[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Donkey Kong Country Returns 3D” developers=”Monster Games” publishers=”Nintendo” platforms=”Nintendo 3DS” genres=”Plattform” release_date=”24 maj 2013″]
Vi börjar med en kort historielektion
Rare gjorde 1994 revolution med det första Donkey Kong Country till SNES. Dess modeller var till stor del förrenderade utifrån ”REAL 3D MODELS”, en term som lät störtcool på 90-talet, och hade utöver sin fina grafik plattformsaction som än i dag står sig väldigt högt. Rare var ansvariga för Donkey Kong Country-serien innan de i början på 00-talet blev uppköpta av Microsoft. När det 2010 var dags för vår primatkamrat att återvända till den klassiska plattformsgenren var det Metroid Prime-skaparna Retro Studios som tog över facklan. Detta efter att de bönat och bett för att få ha hand om DK:s återkomst.
Denna kärlek syntes i Retros Donkey Kong Country Returns, Wii-uppföljaren till Rares klassiska äventyr. Ett fantastiskt välgjort spel där man ser hur Retro lagt ned sina själar i varenda litet palmblad och den extremt välkomponerade musiken. Trots att spelet inte är en exakt återgivning av de första spelen i serien följer det äventyrens formula slaviskt utan att återinföra så mycket nytt. Kanske till och med mycket mindre än de skulle behöva ha gjort. Vi återvänder till det lite senare.
I grund och botten är 3DS-versionen av Returns exakt identisk med Wii-utgåvan utöver några små skillnader. Till skillnad från DKC:s äldre installationer (där du spelar som en mängd olika apor) kontrollerar du i Returns endast Donkey Kong och Diddy Kong. Det enda djuret du får rida på är noshörningen Rambi, dock fyller de raketdrivna tunnorna en liknande roll.
Fartfyllda flygturer med rakettunnan
En oblyg hyllning till seriens rötter
Har du aldrig tidigare kört DKC rör det sig om simpla sidoskrollande plattformsspel. Jämfört med t.ex. Super Mario är takten långsammare (förmodligen för att illustrera Donkeys styrka och tyngre vikt). Kontrollerna är väldigt enkla och 3DS har ett stort övertag mot Wii-versionen i att du inte måste skaka dina händer för att rulla eller slå med nävarna i marken.
I enspelarläget kan Diddy Kong hittas i en tunna. Att som Donkey spänna fast Diddy på sin rygg har en mängd fördelar där de bästa är att ni tillsammans tål mer stryk och att ni nu kan glidflyga korta avstånd med hjälp av Diddys raketryggsäck. Originalets flerspelarläge finns kvar på 3DS men kan endast avnjutas om båda spelarna har ett 3DS var och varsin spelkassett. Dock tycker jag att multiplayer i Returns känns ganska klumpigt och lite som en eftertanke.
Returns är en oblyg hyllning till Rares gamla klassiker och det tar inte lång tid innan vi introduceras för de sedvanliga gruvvagnsnivåerna eller de speleologi-osande turerna uppå Rambis rygg. Det enda fräscha som bjuds på är hur vissa banor i princip förvandlas och omformas till nya sammansättningar och några bonusnivåer med en väldigt speciell grafisk stil. Det handlar dock för det mesta om ”billiga knep” som inte adderar något givande utifrån ett gameplayperspektiv.
Monster Games, studion som skötte porteringen, har förmodligen gjort det bästa jobbet de kunde, men i konverteringen från Wii till 3DS har grafiken tappat både lyster och, framförallt, skärpa. Modellerna är oskarpa och texturerna nästan ”urvattnade”. Det största problemet har dock att göra med att spelet uppenbarligen är gjort för att spelas på en större skärm. Till och med på 3DS XL:s monsterskärm kan karaktärerna vara svåra att se och allt som händer vara svårt att urskilja.
Den nedskalade grafiken gör det svårt att se
Apan svingar bättre till Wii
De nya och mer förlåtande spellägena känns som en konsekvens av skärmstorleken men trots dessa spellägen är svårighetsgraden stundvis ändå hög. Originalutmaningen finns fortfarande kvar för den som vill ha något extra att bita i, plus en helt ny extravärld, men utmaningen känns ändå aldrig rättvis på 3DS.
Trots att jag nu har låtit väldigt negativ har spelet fortfarande sina fina sidor (jag säger ju ovan att Returns till Wii var fantastiskt, eller hur?). Utav 3DS- och Wii-versionen kan jag dock bara rekommendera den till Wii. Gillar du DKC kan den kärleken hjälpa dig att överkomma de flesta felen i den bärbara utgåvan.
Oavsett till vilken konsol du väljer Returns till har du mästerligt utförda plattformsnivåer som skriker av kärlek och bjuder på mycket roligt. Har du aldrig tidigare spelat DKC är spelet guld värt, frågan är bara om dess repetivitet skrämmer iväg dig eller inte. För mig är Wii-versionen en solklar åtta men till 3DS får ni tyvärr bara en sexa.
[youtube id=”2KVX82n2UzY” width=”600″ height=”350″]