[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Dead Space 3″ developers=”Visceral Games” publishers=”Electronic Arts” platforms=”PC, Xbox 360, PlayStation 3″ genres=”Action, Sci-fi, Skräck, Tredjeperson” release_date=”8 februari 2013″]
Nog har det talats mycket om Dead Space-serien och om hur stort avtryck det första spelet i serien satte i skräckgenren. Med den kalla, mystiska rymdatmosfären tog spelaren rollen som ingenjören Isaac Clarke och påbörjade sin strid mot de så kallade Necromorphs som är en blandning av döda människor och ett utomjordiskt virus på rymdfarkosten USG Ishimura. Det har gått några år sedan vi först såg Isaac med den häftiga rymddräkten och de kraftfulla vapnen. Nu har Isaac fått nog av allt som har med nekromorferna och Marker-hoten att göra. Han saknar sitt ex Ellie och vet inte riktigt vad han ska göra med sitt liv.
The Thing? Nej, Dead Space
Isaac är en nedbruten man som får ett plötsligt besök av några människor som behöver hans hjälp. Det visar sig att det inte bara är dem som behöver hans hjälp med att störta Unitologerna (en sekt där människor dyrkar nekromorferna och Markers). Han får reda på att hans ex Ellie är i stort behov av hjälp hon också. Nu är det så att Unitologerna inte bara är ute efter att dyrka nekromorferna och Markers, de vill också få tag på Isaac som i förra spelet fick sin hjärna spetsad med information av en Marker som han förstörde. En nyhet i Dead Space 3 är den ombytta miljön. Visst, det hela börjar på en koloni sen ett rymdskepp. Men sen vidare ner på isplaneten Tau Volantis som ska föreställa ursprungspunkten för Markers, därmed är den sprängfylld med vidriga nekromorfer. Planeten påminner vidare om filmen The Thing. Med den väldigt ogästvänliga miljön så är det inte bara nekromorferna som försöker stoppa Isaac.
Att göra varelserna lemlösa är lika trevligt som innan
Mitt första intryck av Dead Space 3 är inte vad jag förväntat mig. Storyn känns krystad och framtvingad och grafiken i filmsekvenserna är lite väl plastiga för att vara ett så pass nytt spel. När jag inte är tvingad att titta på Isaac och hans vänner i närbild så är det grafiska bygget rätt imponerande. Dock så är det bästa med spelet helt klart ljudet. Att koppla upp en fin ljudanläggning till TV:n och verkligen höja volymen några steg ger Dead Space 3 den känslan en man vill få ut av ett skräckspel. Att höra de mystiska ljuden smyga runt i luftventilerna och skriken från nekromorferna när de kommer springandes och svingandes mot dig. Ljudet kan få de flesta att hoppa till när monstren plötsligt dyker upp.
Dessa grabbarna stöter du på i kolonin
Överlag känns det som om utvecklarna helt och hållet har tappat all fantasi och kan inte ge spelaren några som helst överraskningar. Du fastnar i hissar, monstren försöker skrämma dig genom att flyga ut ur ventilationstrummorna. Inte nog med att spelet har tappat många delar som ett spel i skräckgenren behöver, det har även förvandlats mer och mer till ett cover-based shooter spel i stil med Gears of War.
I Dead Space 3 är tillgången till vapen lagom stor. Med ett craftingsystem som förklaras lite halvkasst och används till att bygga/uppgradera vapen, sälja och lagra saker men känns till storydelen väldigt stel då du kan få i uppdrag att exempelvis leta upp tre saker och sen sätta ihop dem vid arbetsbänken.
Kuriren Isaac Clarke
I Dead Space 3 är kuriruppdragen så otroligt många. Varje sak du behöver är bara en lång j!#la resa bort. Människorna som får Isaacs hjälp ber honom i de flesta konversationerna om något de behöver som är väldigt betydelsefullt för uppdraget men som tyvärr ligger på andra sidan rymdskeppet eller andra sidan av vad du än befinner dig på eller i. En bonus är dock de sidouppdrag som man stöter på i spelet. Det är trevligt med lite mer bakgrundsstory och ett bra tillskott om man vill tjäna lite extra byggmaterial till vapenuppgraderingar.
John Carver har det lite kämpigt han med
Samarbetsläget är också ett nytt tillskott i Dead Space 3. En vän kan med sin konsol tar kontrollen över John Carver och han gör faktiskt mer än att bara öppna dörrar åt Isaac. I samarbetsläget förändras story och dialogerna och ger spelet en knuff framåt. John Carver ser saker som inte Isaac gör och med detta tillägg får spelet en andra chans till förbättrad mystik och story.
Slutsatsen
Så med all fakta i handen korar jag verkligen inte Dead Space 3 till årets skräckspel. Med en story som står lika ostadigt på benen likt en ettåring så når tyvärr inte Dead Space 3 upp till förväntningarna. Det ska gå under survival-horror genren men börjar precis som Resident Evil-spelen att falla ner i den djupa och enformiga action-hålan. Det som håller hoppet uppe är ljudet, men ett helt spel kan inte prisas enbart för sina ljudeffekter. Sidouppdragen känns också som något att titta lite extra på om man inte fastnar för den vanliga röda tråden och vägrar slita sig. Man får reda på rätt mycket som hände och hur människorna betedde sig när helvetet brakade loss. Så är du som gamer ute efter ännu ett actionspel där du slaktar utomjordingar och inte bryr dig så mycket om ett sammanhang i storyn så köp för all del Dead Space 3. Ni som vill sjunka in i ett riktigt skräckspel och känna rysningarna ända ut i fingertopparna kommer dock bli väldigt besvikna. Dead Space 3 är precis som någon ny skräckfilm, full med klicheer och inga överraskningar.