[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”Watch_Dogs” developers=”Ubisoft Montreal” publishers=”Ubisoft” platforms=”PC / PS3 / PS4 / Xbox 360 / Xbox One / Wii U” genres=”Actionäventyr” release_date=”27 maj 2014″]
Det är sällan ett spel föregås av så mycket förhandssnack som fallet varit med Watch_Dogs. Ubisofts storspel skulle ha släppts redan i samband med premiären av den nya generationens konsoler, men som så många gånger förr med stora titlar så blev datumet framskjutet. Nu är det alltså dags att se om spelet lever upp till hajpen.
Settingen är ett minutiöst övervakat Chicago. Allt och alla är uppkopplande till myndigheternas nätverk CTOS och en man vet hur man utnyttjar systemets svagheter, nämligen Aiden Pearce. Med hjälp av sin mobiltelefon är ingen information längre än ett knapptryck bort för Aiden som lätt kan få veta allt om stadens alla invånare. Information om civilstatus, brottsregister och kontouppgifter laddas ner till mobiltelefonen och presenteras sedan som en svävande pratbubbla strax intill det profilerade offret.
Ingen går säker för Aidens mobiltelefon.
Det är näst intill omöjligt att spela Watch_Dogs utan att dra paralleller till exempelvis Grand Theft Auto-spelen. Mycket är sig likt när vi talar öppna världar och möjligheten att både stjäla och köpa fordon och vapen. Det som skiljer Watch_Dogs från sina konkurrenter är sättet som staden är sammankopplad via övervakningssystemet. Som jag nämnde tidigare så är Aidens mobiltelefon spelets viktigaste pusselbit. Med hjälp av den kan han inte bara få information om alla staden medborgare. Han kan dessutom styra de flesta elektroniska system i Chicago, allt från övervakningskameror till låsa dörrar och trafikljus kan modifieras med ett knapptryck.
Hackandet är en vattendelare
Visst är själva hackningssystemet ett fräscht tillskott till den här typen av spel, men det är knappast så revolutionerande som Ubisoft ville få oss att tro i sina massiva reklamkampanjer för spelet. Dels är det lite för enkelt – rikta bara mobiltelefonen mot en person eller ett föremål och tryck ner en knapp för att få den information du behöver. Men framför allt så känns det mer som en kul grej än något nödvändigt för själva spelet. Undantaget är de få gånger man måste hacka sig in i serverar. Då får man genomföra ett ganska meningslöst minispel innan den önskade informationen blir tillgänglig.
Faktum är ändå att ju längre in i spelet man kommer desto mer nytta får man av hackandet. Att skapa trafikkaos genom att göra alla ljus gröna i en korsning är ett utmärkt sätt att komma ifrån polisen. Att stoppa ett tåg är en annan valmöjlighet när man söker alternativa flyktvägar. Med sin mobiltelefon kan man också beställa fordon och uppgradera sina förmågor.
Att stoppa snuten med hjälp av hackning är en av spelets stora behållningar.
Ett av de mest användbara och absolut roligaste sätten att använda sin mobiltelefon är att på håll infiltrera en byggnad med hjälp av övervakningskameror. Här gäller det att använda omgivningarna på ett välplanerat sätt. Med lite tur och skicklighet så kan man ta ut en stor skara fiender bara genom att lura dem till olika platser och sedan aktivera exempelvis en truck eller spränga ett ångrör.
Det helt klart mest annorlunda inslaget i Watch_Dogs är det faktum att när som helst så kan en annan spelare dyka upp i ditt spel och hacka dig på information. När det händer gäller det att snabbt hitta inkräktaren och oskadliggöra honom, något som ibland är lättare sagt än gjort. Intrånget i andra spelares värld är ett kul och annorlunda grepp som ändå kan vara ganska frustrerande ibland. Det är inte alltid så roligt att behöva jaga motspelare när man försöker koncentrerar sig på huvuduppdraget.
