Femte gången gillt
Gears of War tillhör min generations absoluta höjdpunkter i spelväg. Historien om Marcus Phoenix kamp mot Locust-invasionen var inte bara mörk, grym och nattsvart. Spelet satte ny standard för actionshooters. Spelaren skulle använda terrängen som skydd och inte rusa in i striden med huvudet före. Från och med nu var prio nummer ett att hålla sin lekamen väl dold och flankera fienden till höger och vänster. Efter tre spel var energin och syret förbrukat. Epic Games kastade in handsken och in i rinken kom The Coalition som skulle förvalta arvet från den forna vapendragaren. Det börjande trevande och slutade med en halvmesyr.
Gears of War 4 lämnade mycket att önska, med underutvecklade karaktärer och en undermålig kampanj som fortsatte att trampa i gamla hjulspår. Det blev en kapplöpning där varken häst och kusk nådde fram. The Coalition tog till sig kritiken, spottade i nävarna och gav sig fan på ett nytt kapitel i Gears of War-sagan. Efter tre långa år är Gears 5 äntligen här. Jag är extremt nyfiken på vad de käcka herrarna över Atlanten har knåpat ihop.
Konsten att finna sig själv i ett hav av Swarms
I femman fortsätter berättelsen där fyran slutade. Introduktionen börjar med en boot camp där spelmekaniken visas upp. Efter väl genomförda lektioner är det dags för skarpt läge. I den första akten spelar jag som JD och får en feeling vad jag kan förvänta mig under resans gång. Sessionen blir inte långvarig innan fokus skiftar över till huvudpersonen Kait. Den här gången har hon fått mer utrymme att utforska sin personlighet och vem hon egentligen är. Hennes tidigare liv blir mer centralt i denna del där kopplingen till Swarms, den fiendehord som ersatt Locus, tydliggörs – bland annat utforskar berättelsen Kaits försvunna moder. I mellansekvenserna får jag följa Kait och hennes inre kamp att hålla distans till Swarm och deras ledare.
Kompanjonen Dell får även sin del av rampljuset. Relationen till Kait är den röda tråden som steg för steg utvecklas ju längre in i handlingen spelet kommer. Jag upplever att stämningen är mera mänsklig när de båda kombattanterna dryftar om allt mellan himmel och jord och vad som är värt att offra i livet. Marcus Phoenix hänger fortfarande kvar i rollen som den livserfarna men hårt medtagna soldaten som visar var skåpet ska stå. Trots sitt tuffa yttre har den mjukare approachen smittat av sig till den cyniska stridspitten som upplevt människans sämsta sidor. Phoenix kommer delvis bli din guide som ger tips till spelaren via radiokommunikation när gubben själv inte är på plats.
Fienderna kallas som sagt Swarms. Med vapen i händerna marscherar de fram i grupper och skjuter från sina skrymslen. Utvecklarna har lagt in lite nya ansikten på fiendefronten, bland annat de mäktiga Wardens vars hammare är något du vill undvika till varje pris. De tidigare så vansinnigt tråkiga DeeBees-robotarna har blivit betydligt roligare att meja ned. Starkare opponenter har tillförts en livmätare där spelaren kan se hur mycket kräm som är kvar i stackaren.
En (grafik)fest för ögat
Jag skäms inte för att säga att Gears 5 är snyggt. Trots att grafikmotorn inte höjer ribban för branschen är det ändå rena fröjden att bevittna färgkalaset framför mig. Varenda pixel fullkomligen skriker om sin grafiska förträfflighet över hela teverutan. Ljudet och effekterna gör sin beskärda del när det dånas och väsnas från högtalarna. Miljöerna är varierade och växlar från sönderbombade städer till vidsträckta vinterlandskap som sträcker sig kilometer framåt.
Upplösningen och bildhastigheten är smärtsamt hög. Har du den senaste Xbox One X kan du räkna med 60 rutor per sekund, medan standard-Xbox One levererar 30 bilder/sekund. En liten besvikelse är tyvärr att miljöerna är så stilla. Få träd och buskar vajar i vinden och sandmoln yrar inte upp som de borde göra när mitt segelfordon drar fram. Kan du bortse från detta väntar dock en okulär fest för hela slanten.
Större och linjära banor
Utöver grafiken är banorna märkbart större. The Coalition har marknadsfört sitt flaggskepp med den ”största kampanjen någonsin”. Det är en sanning med modifikation som blandar mellan öppet och linjärt. Den största delen av sträckan är traditionellt linjär där man rör sig från punkt A till B. Banorna är märkbart större med en detaljrikedom som får en luttrad veteran som mig att tappa hakan.
