[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Star Trek: The Video Game” developers=”Digital Extremes” publishers=”Namco Bandai” platforms=”Playstation 3 / Xbox 360 / PC” genres=”Acionäventyr” release_date=”26 april 2013″]
Baserat på filmen från 2009 men med en ny fräsch story hoppas Digital Extreme att kunna skaka liv i en annars ganska trött och urvattnad spelserie.
Digital Extremes creative director Sheldon Carter försöker beskriva sitt nya spel ”It’s like someone spliced Metroid Prime into my Uncharted”. Det är riktigt tunga ord då jag är ett stort fan av båda spelserierna han nämner. Uncharted bjuder på ett extremt fartfyllt äventyr med gudomlig grafik och realism medan Metroid Prime står för den mer futuristiska biten med häftiga vapen och löjligt mysiga rymdbanor. Kombinera dessa två och du kan mycket väl ha ett av världens bästa spel. Men håller nya Star Trek: The Video Game vad det lovar? Varvat har tagit reda på just detta.
Filmiskt äventyr
Spelet börjar med att man får välja att spela som antingen Kirk eller Spock och jag slås snabbt utav hur bra man lyckats porträttera de riktiga skådespelarnas ansikten, det är ingen tvekan att det är Chris Pine och Zachary Quinto som står framför mig.
Jag väljer att spela med Kirk som ger mig ett litet leende tillbaka när jag trycker på honom. Jag kastas direkt in i hetluften mitt i en strid som jag inte har en aning om varför den ens existerar och jag måste snabbt lära mig kontrollerna och bli bekväm med siktet. Jag hinner inte mer än att avfyra några salvor med min phaser innan jag blir skjuten och nästa mellansekvens börjar. Jag får ganska snabbt reda på att det är den ökända rasen Gorn som är ute efter att sabotera min tillvaro vilket både jag och Kirk tar med ett leende på läpparna och hoppar in i teleportern till nästa uppdrag. Man märker att de valt att följa med i den växande trenden med filmiska spel och jag måste säga att man har lyckats relativt bra med detta. Det hela luktar lite Uncharted i sitt sätt med alla snygga mellansekvenser och dialogen som personerna har under tiden man spelar.
Visst är det likt de riktiga skådespelarna?
Ju fler kockar desto sämre soppa, eller?
Storyn är inget som griper tag i mig även om det är Marianne Krawczyk som tidigare jobbat med God of War och Shank som slagit ihop sig med de nya Star Trek-filmernas producent Damon Lindelof såväl som screenplaygenierna Alex Kurtzman and Bob Orci som jag personligen tycker gjorde ett strålande jobb med första filmen och som antagligen inte kommer att underprestera när det gäller uppföljaren. Även om det i grund och botten finns en bra story så lever den aldrig ut till sin fulla potential utan det blir mest rörigt och jag förstår aldrig riktigt varför jag måste göra vissa saker. Det är tänkt att detta spel ska fungera som en brygga mellan de båda nya filmerna och visst, spelet tar tag i vissa viktiga punkter som Kirk och Spocks relation men som jag sa tidigare så känns det ändå lite utspätt och uppdragen saknar tyngd.
Minipussel och osynliga väggar
Friheten som bjuds är ganska begränsad men det ges ändå möjligheter till att hitta en alternativ väg från punkt A till punkt B vilket gör att man inte riktigt känner av hur linjärt spelet faktiskt är. Uppdragen är stundvis briljanta och pulsen höjs rejält när Gornmonster kommer rusande mot en och man desperat försöker hitta skydd bakom en låda. Tråkigt nog är uppdragen ibland också rentav korkade t.ex. som när man ska lista ut var sprinklern är för man behöver släcka en eld som man enkelt kunde gått runt om det inte vore för den osynliga väggen. Variationen i uppdragen är bra även om vissa element är ständigt återkommande och irriterande som t.ex. att öppna dörrar med din scanner och att behöva lösa ett minipussel för att den ska öppnas. Utöver detta så gillar jag hur Spelskaparna tänkt och uppskattar att de försöker skoja till dessa annars ganska tråkiga spelmoment. De tighta korridorskrigen byts snabbt ut mot att man får ratta laserkanonerna på självaste Enterprise och gå loss ute i den stora rymden.
