[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Ryse: Son of Rome” developers=”Crytek” publishers=”Microsoft Game Studios” platforms=”Xbox One / PC” genres=”Actionäventyr” release_date=”PC: 10 oktober 2014 / Xbox One: 5 september 2014″]
Efter lite om och men har redaktionens nykomling fått chansen att lägga vantarna på Ryse: Son of Rome som blev en av Xbox Ones premiärtitlar. Det är den tyska utvecklaren Cryteks första spel till konsolen (samma team bakom actionshootern Crysis) och som blev en snackis när det visades upp under E3-mässan 2013. Totalt har spelet varit under utveckling sedan 2006 och gjorts om ett flertal gånger för att passa det nya formatet. Att speltemat förlades till romartiden gjorde inte saken sämre som en sann historienörd till skribent givetvis bockar och bugar för. Mina förväntningarna är alltså höga. Lever spelet upp till dem?
BLODIGT OCH BRUTALT
Rom är i krig mot ett antal barbarstammar som invaderar imperiet från alla håll. Du spelar som generalen Marius Titus som ska leda trupperna och hämnas din faders död. Som om eländet inte är nog dras Marius in i en konflikt som involverar den styrande kejsaren Nero. Allt är upplagt för krig och Marius kommer få kämpa rejält mot de fiender som väller in över slagfältet för att göra livet surt för honom i hans kamp för rättvisa. Som redskap har du ditt svärd och din sköld som kommer bli dina trogna vänner under alla de strider som väntar dig.
Stridssystemet är baserat på tre ledord: parera, attackera och avrätta. Med skölden slår man undan attacker och med svärdet attackerar man. Varje gång Marius får in en träff eller undviker en attack så belönas han med poäng. Ju mer stilfull attack desto mer poäng och ju mer poäng desto mer kan Marius uppgradera sin arsenal, exempelvis större hälsomätare eller kraftfullare attacker. När Marius skadar en motståndare tillräckligt mycket visas en symbol med efterföljande sekvens i form av en så kallad quick time event (QTE). Trycker man på rätt knapp i rätt tid belönas spelaren med en nådastöt där fienden skoningslöst huggs ihjäl. Det ser rätt häftigt ut i början men blir snabbt monotont när samma sak upprepas x antal gånger i långa partier. Känsliga och minderåriga spelare bör varnas då avrättningarna kan vara i det grövsta laget ibland.
Välkommen till Colosseum. Snart anfaller tusen barbarer. Oddsen är ganska dåliga.
SNYGGT SOM ATTAN…
Grafiken är tveklöst den största styrkan genom hela spelet. Vackra stadsmiljöer varvas med prunkande brittiska skogar som imponerar för det otränade ögat. Det är en njutning att se Marius rustning blänka och få leda han genom grottor och befästningsverk som skiner av detaljer under vädrets olika skiftningar. Jag är så bländad att jag till och med sätter spelet som kandidat till årets grafikmonster när spelåret 2014 ska sammanfattas i december. Bataljerna är stora med vrål och oljud överallt som ingjuter en känsla av att det faktiskt pågår ett krig omkring mig. Bandesignen är simpel och erbjuder inga alternativa vägar eller möjligheter att interagera med den, trots ambitionen att skapa en bombastisk värld som är stor och mäktig. Man får snällt nöja sig med att följa en bestämd riktning som utvecklaren mejslat ut. Lite trist med tanke på det värde en sådan möjlighet att kunnat ge spelaren att utforska spelet lite ytterligare.
Ett av spelets snyggaste banor.
Animationerna och ljussättningen ser mycket bra ut och gör ett idogt arbete för att komplettera den visuella ytan. Det är läckert när solen tittar fram och kastar sitt sken över Rom mitt i stridens hetta eller när en eld brinner för fulla muggar över ett mindre område. Musiken och ljudeffekterna är en blandning från pompösa fanfarer till vapen som skramlar när metallen tungt svischar genom luften och träffar något objekt. Det märks att mycket arbete har lagts ned för att få spelaren att känna sig som en del av en atmosfär i totalt kaos där våldet härskar. Den tekniska prestandan visar vad Xbox One är kapabel till och ger en försmak på vad som komma skall när hårdvaran utnyttjas maximalt i framtiden. Jag väntar med spänning när detta kommer att ske med Ryse som förgrund.
