[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Crysis 3″ developers=”Crytek” publishers=”Electronic Arts” platforms=”Playstation 3 | Xbxo 360 | PC” genres=”Förstapersonsshooter” release_date=”21 februari 2013″]
Jag vill börja med att klargöra att jag inte bryr mig ett dugg om huruvida min dator klarar Crysis. Jag har nämligen recenserat detta grafikmonster på en gammal hederlig konsol, så prestanda är inget jag behöver oroa mig för. Jag kan dock förstå att detta galet snygga spel kräver en rejäl PC, men Crysis 3 är ett starkt bevis för att en välpolerad yta inte alltid döljer ett fulländat inre.
Efter 24 år sedan händelserna i Crysis 2 så är New York vackrare än någonsin. Staden har tagits över av prunkande grönska och känslan av att befinna sig i en djungel är ofta större än insikten att man är mitt i en världsmetropol. Under ytan är dock allt som sig bör. Onda Cell-soldater patrullerar gatorna och din nanodräkt är din bästa vän. Till på köpet så har någon byggt upp en jättelik kupol över staden. Tänk Simpsons The Movie så förstår ni ungefär vad jag menar. Jag blir däremot aldrig klok på om den är där för att hålla ute fiender eller om den är till för att hindra folk från att fly.
Prophet är tillbaks
Med andra ord så är det mesta sig likt. Den här gången är det Prophet, som vi lärde känna i det första spelet, som åter igen drar på sig den uppgraderade Nanodräkten. Redan i första uppdraget blir jag förärad med den häftigaste pilbåge världen skådat sedan Rambo 2. Kärleken är ögonblicklig och jag svär evig trohet till mitt nya vapen och dess mångsidiga ammunition. Bågen i kombination med Nanodräktens egenskaper gör Prophet till en smygande mördarmaskin. Dräktens förmågor, så som osynlighet, superstyrka, mörkerkikare och fallenhet för att hacka elektronisk utrustning gör vår hjälte i stort sett ostoppbar. Dock så gäller det precis som vanligt att hushålla på energin, för om du råkar befinna dig mitt ibland fiender när du plötsligt blir synlig så är du ofta ett lätt byte för motståndarna.
För det mesta så beror din framgång på din förmåga att kombinera Nanodräktens egenskaper med ditt vapen och anpassa dig till omgivningen. Min egen favorittaktik blir snart att ta mig till en hög punkt och sedan lokalisera fienden med hjälp av det högteknologiska visiret. Sen kan jag ta dem av daga en efter en med min kära pilbåge. Genom att anpassa pilarna till situationen så gör jag dödandet extra effektivt. Vissa pilar exploderar vid träff medan andra levererar en elektrisk laddning. Perfekt för elakingar som står i vatten.
Se för allt i världen till att hålla dig gömd. En hungrig Ceph är en elak Ceph.
Crysis 3 erbjuder dock alltid alternativ till den håra vägen. Det är inga problem att om man så önskar smyga sig förbi sina antagonister. Högt gräs och strategiskt placerade dräneringsrör gör att man ofta med relativt stor lätthet kan förflytta sig långa sträckor utan att riskera att bli upptäckt av Cell-soldater. Med andra ord så kan man i stora delar av spelet klara sig helt utan att avlossa sina vapen. Men det är inte riktigt lika roligt. Eller hur?
Om man trots en smygande taktik lyckas påkalla motståndarna uppmärksamhet så dröjer det inte länge förrän hela helvetet brakar löst. Jag har mer än en gång tvingats slänga mig ner bakom närmsta skydd för att desperat försöka undkomma fiendeeld.
Motståndarna i Crysis 3 är smarta och grymt skickliga med sina vapen. De hivar granater mot dig från absurda avstånd och du blir snabbt omringad om du inte har full koll på omgivningarna. Därför rekommenderar jag att inte spela på ”hard”. Du kommer att bli gråhårig.
Då och då så lyser en märklig AI-programmering igenom. Ibland får nämligen Cell-soldaterna fullständigt hjärnsläpp och rusar mot dig i rena självmordsattacker. Är du tillräckligt snabb i fingrarna så lyckas dessa dårar sällan nå långt innan du stoppat dem hårt och brutalt med en välriktad pil.
