Professor Layton and The Miracle Mask

[gameinfo title=”Spelinformation” game_name=”Professor Layton and The Miracle Mask ” developers=”Level-5″ publishers=”Nintendo” platforms=”Nintendo 3DS” genres=”Pussel” release_date=”26 oktober 2012″]

Professorns ungdom visar sig avslöja många hemligheter.

Nintendos egen Sherlock Holmes i hög hatt, den klurige Professor Layton och hans protegé Luke Triton gör debut på Nintendo 3DS. Det femte spelet i serien heter Professor Layton and the Miracle Mask och tar vår hjälte till den pittoreska staden Monte d’Or. Laytons gamla skolkamrat Angela Ledore har bett om professorns hjälp att sätta fast The Masked Gentleman som terroriserar staden. Under en karneval där alla stadens innevånare är närvarande dyker skurken upp och förvandlar många av karnevalbesökarna till stenstatyer. Han bär den legendariska Mirakelmasken som enligt legenden ger dess ägare övernaturliga krafter. Ingen kan väl vara bättre lämpad än Herschel Layton att stoppa denna galning?

Bra med 3D, men ingen revolution

Spelen om Professor Layton lever på sina sinnrika pussel som backas upp av en mer eller mindre engagerande bakgrundshistoria. Spelen har alltid varit vackert tecknade och haft levande miljöer. Professor Layton and The Miracle Mask är det första spelet i serien som är utvecklat till Nintendo 3DS. Redan i inledningen så inser jag att 3D-effekterna inte kommer att tillföra något till pusslen, men det ger en härlig lager-på-lager-effekt i berättardelen. Miljöerna är kanske lite kantigare än vad vi är vana vid, men det är absolut inget som stör spelkänslan.

Monte d’Or är placerad ute i en vidsträckt öken och bjuder på många vackra scener. Staden är belyst med mängder av neonljus och husen ger känslan av en fransk småstad under förra sekelskiftet. Varje bildruta bjuder på flera av små hemligheter, allt ifrån pussel att lösa, till hint coins och personer att prata med. Med hjälp av sitt förstoringsglas undersöker Layton omgivningarna noga och när en intressant del dyker upp så kan man zooma in på det valda området. Då och då måste man hjälpa staden invånare med mer eller mindre kluriga problem för att komma vidare i historien.

Layton och Luke är ett strålande radarpar.

Det första pusslet jag dyker på innefattar en klantig ballongförsäljare som lyckats trassla in sig i sina egna varor. Med hjälp av styluspennan så skall man hjälpa honom loss. En del pussel går inte att misslyckas med. Du klurar helt enkelt tills du kommer på en lösning. Andra kräver att man väljer ett svar på gåtan som sedan visar sig vara rätt eller fel. Ju snabbare man löser ett pussel, desto mer poäng samlar man på sig. Alla gåtor man löser för handlingen framåt och loggboken fylls snabbt på med information om masken och dess ursprung.
Svårighetsgraderna på pusslen varierar kraftigt. En del löser man enkelt på några sekunder, medan andra nästan kräver en examen i avancerad matematik. Efter lite klurande så kommer man allt som oftast på lösningen själv, men man kan också köpa ledtrådar för sina surt förvärvade hint coins.

Lite för mycket snack

Persongalleriet i Professor Layton and The Miracle Mask är omfattande och man stöter på den ena färgstarka karaktären efter den andra. Skurken The Masked Gentleman utstrålar drag av klassisk psykopati som ger kalla kårar längs ryggraden. Övriga figurer har alla sin säregna personlighet och inte allt för sällan ger dialogerna med dessa knäppgökar upphov till många leenden.

Berättandet i Professor Layton and The Miracle Mask är medryckande och nutid varvas med dåtid i korta tillbakablickar ur Laytons ungdom. Även om jag främst föredrar pusseldelen i spelet så engagerar storyn och nyfikenheten runt den mystiska masken och dess ursprung är minst lika drivande som att lösa gåtor. Ibland känns dock dialogerna något för långa och även om röstskådespelarna gör ett bra jobb så kommer jag på mig själv att lite för ofta klicka bort pratet. Det tar helt enkelt för mycket fokus från pusslen. Andra, mindre otåliga människor, uppskattar säkerligen den välskrivna dialogen och den omfattande historien minst lika mycket som jag älskar att lösa pussel.

Att bygga en robot är inte riktigt lika lätt som det ser ut.

Det svåraste för utvecklarna Level-5 måste vara att skapa nya pussel som både känns fräscha och utmanande till varje nytt spel i serien. Det är en svår balansgång mellan att skapa intressanta pussel som samtidigt är nyskapande. Om man skall klaga på något i Professor Layton and The Miracle Mask så är det just det faktum att en del av pusslen känns användna. Även om det märks att man lagt ner mycket energi på att få alla klurigheter att kännas helt nya så missar man ibland målet. Totalt finns det över 120 pussel i spelet och jag har hunnit med ungefär hälften av dem. Då och då reagerar jag på att det känns som att jag känner igen den gåta jag försöker lösa. Det lär inte vara något problem för folk som bara spelat de senaste spelen i serien, men har man hängt med från början så får man vara beredd på att man känner igen en del pussel från förr.

Ett år efter japanerna

Även om Professor Layton and The Miracle Mask ibland kan kännas något repetitivt så är det ännu ett mästerverk i en grym spelserie. Det är få spel som engagerar mig så mycket som detta. Jag ligger och tänker på pussel innan jag skall sova och det är också då jag oftast kommer på lösningarna. I det läget finns det ingen annan utväg än att slå på mitt 3DS och lösa gåtan. Spelet gör mig sällskap på bussen, i sängen, i tv-soffan. Ja, kort sagt överallt hela tiden. Level-5 har återigen lyckats skapa ett lagom klurigt spel som är en perfekt anpassning till det nya formatet.

Faktum är att Professor Layton and The Miracle Mask släpptes redan tidigt förra våren i spelets hemland Japan. Anledningen till att vi i väst har fått vänta i över ett år har nog främst att göra med att man vill vara i fas med utgivningstakten. Vi har fått ett Professor Layton-spel per år och att ge ut det senaste spelet samtidigt över hela världen hade förmodligen mättat marknaden vid det tillfället. Vi får helt enkelt finna oss i att ligga efter japanerna och den som väntar på något gott väntar ju som sagt aldrig för länge. Eller?
Om man väljer att ge ut spelen i samma takt i fortsättningen så kan vi vänta oss det sista spelet i den pågående trilogin lagom till nästa års julhandel, vilket förmodligen är ett ganska smart drag ur försäljningssynpunkt. Det står i så fall redan på min önskelista.

[youtube id=”yzRaWG5N4lk” width=”600″ height=”350″]