… UTAN STÖRRE DJUP
Hur är resten av spelet under ytan? Tyvärr är det sämre ställt på den fronten. Efter tag börjar man tröttna på de ständiga avrättningarna som löser av varandra i rask takt, det monotona krigandet och den bristfälliga variationen i uppdragen som erbjuds under resans gång. Ibland händer det att Marius får föra befäl över en mindre trupp. Dock är orderutrymmet väldigt begränsat och sträcker sig mest till att gå i samlad formation rakt fram och kasta spjut på fiender eller få skjuta armborst. Storyn är långrandig och engagerar inte spelaren i någon högre utsträckning, bortsett i slutet av spelet när utgången når sitt klimax och de vackra filmsnuttarna som för handlingen framåt.
Det finns ingen riktig utmaning som pressar spelaren att engagera sig eller tänka till bortom det mekaniska hamrandet på knapparna, bortsett från bossarna när spelaren tvingas till taktiskt tänkande. Fiendefloran kunde ha varit bättre med en starkare artificiell intelligens för en mer levande spelupplevelse. Det är inte speciellt kul när samma barbarer rusar fram med samma beteendemönster efter hundraelva gånger. Ge mig något nytt att sätta svärdet i!
Ett av de fåtal tillfällen Marius för befälet över sin trupp. Framåt marsch!
NÅGOT ATT SATSA PÅ?
Ryse: Son of Rome erbjuder inga nyheter och skiljer sig inte nämnvärt från övriga titlar som utgår från samma tema, bortsett från den otroligt snygga grafiken och den omtumlande kakafonin. Jag hade kunnat utstå svärdshuggandet om man hade gjort striderna och uppdragen mer varierade och putsat upp storyn en aning. Multiplayer är litet plus som ger spelet ett lyft när man tillsammans med en kompis kan kriga online mot andra som gladiator på den enorma utomhusarenan Colosseum. Här kommer dessutom uppgraderingarna till sin rätt, vilket knappt märktes i singelkampanjen. När spelet väl är avklarat efter den korta kampanjen så har man i princip sett och gjort allt som man behöver veta och att spela om det är inte det första jag tänker på när eftertexterna rullar på skärmen.
Efter noga övervägande ger jag Ryse: son of Rome en svag femma. Detta är inte något spel jag rekommenderar men är ändå ett okej tidsfördriv under någon regnig kväll. Om du ändå vill köpa det så gör det begagnat eller på rea när priset är lågt. Då har du fått en inblick i konsolens motor inför kommande titlar utan någon större ekonomisk uppoffring.
[tabs tab1=”En åsikt om PC-versionen”]
[tab]
Det har varit mycket snack om 4K-grafiken som Ryse bjuder på i PC-versionen. Personligen har jag inte tillgång till en 4K-skärm, men jag törs ändå lova att Ryse är ett av de snyggaste spelen jag spelat. Tyvärr är det också ett av de ihåligaste.
Crytek bjuder oss på exakt samma spel till PC som det som släpptes till Xbox One. Man har som sagt var lagt mycket tid på att finslipa grafiken, även om spelet redan var farligt snyggt i den uppskalade 1080-upplösningen som vi såg på Xbox One. Det man borde lagt tid på istället, är enligt mig ett bättre manus och en djupare historia.
Jag är inte naiv. Jag förstår att ett nytt manus hade inneburit ett helt nytt spel och då hade vi fått vänta betydligt mycket längre på PC-versionen. Däremot är det synd att Crytek inte lyckas presentera ett bättre spel än såhär.
Jag gillar idén; ett historiskt epos från romartiden. Det hade kunnat bli bra. Det hade kunnat bli spelens motsvarighet till Ben Hur. Istället får vi ett andefattigt hack n’ slash utan innehåll som inte engagerar mig det minsta. Ryse: Son of Rome bevisar att ett snyggt skal inte alltid är lika med ett bra spel.
Mitt betyg till Ryse: Son of Rome till PC blir inte mer än 5,5.
/Jonas Hernstig
[/tab]
[/tabs]
[youtube id=”JgEbqWv6oBk” width=”600″ height=”350″]
[recension titel=”Ryse: Son of Rome” betyg=”5″ skribent=”Robert Zackrisson” datum=”2014-10-09″][/recension]