briljant skådespeleri
Aiden närvaro har ställt till stora problem för Jodie under hela hennes uppväxt. Hon blev tidigt placerad på en forskningsanstalt där staten ganska omgående såg nyttan med hennes förmågor. Efter en lång utbildning hos CIA så blir hon snabbt indragen i diverse infiltrationsuppdrag där Aidens förmåga att ta sig igenom väggar och dyrka lås kommer väl till pass.
Beyonds stora behållning är det briljanta skådespelet av både Ellen Page och Willem Dafoe som spelar Nathan Dawkins. Kemin mellan de stora stjärnorna stämmer klockrent i det digitala formatet manuset av David Cage hade gjort sig minst lika bra som spelfilm. Spänningen finns närvarande hela tiden och som spelare suktar man konstant efter att få veta vad som händer i nästa scen.
Det är också här vi hittar spelets brister, för även om grafiken förmodligen är den bästa vi skådat i ett spel till denna generations konsoler så blir det ibland lite ytligt. Som spelare så känns det gång på gång som om man inte är delaktig i det som inträffar på skärmen. Det är ofta svårt att avgöra hur alternativen man väljer mellan påverkar historien och efter femtielva quick time events så börjar det kännas lite långrandigt.
Att slåss är enkelt, oavsett hur stora motståndarna är.
En sjukdom man inte lyckats bota från Heavy Rain är det bökiga rörelsesystemet. Ofta byter spelet kameravinkel när man går genom ett rum, vilket resulterar i att din karaktär plötsligt får för sig att vända sig 180° och gå i motsatt riktning. Detta problem blir något mer hanterbart när man styr med en smartphone eller surfplatta, men man borde lärt sig av kritiken man fick i det förra spelet. Att styra med en iPad har dock sina små nackdelar. Exempelvis så måste man titta på plattan när man skall göra ett knappval eftersom man inte kan känna vart knapparna befinner sig.
Stridssystemet i Beyond: Two Souls är ganska simpelt, men också det som påverkar spelarens framfart mest. När Jodie skall slåss mot en motståndare så saktas tiden ner och en pil på skärmen talar om för dig i vilken riktning du skall föra styrspaken eller dra med ditt finger över din läsplatta. Är man tillräckligt snabb och precis så klaras fighterna ofta av undan några större problem.
Visst är det lite pang-pang i Beyond: Two Souls också.
Vågar fler göra som David Cage?
Beyond: Two Souls är ett spel som hålls upp av sitt lysande manus och bländande grafik i en klass helt för sig. Quantic Dream har som vanligt tänkt utanför boxen och gått ifrån de flesta normer som spel har i dag. Man levererar en rörande historia där spelaren är en del i berättandet. Samtidigt så blir det ofta allt för ytligt och det är inte alltid självklart hur dina val påverkar historien. Däremot har Beyond: Two Souls ett betydligt högre omspelsvärde än de flesta andra spel och med alla sina olika slut så kan man få olika spelupplevelser varje gång.
Nu återstår bara att se om någon annan utvecklare vågar sig på samma koncept. Förhoppningsvis kommer David Cage att producera många spel framöver, men nog behöver han konkurrens precis som alla andra.
[youtube id=”c9D1N-MHwog” width=”600″ height=”350″]