Vackert men kort
För att variera fienden så finns den utomjordiska rasen Ceph kvar som en frisk fläkt. Dessa underjordiska odjur ställer ofta till problem för Prophet, men kan lätt smygas förbi om man är på det humöret. Ger du dig ändå in i en eldstrid med en Ceph så se för allt i världen till att ha fulla magasin. Ceph är minst sagt hårdhudade och det krävs ofta både en och två omladdningar innan man fällt sin fiende.
New York gör sig nästan bättre som djungel än som storstad.
Crysis 3 är ett förvånansvärt kort spel bestående endast av sju banor. Spelet börjar oroväckande linjärt med öppnar ganska snart upp sig till en vacker sandlåda där friheten är stor. Jag älskar det faktum att större delen av spelet utspelar sig i full dagsljus. Det är också då som kraften i CryEngine 3 visar sig från sin bästa sida. Crysis 3 är möjligtvis vår tids snyggaste spel med klarast vatten, vackrast dagsljus och finaste miljöer. Ja ni fattar att Crytek lagt ner stor möda på grafiken och man har gjort ett mycket bra jobb. Det är också orsaken till att de som väljer att spela på PC måste ha en top-of-the-line-dator för att kunna spela Crysis 3 med all grafik på högsta inställningarna.
Då och då märks det att mitt Playstation 3 kämpar med att måla upp den vackra grafiken. Frameraten blir ibland så låg att spelet börjar sega sig fram. Detta märks extra tydligt när det händer mycket på skärmen samtidigt. Det är faktiskt första gången jag upplever att denna generations konsoler inte riktigt hänger med längre. Även om Crysis 3 är makalöst vackert så kan man inte njuta av spelets fulla potential förrän man lirat det på en bra PC.
Kontrollen är överlag bra och spelar du på en lite lättare nivå så fäster ditt sikte direkt på närmsta motståndare när du siktar mot honom. Tyvärr kan man inte stänga av autosiktet, vilket gör de lägre svårighetsgraderna nästan för lätta, samtidigt som det för många nog blir för utmanande på högre nivåer.
När jag efter drygt åtta timmar har spelat igenom kampanjen så sitter jag i soffan med en besk smak i munnen. Mina ögon har njutit av varje sekund, men samtidigt så känns det som att jag saknar något. Spelet överraskar mig inte en enda gång och även om storyn är välskriven så lämnar dig mig i stort sett oberörd. Crysis 3 är ett klassiskt exempel på mycket yta med lite innehåll. Jag hade gärna sett betydligt mer nyskapande handling och mer variation på mina vapen.
Mycket bra multiplayer
Glädjande nog så har man lyckats riktigt bra med multiplayerdelen. En melee-attack är minst lika tillfredsställande i Crysis 3 som i exempelvis Call of Duty. Det märks ganska snart vilka motspelare som lärt sig utnyttja fördelarna med Nanodräkten. Spelare som använder sig av osynlighetsfunktionen kan vara grymt irriterande till en början. Med tiden så gör dock några av de många uppgraderingarna striderna lättare. Exempelvis så kan du få ett larm som berättar när någon är i närheten, eller varför inte använda sig av ett sikte som visar precis vart motståndarna befinner sig, oavsett om de är osynliga eller inte?
Snabb, exakt och dödlig. Min båge är min bästa vän.
Det finns tolv banor att spela på och alla erbjuder de olika utmaningar. De sträcker sig från övervuxna flygfält till en raserad Brooklyn-bro. Största överraskningen är dock återkomsten av Crysis 2-banan Skyline som dock har förfallit en hel del sen sist, men den är fortfarande lika rolig att spela. Tempot är ofta högt på banorna och man får räkna med att dö många gånger. Med andra ord så är Crysis 3 inget spel för campare, vilket lär glädja många spelare som gillar fart och fläkt.
Crysis 3 är kanske årets spel när det gäller den visuella delen. Innehållsmässigt är det dock ganska fattigt, utan någon djupare story. Jag saknar en riktigt varierad vapenarsenal, även om min kära pilbåge över lag är det vapen jag använder mest. Spelet räddas av en välbalanserad multiplayerdel som erbjuder många oförglömliga matcher på någon av de många snygga banorna.
[youtube id=”8PdGUZauShA” width=”600″ height=”350″]