World of Warcraft – Mists of Pandaria

[gameinfo title=”Spelinfo” game_name=”World of Warcraft: Mists of Pandaria” developers=”Blizzard Entertainment” publishers=”Blizzard entertainment” platforms=”PC” genres=”MMORPG” release_date=”25 September 2012″]

Det har nu gått ett tag sedan Mists of Pandaria släpptes och de flesta sakerna som inte var helt tipp-topp vid släppet har nu fixats. MoP var en av de mer efterlängtade expansionerna för mig eftersom den äntligen introducerade den ras jag länge favoriserat. Pandaren.

Warcraft universumet är något jag hängt med i länge. Jag minns hur jag installerade det första spelet från diskett på min dator och upptäckte att jag inte kunde få ljud i det. Den dåvarande versionen stödde bara 8-bits ljudkort och jag hade ett på 16. Nästa dag i skolan där jag hade tillgång till internet om jag var tillräckligt tidigt på skolan för att sno åt mig en plats vid den enda dator där fanns som hade modem, laddade jag ner en patch som fixade så spelet stödde 16-bits ljudkort. Den kvällen under det tidiga 90-talet tog jag mina första steg på en väg jag än idag vandrar när tillfälle ges.

Mists of Pandaria har precis som de andra expansionerna väckt mycket reaktioner hos spelarna. Allt från att Pandaren är en hybrid av djur och människa och därmed hör hemma enbart i Horde, till att casual spelare fått det för lätt och hardcorespelare inte har samma tillgång till skryträttigheter som förr. Personligen tycker jag det är den hittils bästa expansionen. Mycket nytt har dykt upp och gamla system har fått sig en översyn och fixats så det fungerar smidigare.

Jag spelar allt men…

Som gammal druidspelare kändes det ibland som att jag behövde en tränad bläckfisk för att hinna med att nyttja alla färdigheter druiden hade, eller helt enkelt strunta i strax över hälften. Numera är många borta och har bakats in i resterande så jag slipper ge mig ut och meta bläckfisk.Individualism har främjats så att talents har blivit mer av en färgsättning på din karaktär än strikta konturer. Du väljer efter vad du trivs med och tycker är kul. De färdigheter som sågs på som måsten kommer du att få hur du än gör. Så bara kolla igenom de som finns och välj det som verkar användbart för din egen spelstil.

Yrken har även dom fått ytterligare en revamp, numera så är det en skapligt rak väg till toppen och kräver inte alls den ofantliga mängd material från planetens fyra hörn som dom gjorde förr vilket ger casualspelaren en större chans att få en vettig grunduppsättning med utrustning varesig man vill ge sig in på PvP eller PvE.

Pandaren heter som bekant den nya rasen som dykt upp. Dessa fredsälskande pandor är dock inga krambjörnar när faran visar sin fula nuna. Med en otrolig skicklighet har dom stått emot ondskan på egen hand i många generationer. Sen kommer kriget, Horde och Alliance brakar fram med total hänsynslöshet för naturen och kontinenten i helhet vilket lämnar djupa spår efter sig och låter en mörk kraft som kallas Sha växa sig starkare då den livnär sig på negativa känslor och våld. Detta innebär att Pandaren som hamnar i mitten inte har nått val mer än att kasta sin lott med dessa främlingar som mer eller mindre invaderat deras land. Några ansluter sig till Horde, några till Alliance och därmed har spelet fått sin första spelarstyrda neutrala ras.

Förutom den nya rasen Pandaren så kom även en ny klass att spela, munken. Munken är en hybridklass som klarar tanking och healing såväl som dps och hanterar sina tre uppgifter med bravur. Spelstilen är lite annorlunda då den precis som Deathknighten har två olika resurser att nyttja, energi och chi. Energi låter dig nyttja dina grundläggande attacker för att bygga upp chi som sedan dina tyngre färdigheter nyttjar.

Slåss med dina pets

Helt nytt för denna expansionen är ett minispel som kan engagera alla. I äkta Pokmon-stil skall man träna sina pets och självklart resa runt hela världen för att samla flera. Gotta catch em all. Detta minispel har jag suttit med i många timmar och slagits mot andra spelares pets såväl som vilda djur runt om i världen. Det finns mycket taktik bakom det hela om man vill bemästra det till fullo då det finns olika typer av pets såsom odöda, smådjur, elementarer, humanoider och så vidare. Alla har de sina olika fördelar och nackdelar, styrkor och svagheter jämt emot de andra typerna. Sedan har ju varje varelse i sig unika färdigheter som fungerar bättre eller sämre i kombination med de andra så här finns mycket att gotta ner sig i.

Som vanligt så får man inte flyga i den nya expansionen fören man uppnått maximal level. När jag äntligen fick tillgång till flyglicensen så tog jag mig en vända över kontinenten för att kolla läget och jag det första jag slogs av är hur dom i denna expansionen lyckats få landet att se attraktivt ut. Miljöerna är mycket vackra och väldigt inspirerade av asiatisk kultur på flera håll. Det var mig ett sant nöje att flaxa hårt med mina vingar och sväva över landskapet och leta efter småsaker jag inte kom åt till fots.

Nackdelarna som jag ser det hela är att allt är balanserat med level 90 i åtanke. Detta innebär att en del klasser är väldigt svaga vissa delar av sin resa dit medan andra är otroligt överkraftiga och klarar av motstånd som för de svagare klasserna är helt omöjliga. Ju närmre man närmar sig maxlevel, desto mer börjar det hela balanseras ut och klyftorna mellan de olika klasserna minskar. Så ta med dig en vän som spelar en annan klass när du levlar så kommer allt gå som smort i snabb fart. Endgame när man väl nått 90 är precis som förr på både gott och ont. Det är heroics som gäller och sedan raids i vanlig ordning om man inte siktar på att besegra alla andras Pokém… eh förlåt, pets.

Så gillar du World of Warcraft men tyckte nån föregående expansion var för mycket och valde att lägga ner, så kan Mists of Pandaria vara precis rätt för dig. Kanske ett återbesök är på sin plats?