[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”The Legend of Zelda: The Wind Waker HD” developers=”Nintendo” publishers=”Nintendo” platforms=”Wii U” genres=”Äventyr” release_date=”4 oktober”]
Jag har varit en inbiten Zelda-fantast allt sedan jag fick den gyllene kassetten med Legend of Zelda i julklapp på åttiotalet. Faktum är att jag spelat igenom alla Zelda-spel sedan dess, allt ifrån A Link to the Past till Gameboy Color-spelen och nu senast Skyward Sword. Det finns dock ett undantag. Jag har aldrig ens testat The Legend of Zelda: The Wind Waker. Orsaken är nog främst att jag aldrig ägt en Gamecube.
Öhhh… Vad var det nu jag skulle göra?
Jag minns dock de massiva diskussioner som pågick i och med släppet av spelet år 2002. Fansen delades in två läger där en del gillade den nya grafiken och de grälla färgerna, medan andra ville att man skulle fortsätta på den inslagna vägen från Ocarina of Time med ett mer realistiskt gränssnitt. Själv stod jag på de konservativas sida och kände just då att The Wind Waker var ett steg i helt fel riktning. Det är förmodligen orsaken till att jag aldrig känt att jag missat något.
Jag gillar det jag ser
Men nu landar så denna klassiker och åsiktsklyvare på Wii U. Spelet har fått liten ansiktslyftning med ny HD-grafik och även en del nytt innehåll. Faktumet att det är mer än tio år sedan originalet såg dagens ljus gör att många nya Zelda-fans förmodligen aldrig ägt en Gamecube och bekantskapen med The Wind Waker på Wii U blir deras första med spelet.
Mina förutfattade om The Legend of Zelda: The Wind Waker blåses bort efter bara några minuter. Den bekanta Zelda-känslan infinner sig nästan omgående och det dröjer inte länge förrän jag sitter och beundrar formspråket och de klara färgerna. Link ser ju visserligen lite underlig ut och han är betydligt mindre än vad jag är van att se honom, men att det fortfarande är Link är det inga som helst tvivel om.
Till havs, till haaavs! Ibland är det lätt att tröttna på havet i The Wind Waker.
Äventyret tar sin början på den fridfulla ön Outset Island där Link bor med sin mormor, eller kanske farmor, och sin syster Aryll. På ön talas det givetvis om legend som handlar om en pojke som klädde sig i grönt och kallades The Hero of Time. Underförstått så handlar legenden om hur en tidigare Link besegrade den onda Ganondorf i Ocarina of Time. För att hedra The Hero of Time så kläs alla pojkar i en viss ålder i gröna kläder och lägligt nog så börjar spelet med att vår nya hjälte fyller år. Därmed så får han också den klassiska, gröna dräkten.
Nu faller det sig inte bättre än att Aryll blir kidnappad av jättefågeln Helmaroc King och givetvis så finns det ingen bättre lämpad att hämta hem henne än vår hjälte. Passande nog så anländer det i samma veva ett gäng pirater till Outset Island och efter ett tårdrypande farväl lämnar Link sin kära mormor, eller kanske farmor, bakom sig för att söka efter sin syster.
Sjön suger
The Legend of Zelda: The Wind Waker är ett klassiskt Zelda-spel där man skall samla föremål och lösa pussel. Allt känns väldigt väl genomtänkt och till skillnad från andra spel i serien så har man i The Wind Waker ofta nytta av de olika föremålen under hela spelets gång. Pusslen och grottorna håller som vanligt absolut högsta klass och ibland så krävs det rejäl tankekraft för att lösa dem. Men den mentala belöningen är stor när man lyckats klura ut något riktigt snillrikt.
Som jag har förstått det så fick originalutgåvan av The Wind Waker en hel del kritik för transportsystemet. Hela världen är uppbyggd av små öar placerade i ett enormt hav. Transportsträckorna blir ibland väldigt långdragna och enformiga. För att råda bot på detta så har man i den nya utgåvan infört ett nytt segel till Links talande båt som gör den ännu snabbare. Kravet på att hitta mängder av skatter i havets djup har man också lättat på, vilket förmodligen skyndar på historien ganska mycket.
Ibland har storleken visst betydelse.
Den största nyheten i Wii U-versionen måste utan tvekan vara möjligheten att spela spelet direkt på Wii U Gamepaden. Med en enkel knapptryckning så flyttas hela bilden över till gamepadens högupplösta skärm och spelaren kan fortsätta sitt spelande vart som helst, men inom en viss radie från själva konsolen. När man spelar som ”vanligt” på sin tv så kommer gamepadens tryckkänsliga skärm också väl till pass. Här kommer man snabbt åt alla föremål och kan med en enkel rörelse ange vilket föremål som skall vara associerat till vilken knapp. På skärmen kan man också snabbt få tillgång till kartan. Man behöver alltså inte längre pausa spelet för dessa funktioner.
Givetvis så har man också passat på att integrera en ny, social funktion i The Wind Waker. Med hjälp av så kallade Tingle Bottles så kan man skicka meddelanden till andra spelare. Man kan också ta emot meddelanden och i menyerna så kan man ställa in om dessa meddelanden skall kunna innehålla spoilers eller inte. Denna funktion tillför kanske inte så värst mycket till själva spelupplevelsen, men det är alltid lite kul att hålla lite koll på hur det går för ens vänner och andra spelare.
Havet innehåller både skumma figurer och massa skatter.
Grafiken i The Legend of Zelda: The Wind Waker HD är det absolut inget fel på, men det känns som om man hade kunnat göra ännu mer för att lyfta miljöerna. Wii U har förmodligen mycket kraft att tillgå än det man utnyttjat. Som vanligt är ljudet av allra högsta kvalitet och när jag hör de mångsidiga melodierna så inser jag att det inte är så konstigt att det numera sätts upp hela konserter med musiken ur Zelda-spelen.
Bäst till Wii U
Efter många timmar med The Legend of Zelda: The Wind Waker HD så kapitulerar jag. Det är ett av de bättre spelen jag spelat på länge, trots att det har många år på nacken. Pusslen och grafiken håller ännu och det är faktiskt ett av de bättre spelen i serien enligt mig. Jag törs nästan sträcka mig så långt som att påstå att The Wind Waker är det bästa spelet hittills till Wii U, vilket tyvärr måste ses som ett svaghetstecken för Nintendos senaste konsol. Men om inte annat så väcker spelet stor nyfikenhet på vad genierna på Nintendo lyckas knåpa ihop när det snart kommer ett Wii U-exklusivt Zelda-spel.
Det höga betyget jag satt The Legend of Zelda: The Wind HD har kanske att göra med att det är min första bekantskap med spelet. Hade jag spelat originalet och haft en annan infallsvinkel så hade kanske betyget också blivit annorlunda. Men faktum kvarstår, jag älskar The Wind Waker och det lär stanna i mitt Wii U många timmar till.
[youtube id=”IkVt1s_ZFbw” width=”600″ height=”350″]