[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Lara Croft and the temple of Osiris” developers=”Crystal Dynamics” publishers=”Square Enix” platforms=”Playstation 4 / Xbox One / PC” genres=”Äventyr” release_date=”9 december 2014″]
Lara Croft ger sig ut på en ny resa som inkluderar gravar, ädelstenar och egyptiska gudar. Kommer den här varianten ge vår hjältinna en välbehövlig vitamininjektion?
Destination Egypten
Mitt intresse för Tomb Raider har inte varit speciellt stort. Efter de första tre spelen till Playstation har serien gått på tomgång med det ena inslaget efter det andra som varierat i kvalité. Något spel har varit hyfsat bra medan ett annat har varit en ren katastrof. Dock skedde en nystart med förra årets Tomb Raider som gav namnet nytt blod, ett initiativ som belönades med en åtta från redaktionens sida. Nu är det dags för ännu ett äventyr som i själva verket är uppföljaren till Lara Croft and the Guardian of Light som gavs ut för fyra år sen.
Den här gången utspelar sig handlingen i Egypten där Lara ska hitta dödsguden Osiris stav. Tyvärr hinner rivalen Carter Bell före och släpper lös förstörelseguden Set från sin långa slummer. Lyckligtvis får de båda hjälp av Osiris fru och son, Isis och Horus, som tillsammans måste hjälpas åt för att sätta stopp för Sets planer att förslava hela världen. En traditionell story som inte gör mer anspråk utöver det vanliga som avhandlats i Laras snart tjugoåriga karriär.
Lara & gänget samlat för gruppfoto innan avmarsch för att rädda världen.
Det märks att Lara Croft and the temple of Osiris skiljer sig radikalt annorlunda jämfört med sina föregångare. Borta är de stora djunglerna och in kommer labyrintformade grottor i fornegyptisk stil. Istället för traditionellt tredjepersonsperspektiv ser man Lara snett ovanifrån som en liten plutt på kartan. Med hjälp av Osiris stav ska man navigera Lara genom katakomberna och hitta alla statydelar som krävs för att återuppväcka Osiris och skicka tillbaka Set till evigheten.
Givetvis kommer man stöta på krokodiler, skelett, mumier, skalbaggar och annat otyg vars uppgift är att nolla din hälsomätare. Vilken tur att man har sina pistoler redo att hyvla av patrasket. Arsenalen kommer senare att utökas med kulsprutor, hagelgevär och kraftfulla repetergevär. Alla skjutjärn har sina styrkor och svagheter och används helst när situationen är den rätta. Som en liten vink från gamla tiders plattformsspel kan man samla på sig diamanter som ligger utspridda på banorna och använda dem för att införskaffa ringar som uppgraderar dina förmågor att uthärda striderna.
Pussel i massor
Nästan direkt i spelet kommer man ställas inför pussel som ska lösas för att Lara ska kunna fortsätta och det är många pussel vi talar om. Pusslandet är spelets stora styrka och de tvingar spelaren att använda sina hjärnceller som kontrast till det monotona skjutandet. Jag fick åtskilliga gånger stanna upp och tänka efter för att forcera en till synes svårlöst tankenöt. Skulle man dra klotet i den riktningen utan att det exploderar för tidigt? I vilken ordning ska man vrida kugghjulen för att antända gasledningarna som i sin tur öppnar den stängda porten? Kan man skjuta de två kloten om jag drar spegeln framför mig lite åt vänster? Svårighetsgraden på alla pussel stegras kontinuerligt ju längre man avancerar in i spelet, från den enklaste aha-insikt till dem som skulle få självaste utbrytarkungen Harry Houdini att svettas av svår panikångest.
Spring, Lara, spring!
Oftast är Osiris stav ett nödvändigt hjälpmedel för att lösa ekvationerna plus de medhavda bomberna och änterhaken som du garanterat kommer få använda stenhårt under färdens gång. Med ett enkelt knapptryck kan en platå fällas upp för att hissa upp Lara eller spränga upp en boll som behöver förflyttas till en annan sida. Räkna med att misslyckas ett antal gånger innan du slår huvudet på spiken och skriker heureka när polletten trillar ned.
Delad glädje är dubbel glädje sägs det och det ordspråket kommer väl tillhanda när möjligheten att spela fyra stycken samtidigt erbjuds. Det blir lättare att möta utmaningarna och samtidigt roligare när ni tillsammans får stånga pannorna blodiga och gruffas över vem som ska göra vad för att teamet ska kunna rulla vidare.
En frisk fläkt utan Tomb Raider-feeling
Jag uppskattar Crystal Dynamics ambition att tillföra något nytt i serien men trots försöket så känner jag ingen glädje eller entusiasm när jag vandrar i grottorna och studsar mellan plattformarna. Den där adrenalinhoppande pulsen att plundra en ny grav och tampas med fällor och monster finner sig aldrig. Att lösa pussel är förvisso stimulerande men blir aldrig roligt eller spännande i längden. Hela upplägget känns malplacerat och inte det där originella som jag upplevt från de tidigare spelen.
En annan störande nackdel är den dåliga kameravinkeln. Fågelperspektivets bredd gör också överblicken över kartan svår och plottrig. Det hände ofta att jag dog på grund av svårigheten att få en skarp överblick i kaotiska stunder. Gissa min frustration när jag missar samma avsats ett flertal gånger på grund av kameran som befinner sig på minst 100 meters avstånd. Ett misstag som egentligen aldrig borde ha funnits.
En av spelets många bossar. Stora är de också.
Trots bristerna är utgåvan en liten frisk fläkt som erbjuder kreativa pussel i ett lättpackat matinéäventyr med en relativ simpel spelbarhet. Med några minuters instruktion är man inne i leken och vet vilket finger som ska landa på bestämd knapp.
Om Lara Croft and the temple of Osiris inte lyckades tillfredsställa mina förväntningar så ser jag desto mer fram mot det kommande Rise of the Tomb Raider som verkar mer lovande. Förhoppnings kommer spelet fortsätta i samma stil som Crystal Dynamics stakade ut med förra årets satsning i Tomb Raider-galaxen. Jag väntar med spänning på hur storsatsningen ska gestalta sig när det släpps nästa höst.
[youtube id=”J-DnkEDFkvE” width=”600″ height=”350″]
[recension titel=”Lara Croft and The Temple of Osiris” betyg=”6″ skribent=”Robert Zackrisson” datum=”2014-12-021″][/recension]