Tricorder och shotgun
Min scanner är ett väldigt viktigt verktyg. Den visar var jag ska gå för att komma vidare i uppdraget och den styr även min kompanjon. Den kan även scanna av omgivningarna så som olika växter, djur eller en arbetare på Enterprise för att ge några exempel. När du har scannat något så läggs det till i ditt lilla pocketindex och där kan du sedan gå in och läsa om dina olika upptäckter. Du får även XP när du hittar nya saker vilka du kan använda till att uppgradera t.ex. din phaser så den gör mer skada eller laddar snabbare. Man stöter på många vapen under spelets gång och jag måste säga att man har gjort ett bra jobb med designen. Mitt kära phaser rifle har fått sig ett lyft med en modern touch och ser ut som en produkt Apple hade kunnat tillverka och alla låter som förväntat, alltså riktigt bra. Det som vid första anblick såg förskräckligt ut men som sedan växte hos mig till att bli mitt favoritvapen var Gorns shotgun som är riktigt mäktigt och kan pulvrisera dina motståndare utan någon som helst ansträngning.
Vackra miljöer
Miljöerna utomhus går i en tråkig brun ton och känns livlösa förutom enstaka fladdrande fågelliknande varelser som flyger runt i extremt konstiga och repetitiva banor. Inomhus är det dock en helt annan grej. Ljussättningen är riktigt snygg och kontrasten mellan ljus och mörker är klockren. Detaljerna i spelet så som rökeffekter och andra saker du kan tänkas finna på en rymdstation eller liknande är riktigt välgjorda och texturerna inomhus fick mig att stanna upp flera gånger och bara stå där med halvöppen mun och titta och beundra det vackra arbete som Digital Extreme faktiskt utfört. Jag vill inte påstå att det är det snyggaste spelet jag spelat då grafiken är så ojämn men när den är bra så är den riktigt bra.
Miljöer som detta gör att man vill fortsätta spela
Usel AI
Det är dock en sak som förbryllar mig, och det är den otroligt korkade AI:n jag bemöts av och alla stela rörelseanimationer. Det är nämligen så att när man plockar upp sin scanner så kan man peka på valfritt ställe på golvet och genom ett knapptryck be sin kompanjon (i mitt fall Spock) att springa dit. Problemet är att när man gjort detta så förstår inte Spock att han sedan ska följa efter mig utan han står kvar där och rör inte en fena förrän jag ger han en ny position att springa till. Det enda som kan få honom att följa efter mig är att klara en bit på banan så en laddningssekvens dyker upp. Vid ett tillfälle ber jag honom att trycka på en knapp men han väljer att springa runt i ringar på huk.
Ljudet känns genomarbetat, röstskådespelet känns spot on och att avfyra en photon torpedo är som en orgasm för mina hörselorgan och man har satt de flesta ljuden perfekt i jämförelse med hur det låter i serierna och i filmerna. Även omgivningarna låter riktigt bra och de har en verklighetstrogen akustik beroende på hur miljön är uppbyggd.
Kirk vs Spock
Så hur är det då att starta spelet som Spock istället för Kirk? Det är bara några mindre detaljer som skiljer sig. Som ni vet så är Spock en Romulan och besitter egenskaper som Vulcan nerve pinch och Mind meld. Kirk som du säkert vet tillhör det mänskliga släktet och är en bättre skytt än Spock. Roligare än så blir det inte. Storyn är i princip densamma förutom då att Spock tar över huvudrollen i konversationerna med karaktärer man stöter på. Spelet är som utvecklaren vill kalla det ”bro-op” vilket innebär att du inte kan spela splitscreen utan man kan hoppa in mitt i andras spel online och axla rollen som kompanjonen vilket höjer spelupplevelsen en hel del då man slipper den dåliga AI:n.
Kontentan av det hela så är Star Trek ett helt okej spel som vill lite mer än vad det är kapabelt till. Det vill bjuda in dig på ett spännande äventyr och visst, det har sina stunder, men det räcker inte riktigt hela vägen. Det som drar ner betyget mest är alla buggar och den urusla AI:n.
[youtube id=”JZh8vmm0pzA” width=”600″ height=”350″]