[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”inFamous: Second Son” developers=”Sucker Punch” publishers=”SCE” platforms=”PS4″ genres=”Action, äventyr” release_date=”21 mars, 2013″]
Delsin är hjälten i Second Son
Sucker Punch har ett sätt att få sina spel att kännas som en karusellåkning – man hänger bara med och njuter av turen. Kravlöst och enkelt. De tidigare spelen i inFamous-serien var sådana och inFamous: Second Son följer i samma fotspår med precis lagom djup handling, snabb och skojig action och en inre charm som på något sätt får mig att inte kunna slita mig från TV:n.
Folk har också sett fram emot för att den kommer med nästa generations grafik, vilket är efterlängtat till konsoler. Vi vill alla se vad PS4 och Xbox One klarar av och inFamous: Second Son tar verkligen ledningen på det visuella planet tillsammans med Killzone: Shadow Fall. Läs vidare för mina intryck om det längre ned.
Ut med det gamla, in med det nya
Borta är elektriske Cole MacGrath med sina blixtar och dunder. Den nye stjärnan i serien är Delsin Rowe, en tonåring klädd i yllemössa och jeansväst, vars största intresse är att spraya graffiti. Sju år efter händelserna i inFamous 2 har en sorts militärorganisation skapats, vid namn Department of Unified Protection (D.U.P.), ämnad att hålla människor med superkrafter, så kallade “conduits”, i schack.
När Delsin råkar bli vittne till en olycka där ett antal conduits lyckas ta sig ur en armerad D.U.P.-transport och får närkontakt med en av fångarna lyckas han på något sätt suga åt sig den fångens kraft. Plötsligt kan han förvandla sig själv till rök, skjuta rök-projektiler, sväva i luften och en hel del annat spexigt. Han drar slutsatsen att han är en kraft-svamp som kan suga åt sig andra conduits superkrafter enbart genom hudkontakt.
En öppen värld.. fylld med bad guys att döda!
När D.U.P.-ledaren, den kvinnliga antagonisten Augustine, ställer till det för Delsin ser han det som en anledning att samla nya krafter för att bli stark nog att besegra henne och hennes tyranni över alla individer som råkar besitta dessa krafter. Till hjälp har han sin bror som råkar jobba som polis, vilket visar sig vara en intressant duo med gott om brödrakärlek.
Med det sagt är man alltså inte låst till en enda superkraft som man varit i de tidigare två spelen – även om inFamous 2 snuddade vid det området. Under spelets gång samlar man på sig rök, neon, video och sten genom att uppsöka nya conduits i huvuduppdragen.
Fyra superhjältar i en
Eftersom Sucker Punch fokuserat på fyra superkrafter istället för en enda kan man förvänta sig att det är något urvattnat, vilket stämmer. Till viss del. Varje superkraft har en egen uppsättning standardförmågor som inte skiljer sig så mycket sinsemellan. Med rök kan man skjuta projektiler, missiler, granater samt färdas väldigt snabbt i en riktning. Samma gäller för de andra krafterna, med vissa undantag.
bZzzzrrzRZRhzhzhzz… Dags för lite neon-action
Med neon kan man paralysera fiender med granater istället för att skada dem. Med video kan man göra sig själv osynlig under en period, samt flyga med vingar över långa distanser. Med rök kan man flyga genom tighta öppningar som stängsel och trånga utrymmen. Med sten kan man slåss jätte-bauta-hårt. Det är kul att växla mellan dessa, men jag fann mig sitta med video 99% av tiden så fort den kraften låsts upp, delvis tack vare osynligheten och delvis för att dess färdsätt är snabbare än någon av de andra, vilket är tacksamt i en öppen värld.
I de tidigare spelen samlade man elektricitet från lyktstolpar, bilar och elcentraler. Med fyra krafter är detta lite annorlunda. Spelvärlden, som råkar vara Seattle, är fylld med små stationer överallt som alltid ger en möjlighet att få energi till sina respektive krafter; En uppsjö av neonskyltar längs med gator, TV-apparater på hustak och i skyltfönster, rykande skorstenar och liknande gör det lätt att alltid fylla på sin energi.
Det är dock inte lika tätt med ställen att suga energi ur som förr vilket stundvis kan vara en källa till frustration innan man samlat på sig alla krafter. Men det är ingen big deal, man lär sig anpassa sig till det och att testa på alla nya krafter är rent ut sagt askul.
Delsin måste själv lära känna sina nya förmågor
Mer än dumma actionstrider
Uppdragen är klassiska gå-dit-och-döda-fiender, men på något sätt lyckas det aldrig bli riktigt repetetivt eller långdraget. Det kan ha att göra med det faktum att det är hur kul som helst att sätta sprätt på sina superkrafter i episka strider med lågintelligenta fotsoldater från D.U.P., att man verkligen känner sig stark och speciell.
Men varje uppdrag har vanligtvis någonting mer än dumma actionstrider. Det kan vara att man måste jaga en individ över staden tills man fångar honom eller henne, att förstöra en fiendetransport, att tagga en husvägg med sprayfärg eller uppsöka undangömda lådor fyllda med knark i en hamn. Striderna i spelet är bara en nödvändig distraktion kryddade med extra målsättningar som gör det hela mer meningsfullt och spännande.
God eller ond?
Som vanligt kan man välja att spela som god eller ond vilket i sin tur låser upp unika förmågor i de olika krafterna. Beroende på detta kan spelet sluta på två olika sätt. När huvuduppdragen är slut kan man dock fortsätta spela (något som inte var möjligt tidigare!) och avsluta alla siduppdrag, vilket ger många timmars extra speltid.
Även superhjältar behöver vila ibland
Vad gäller grafiken ska jag väl medge att jag hade lite högre förväntningar. Killzone: Shadow Fall satte ribban när jag recenserade det för ett tag sedan och inFamous: Second Son är helt enkelt inte riktigt lika imponerande rent visuellt. Jag blev absolut inte besviken – utom möjligtvis på de stela, dockliknande ansiktsrörelserna på karaktärer. Men jag blev inte så blown-away som jag hade hoppats.
inFamous: Second Son är ett roligt, actionpackat och spännande äventyr snyggt förpackat i ny grafik och lagom lång speltid på ca 8-10h för huvudscenariot. Om jag hade kunnat göra en graf på hur komplicerat det är jämfört med hur kul det är skulle linjerna balansera ut varandra perfekt, man plockar helt enkelt upp kontrollen och har kul. Det är formeln för ett roligt spel, och som storsläpp till PS4 är det absolut värt pengarna med råge.
[youtube id=”MlNfJvFnzc8″ width=”600″ height=”350″]