Max Payne 3

[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Max Payne 3″ developers=”Rockstar Vancouver” publishers=”Take Two” platforms=”” genres=”Action” release_date=”18 maj”]

Spelstudion som låg bakom de första spelen med Max Payne i huvudrollen hette Remedy och skänkte oss en nyskapande shooter med mörk noire-känsla och bullet-time när det är som bäst. Till det tredje spelet i serien har Remedy helt lämnat projektet om mina personliga favoriter Rockstar har fått förtroendet att föra Maxs öde vidare. Efter succéspel som GTA och Red Dead Redemption så är förväntningarna på Max Payne ordentligt högt ställda och jag kan inte se någon studio bättre lämpad för uppgiften.

Nedsupen och deprimerad försöker Max Payne börja ett nytt liv. Saknaden efter sin fru och dotter är fortfarande stor och han håller sig vid liv med alkohol och piller. För att överleva tar han jobb som livvakt åt överklassfamiljen Branco som är i behov av att skyddas. I Sao Paolo tar det redan från början hus i helvete då ett gäng maskerade män stormar in på en fest och tar en av familjemedlemmarnas hustru gisslan. Hoppet står nu till Max som snabbt visar att de gamla takterna sitter i. Glöm allt vad tutorial och övningsbanor heter. I en galen eldstrid värdig en actionfilm från 80-talet så presenteras vi för spelets kontroller. Man har lånat ett väl fungerande cover-system från sina andra titlar och samtidigt behållit bullet time som gjorde de första Max Payne-spelen så egensinniga.

Rockstar skrivit ett sju helsikes bra manus och James McCaffrey återvänder åter igen som Max Payne. Röstskådespeleriet är helt i en klass för sig, precis som vanligt när Rockstar är i farten. Tyvärr rycks spelupplevelsen till en början isär av aningen för många cutscenes, men dessa är nödvändiga för att föra spelet vidare.
Många spel har galet snygga mellansekvenser, men när själva spelet tar vid så sjunker kvaliteten på grafik och ljud. Så är det dock inte i Max Payne 3. Här gäller det istället att hela tiden vara beredd med avtryckarfingret, för helt utan förvarning så går en gripande vacker cutscene över i rent gameplay som fortsätter i samma höga kvalitet.

Ju längre spelet fortskrider, desto mer engagerad blir jag i Max öde. Rockstar har byggt upp en otroligt vacker, men samtidigt deprimerande värld runt storyn. Max skjuter sig igenom både ruffiga bakgator och djungler och överallt tycks det finnas fiender som vill ta livet av honom. Tyvärr blir det inte alltid så öppet som jag kan önska och banorna är ganska styrda i fråga om vart man får och inte får röra sig.

Rockstar berättar som vanligt sina historier med stor inlevelse. Jag blir med tiden ett med Max och jag både lider och förargas med honom. Ett tag känns det nästan som om spelets bad guys är mina egna, personliga fiender och jag vill göra allt för att rädda den kidnappade kvinnan, oavsett hur många liv det kan kosta på vägen. Hela tiden så spottar Max ur sig den ena one-linern efter den andra och även om han gång på gång påpekar för sig själv hur jävligt allt är så gör han det hela tiden med glimten i ögat. Det gör att man fattar tycke för den rakade och smått rundlagda antihjälten i hawaiiskjorta.
Historien har tagit en ganska snäv vändning från det senaste spelet och för att fylla igen de luckor som uppstått i manuset så får man då och då spela en tillbakablick ur Max liv som rätar ut de flesta frågetecknen.

Spelmekaniken i Max Payne 3 är ett litet hopkok från de första spelen och några av Rockstars senare titlar. Man har som sagt behållit bullet time och nu utnyttjar man det bättre än någonsin förr. Fienden är faktiskt något av det smartaste jag sett i ett spel, med vad gör det när Max med en pistol i varje hand slänger sig raklång i slow motion för att fyra av en salva mot en intet on anande skurk? Om man inte tycker att det räcker med att röra sig och skjuta i slow motion så har man till och från möjlighet att sakna ner tiden ännu mer för att riktigt kunna njuta av kulans väg mot skurkens panna.
Överallt så finns det skydd som man kan använda sig av genom ett enkelt knapptryck. För oss som spelat exempelvis Red Dead Redemption så vet vi hur effektivt det kan vara att mitt under en intensiv eldstrid ha möjligheten att slänga sig in bakom närmsta sten eller byggnad för att sedan avlossa en salva mot en fiende som är upptagen med att ladda om. Problemet i Max Payne 3 är dock att fienden är minst lika bra på att gömma sig, så det gäller att veta i vilka lägen man skall ta skydd eller bara rusa på. Man vet aldrig när fienden kan få för sig att rusa runt ett hörn för att attackera dig från sidan, vilket bara är ett exempel på hur smarta dina antagonister är i Max Payne 3.

För att hålla sig vid liv så knaprar Max piller som tycks läka även de djupaste skottsåren och din pillerburk är ofta din allra bästa vän. Om din livmätare når botten så borde spelet logiskt sett vara slut, men om du har sparat piller så aktiveras bullet time och Max får en sista chans att ta revansch på sin motståndare. Lyckas han så fortsätter spelet, alternativt så blir det oundvikligen game over.

Som sig bör så erbjuds man som spelare flera olika svårighetsgrader att välja mellan. De allra lättaste hjälper dig med siktet så att ett knapptryck genast riktar ditt vapen mot motståndarens vitala delar. Ju svårare svårighetsgrad man väljer, desto mindre hjälp får du av datorn, samtidigt som din hälsa minskar markant. För de som är riktigt hardcore så kan man låsa upp ett läge man valt att kalla ”old school”. I detta läge så kan Max bland annat inte använda sig av det annars så användbara cover-systemet.

Rockstar har i sena senaste spel lagt ner mycket energi på att få fram ett väl fungerande multiplayer-läge och i Max Payne 3 så har man i mina ögon överträffat sig själva. Visst har vi det gamla vanliga dödsmatcherna, men min tid har de senaste dygnen slukats upp av det helt underbara Gang Wars. Varje match består av fem ronder och ditt uppdrag skiftar hela tiden. Ena stunden skall du beskydda en medspelare för att i nästa stund behöva fly eller döda en specifik motståndare. Det blir helt enklet aldrig tråkigt att lira Gang Wars och med Max underbara one-liners som kommentar till allt som händer så kan jag inte göra annat än att njuta framför skärmen.
Banorna är hämtade ur kampanjen men med ett antal små modifikationer för att passa flera spelare samtidigt. Om man inte är mer än en handfull lirare som vill göra upp så anpassas banans storlek till antalet spelare genom att vissa delar av banan blir otillgängliga. En lika enkel som väl fungerande lösning.

Slutligen så kan jag berätta att för alla er som varit oroliga för hur Rockstar förvaltat Max Payne så kan ni andas ut. Visst känner vi igen Max och hans kamp mot sitt eget samvete. Man har tagit det som var så unikt och epokgörande från de första spelen och anpassat det till 2012. Dessutom så har man tagit bästa från sina tidigare spel och mixat ihop alltsammans till ett underbart underhållande actionlir med många mörka undertoner. Jag har inte tröttnat på Max Payne 3 ännu och jag lär inte göra det på ett bra tag. Ni hittar mig i Gang Wars och kanske är jag ute efter att sätta en kula i just din lekamen.

[youtube id=”4Uc_dbG7MR8″ width=”600″ height=”350″]