Aiden är en trist typ
Storyn har vi sett förut. Hjälten Aiden Pearce lever på fel sida lagen och han har all anledning att hata sina fiender. Hämnd är ett motiv som tycks fungera i alla lägen, framför allt när det är barn med i bilden. Tyvärr är Aiden en ganska färglös figur. Han rör sig som en skugga genom staden i sin rock och svarta keps. Att smälta in i omgivningen är ju alltid det bästa sättet att gömma sig, sade en vis man. Aidens färglöshet är dock nästan besvärande och hans brist på personlighet gör att ingen lär komma ihåg honom om tio år. Min fråga till Ubisoft är; vart är humorn, de personliga dragen och den genuina bakgrundshistorien? Det räcker inte med en mörk röst och en hård yta för att fånga mitt intresse. Här bör utvecklarna definitivt ta en titt på hur Rockstar ger liv till sina antihjältar.
Uppdragen i kampanjen är ofta ganska engagerande och innovativa, men sidouppdragen lämnar mycket övrigt att önska. De kan exempelvis bestå i att hindra ett brott från att begås eller stoppa en konvoj med bilar. Lyckas man utan att använda vapen eller skada allmänheten så får man bättre rykte bland befolkningen. Något som kan visa sig vara till stor nytta senare i spelet.
Tro inte att du är ensam i spelet. När som helst kan någon annan hacka sig in och förstöra.
Chicago känns väldigt levande och alla människor i staden är unika. I ett gathörn står några ungar och spelar boll och lite längre bort talar en kvinna med sin mamma i mobiltelefon. Staden är detaljrik och som jag har förstått det så är det en väldigt exakt kopia av förlagan. Världen är inte överdrivet stor och det dröjer inte allt för länge innan man låst upp hela kartan. Överallt finns det affärer och minispel man kan delta i. Dessa minispel är faktiskt spelets stora behållning och de digitala tripparna är störtsköna.
Givetvis finns det också gott om olika fordon som alla kan köras. Utbudet av bilar och motorcyklar kunde dock vara betydligt större. Själva bilkörandet lämnar också en hel del att önska. Skillnaden mellan de olika fordonen är på tok för liten och understundom så känns det snarare som att jag är ute på havet med en båt än sitter bakom ratten på en stor pickup.
Är det Minecraft?
Tyvärr radar sig besvikelserna upp en efter en. Det största och mest uppenbara är den bitvis riktigt fula grafiken. De senaste året har vi fått se mängder av trailers från Watch_Dogs. Den ena snyggare än den andra. Men så för ett par månader sedan hände något. En trailer hintade om att något inte stod riktigt rätt till. Den snygga grafiken hade blivit betydligt blygsammare och olyckskorparna började genast kraxa. Inte helt obefogat visade det sig.
Jag hade hoppats att Watch_Dogs skulle ge mig en inblick i vad den nya generationens konsoler verkligen går för. Istället möts jag av trista texturer, utdaterad grafik och en helt horribel draw distance. Bilar dyker helt plötsligt upp på vägen framför mig och i horisonten förefaller det vara evig dimma. I vissa cut scenes tycks karaktärerna vara hämtade direkt ur Minecraft, vilket inte får ses som en komplimang i sammanhanget.
Nu har jag fått gnälla lite och faktum är att Watch_Dogs förtjänar en hel del kritik. Missuppfatta mig inte, det är absolut inget dåligt spel. Det är bara inte så bra som vi hade önskat och haft förhoppningar om. Ubisoft hade absolut kunnat släppa ett ännu mer välarbetat spel och det känns som man inte dragit nytta av kraften i den nya generationens konsoler. Däremot så tror jag att en eventuell uppföljare kan bli riktigt bra och känner vi Ubisoft rätt så har vi inte sett det sista av Watch_Dogs.
[youtube id=”e_q-s3QdmU8″ width=”600″ height=”350″]
[recension titel=”Watch_Dogs” betyg=”7″ skribent=”Jonas Hernstig” datum=”2014-06-12″][/recension]