[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Starcraft 2: Heart of the Swarm” developers=”Blizzard Entertainment” publishers=”Blizzard Entertainment” platforms=”Windows | OS X” genres=”Real-Time Strategy” release_date=”12 Mars 2013″]
Jag har i veckan stiftat närmare bekantskap med kvinnan som får det insektoida modet att se bra ut. Sarah Kerrigan, The Queen of Blades.
Starcraft 2: Heart of the Swarm är en direkt fortsättning på Starcraft 2: Wings of Liberty där man fick följa Jim Raynor i hans strid mot Arcturus Mengsk tyranni som slutligen ledde till att han räddade Sarah Kerrigan och återställde henne till mänsklig form. Så gott det gick.
I denna expansionen får man följa Kerrigans historia då hon, med en vrede som bara en kvinna med psioniska förmågor kan bringa, slänger allt hon kan få tag på i insektoid väg mot samma tyrann som Raynor slogs mot i första spelet. Zerg som insekterna under hennes kontroll heter har i tidigare spel decimerats på många håll men under hennes ledning växer dom sig starka igen och blir ett hot av bokstavligen intergalaktiska mått.
Det blir en resa igenom universum där man besöker ett flertal olika planeter för att finna genetiskt material att mutera sina undersåtar med så dom blir starkare, eller om inte annat så i alla fall flera. Till sin hjälp har hon flera olika udda karaktärer. Bland annat den mästaren i genetik Abathur som spinner DNA för att ständigt förbättra Zerg-rasen. Iszha är en annan av Kerrigans hjälpredor som är en sorts levande minnesbank med minnen som går många år tillbaka i tiden. Helt klart en nyttig varelse att ha med sig.
Abathur till vänster och Iszha till höger. Kerrigan står och ser malplacerad ut i mitten.
Det som mest skiljer denna expansionen ifrån den förra är själva centralen där man sköter sina uppgraderingar, uppdrag och Kerrigans färdigheter. Istället för kommandobryggan på ett gigantiskt slagskepp är det mitt inuti en jättelik varelse som framställts enbart för att frakta massiva mängder genetiskt material mellan planeter. Med tanke på att Zergs arsenal nästan uteslutande består av syra och slem så kan jag inte låta bli att undra hur det luktar där inne.
Mutationsuppdragen är en kul ny funktion som går ut på att man får ett val mellan två olika sätt att vidareutveckla en enhet. Sedan får man i två korta scenario testa de två olika enheterna för att se vad dom går för innan man bestämmer sig för vilken det blir. Eftersom inte båda kan väljas så ger det en skön insikt så man slipper välja i blindo.
Multiplayerläget har fått 16 nya typer av världar att härja på och alla tre raserna har fått några nya enheter. Redan befintliga enheter har fått sig några uppgraderingar efter som tiden trots allt har gått och det känns logiskt att alla ständigt försöker förbättra sin arsenal.
Så, snabbare och starkare eller fler på kortare tid. Dessa val…
Blizzard har alltid legat mig varmt om hjärtat eftersom dom levererar både en underhållande story och samtidigt håller en god standard på det grafiska. Många företag verkar sikta på att maxa det ena eller det andra istället för att välja en gyllene medelväg som gör ett spel suveränt.
Något som tyvärr inte finns kvar i denna expansionen är valet att ha helt unika enheter. Hoppades på att den skulle finnas kvar även för Zerg men den har tyvärr uteblivit. Ljudet klingar klart och röstskådisarna levererar goda och trovärdiga rollprestationer. Här och var hittar man Blizzards skruvade humor som alltid är lika kul att höra.
Så i korta drag är denna expansionen en god anledning att damma av sitt exemplar av Starcraft 2: Wings of Liberty och uppgradera till Heart of the Swarm om detta inte redan är gjort. Den enda nackdelen egentligen är att storyn avslutas på ett sådant sätt att jag redan längtar efter den sista expansionen. Väntan kommer kännas väldigt lång för jag vill ha den NU!
[youtube id=”vCsGTP3-Jlw” width=”600″ height=”350″]