Den öppnare terrängen är reserverad till fordonssekvenserna. Här frigörs spelaren från den linjära rutten med chansen att få utforska miljön lite extra. De öppna partierna har även sidouppdrag inkluderade. Strapatserna kan belönas med en extra förmåga till min stridspartner Jack. Uppdragen är ett välkommet tillskott som ger en känsla av frihet. Dessvärre upplever jag dem underutvecklade och de får inte den fulla kapacitet som de borde haft från scratch.
När den mastiga och väl avvägda kampanjen är avklarad går turen vidare online. Horde-läget är en given klassiker som inga trogna Gears-gamers får missa. I vågor attackerar fienden. Varje gång ska den slås tillbaka av dig och dina kamrater. Ju högre upp man kommer, desto svårare blir motståndet. Det sprillans nya Escape-läget får en släng av min uppmärksamhet. Här ska spelaren undfly en gasbomb genom horder av illbattingar. Ett underhållande tillval som dock är aningen svagt i förhållande till Horde och Deatmatch.
Gears 5 växlar upp med Jack
Gears of War-serien är känd för sina våldsamma strider. Del fem är inget undantag. Blodet bokstavligen sprutar åt alla håll där min motorsågsbajonett drar fram. Ingen vrå går säker från explosioner och förödelse. Mina gamla kunskaper från cover-systemet kommer väl till pass när jag tar betäckning från skydd till skydd. Några sekunder ute i det fria gör mig direkt till en öppen måltavla. Mekaniken är grundmurad från det första spelet, vilket spelaren måste utnyttja för att överleva. Fler vapentyper har också tillkommit, bland annat maskingeväret Lancer GL med inbyggd granatkastare och den lättare kulsprutan Claw. Under vissa partier kan Kait dräpa fanskapen genom en välriktad smygattack bakifrån. Dock kan du förvänta massiva eldstrider under större delen av spelet. Blir bataljerna ändå överväldigande finns chansen att tillkalla förstärkningar som gör processen kort med motståndet.
En riktigt stor nyhet är att flygroboten Jack är tillbaka. Denna lilla plåtniklas kommer bli din bästa vän. Jack är mästare på att låsa upp dörrar men också på att bistå dig under striderna. Genom att samla in komponenter som ligger utspridda längs banorna kan jag uppgradera Jacks arsenal, allt från osynlighet till vapeninsamling. Se till att lägga din speltid på att hitta komponenterna. Att hålla Jack uppgraderad lönar sig i längden. Den taktiska approachen blir uppenbar när Jack blir verktyget jag behöver. Spelplanen blir annorlunda (och roligare) när jag kan välja hur fienderna ska tacklas. Jag blir också tacksam att Jack inte är en ny C-3PO som snattrar i tid och otid utan gör sitt jobb när jag befaller det.
En frisk gammal actionfläkt
Gears 5 är verkligen kul att spela med alla nyheter som fogats in i kanterna. Även om spelet inte revolutionerar genren är andrummet betydligt större. Kampanjen är utmärkt genomtänkt och i lagom takt. Stilla delar varvas med hektiska perioder i ett tempo som jag mäktar med. Handlingen och karaktärerna har utvecklats rejält sedan de tre första spelen. Kärleken till motorsågsbajonetten upphör heller aldrig att förvåna. Jag älskar när en best sågas itu eller när ett huvud exploderar från en blytung revolverkula. Att Jack öppnar upp skjutandet gör också striden desto roligare att utkämpa.
Några mindre roliga bitar är däremot de småbuggar som likt småsten i skon irriterar upplevelsen. Utöver att ”fastna” i mindre utrymmen så blir jag heligt rasande när mina AI-styrda botar vägrar hela mig när jag ligger och förblöder. Mitt framför näsan springer de som en flock höns och kanske räddar i sista sekunden. Svårighetsgraden kan dessutom bli alldeles för hög emellanåt. Det är frustrerande att behöva ”genomlida” moment som borde ha setts över en extra gång när dödsfaktorn är överhängande.
Trots dessa petitesser är det inte svårt att tycka om Gears 5. Det är en värdig avslutning på denna konsolgeneration. Förhoppningsvis kommer sexan sätta punkt för serien på obestämd tid när nästa Xbox ser dagens ljus.
