[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Theatrhythm Final Fantasy: Curtain Call” developers=”Indieszero” publishers=”Square-Enix” platforms=”Nintendo 3DS” genres=”Rytm/musik” release_date=”19 september”]
Theatrhythm Final Fantasy: Curtain Call utvecklar inte riktigt föregångarens spelmekanik, utan mättar den snarare med så mycket fanservice att den spelar på vartenda känslosträng. Curtain Call är för Final Fantasy-nördar vad Guitar Hero var för hårdrockare, en chans att bringa nytt liv i gammal musik.
Lätt att knacka, svårt att dirigera
Curtain Call är ett taktspel där spelaren knackar på skärmen och ”noterna” som glider in på skärmen. Precis som alla liknande musikspel är det lätt att lära sig men desto svårare att bemästra, något som var tjusningen med att spela dem på till exempel fester. Men Curtain Call är, även om det har ett 1v1-läge, ett spel för en spelare. Och faktum är att jag inte skulle vilja dela det med någon annan.
Sätter tonerna till nostalgi
När man först startar Theatrhythm Final Fantasy: Curtain Call är utbudet ganska tunt. Spellägen är låsta, enbart en handfull karaktärer står till förfogande och bara ett tjugotal verk finns att spela. Men redan efter några låtar blir mer och mer innehåll tillgängligt i och med att spelaren ackumulerar ”rhytmia” – spelets räknevärde. Innan jag hunnit bli varm har jag låst upp spellägen, diverse musikstycken och fler figurer än vad jag hinner levla upp.
Det är fullständigt bedårande när figurerna stiger i rang och säger korta små kommentarer hämtade direkt från originalspelen.
Efter bara några timmar blir jag varse om den kvantitet Theatrhythm Final Fantasy: Curtain Call erbjuder och allt väcker gamla minnen som får mitt hjärta att svida av saknad. Jag får karaktärer som påminner mig om mina äventyr, spelar till söta repliker av fantastiska miljöer och knackar på skärmen till takterna av de mest betydelsefulla melodierna i spelhistorien.
Utvecklarna Indieszero gjorde i min mening ett genidrag när de förvandlade figurerna till enkla och söta pappersmarionetter. På det sättet får spelet, trots alla generationers olika Final Fantasy-spel, en enhetlighet som är hjärtevärmande. Även bakgrundsmiljöerna är förenklade renderingar av originalspelens fantastiska världar. Att spela med Terra till Terra’s Theme och se de snötäckta bergen kring Narshe passera i bakgrunden är spelnostalgi när den är som absolut bäst.
Kul men med slarv
Det finns tre typer av musik i Curtain Call; ”Battle” som påminner om de klassiska Final Fantasy-spelens strider, ”Field” som är harmoniska och anspelar på känslan av att vandra i världarna och ”Event” där en filmsekvens spelas i bakgrunden. Alla tre lägen spelas på olika sätt där battle är snabba, field mjuka och event en korsning av båda. De är kul att växla mellan och får en logisk följd i spelläget Quest Medley.
Här ser ni mig dela min första ’chaos map’ via Street Pass, som man kan göra när man själv klarat den i Quest Medley.
Quest Medley är det som kanske mest påminner om ett Final Fantasy-spel, där spelaren rör sig över en karta, slåss mot monster, går i grottor och besegrar bossar. I praktiken är det en samling utvalda stycken som utgör en spelplan där uppdraget är att besegra bossen. Dessa uppdrag är av varierande svårighetsgrad och har olika vägar som spelaren kan ta. Även om de saknar story och allt annat man kan förvänta sig av ett äventyr, utgör de trevliga små musiksamlingar som gestaltar äventyren i Final Fantasy-spelen.
Theatrhythm Final Fantasy: Curtain Call har tre svårighetsgrader och har som sagt en hel uppsjö med musik från bland annat Final Fantasy II, Final Fantasy XIV: A Real Reborn och Final Fantasy Type-0. Med så många låtar att programmera är det kanske inte någon överraskning att somliga av låtarna tappar takten. Vissa upplever jag är förskjutna med några millisekunder, vilket kan verka som lite men har förödande konsekvenser. Andra stycken är spot-on och ger ett nästan meditativt tillstånd. Tack och lov är många av, de enligt mig bästa låtarna, de med bäst känsla.
Att nöta One-Winged Angel för att få så höga poäng som möjligt är löjligt kul. Kanske för att FF7 står mig närmast hjärtat, men förmodligen för att det är ett jäkligt grymt arrangemang!
Musikaliskt mys
Theatrhythm Final Fantasy: Curtain Call är ett spel som egentligen inte har någon förutbestämd plats i min spelvärld just nu men som effektivt skapar sig sin egna plats i mitt hjärta, bredvid alla de Final Fantasy-spel det baseras på. Jag kan inte avgöra om Curtain Call är något för dig, men om du tyckte om föregångaren eller är ett hängivet fan av de äldre Final Fantasy-spelen tror jag verkligen att du också skulle bli kär i det. Det är mysigt, meditativt i sina bästa stunder och väcker underbara gamla spelminnen.
Theatrhythm Final Fantasy: Curtain Call släpps exklusivt till Nintendo 3DS den 19 september.
[youtube id=”H5rGygzeyvc” width=”600″ height=”350″]
[recension titel=”Theatrhythm Final Fantasy: Curtain Call” betyg=”8″ skribent=”Daniel Vallejo” datum=”2014-09-12″][/recension]