Ibland kan det vara riktigt skönt att sätta sig ner med ett mustigt arkadrallyspel och bara låta timmarna flyga förbi. Allt är så överdrivet på det där härliga sättet, precis rätt sorts larv som får en att glömma vardagens tristess och livets små ögonblick av kaos. Det är i alla fall med en förhoppning om just detta som jag satte mig ner med italienska Milestones senaste rallylir Gravel.
Det som göms i grus
Vid en första anblick så är Gravel precis det jag är ute efter. Jag rattar en dunderful bil och en trött kommentator slöskriker något om en global tävling där bara dem bästa har en chans. Första racet går lite sisådär och jag antar i mitt stilla sinne att jag inte har helt greppat kontrollen. Vid nästa race så fortsätter det dock gå trögt och det håller i sig hela vägen tills jag sätter ner kontrollen efter vad som nu blivit mitt sista race.
Det känns som att utvecklarna hade kunnat putsa till kontrollen en aning innan spelet släpptes. Nu kan inte jag säga att jag är världsbäst på just racing, dock är Gravel verkligen inte ett lättmanövrerat spel. Det känns dock trist att det ska vara så, för det är ändå rätt kul att slänga iväg någon timme i spelet- Själva banorna är rätt utmanade och AI:n är på rätt nivå för att inte bli alldeles för frustrerande. Det är också delvis därför det känns extra trist att just kontrollen är det som spelet fallerar på. Den är i slutändan alldeles för fladdrig och inte så precis som jag hade önskat den, speciellt inte på en del banor längre fram som kräver lite av spelaren för att kunna klaras av någorlunda.
En sak som jag undrar över är vem det var som sneglat för mycket på en viss persisk prins när spelet designats. Man har nämligen förmågan att kunna spola tillbaka tiden en liten stund och således göra om en kortare sträcka för att undvika eventuella fel man gjort. Det har förvisso satsats en del på att få spelet att kännas som ett tv-program spelaren tittar på, dock tycker jag att hela spola-tillbakagimmicken mest är en ursäkt för att gömma vissa designfel samt täcka upp för den dåliga kontrollen.
Vroom, brum, tuff
Det som Gravel lyckats bra med i min mening är att det är helt rätt attityd gällande musikval. Både menyer och under racingen har en rätt härlig ljudmatta av snällrock blandat med lite tyngre låtar och det känns sådär lagom ostigt som det bara kunde bli under sent 90-tal. Motorljud och metall som slår mot metall samt andra material låter också hyfsat övertygande, även om det såklart har överdrivits en aning till att låta lite mer arkadigt.
Gravel är också ett rätt så snyggt spel, även om det inte når upp till Gran Turismo-standard. Jag tror dock inte att det varit meningen heller. Grafiken imponerar dock och ibland har jag spelat om vissa banor just för att få se hur de ser ut en extra gång.
Det är också ganska stor variation på banorna och i sedvanlig racinganda får du köra i såväl inomhus som utomhusbanor. Många olika miljöer spelar in och när du väl börjar låsa upp lite olika bilar så gäller det att välja rätt bil för rätt underlag och väder. Regn och rusk påverkar ditt slutresultat rätt så mycket, dock är nog gamla racingrävar relativt vana vid det här.
Summa brummarum
Gravel är ett arkaddoftande racinglir som flörtar lite med den gamla skolans liknande spel. Det är i mina ögon inte alltid en negativ sak, dock känns det som att spelet saknar det där lilla extra för att lyckas nå till samma nivå som de gamla mästarna. Med det sagt skulle jag dock rekommendera Gravel till den som är ute efter att få sin bilspelskick och redan har spelat andra racingspel till leds. Det är riktigt roligt i kortare sejourer. Dock kommer de flesta nog snabbt tröttna på att inte ha den där precisa kontrollen som andra spel erbjuder.