Guilty Gear är en fightingspelsserie med närmre 23 år på nacken som går tillbaks ända till SONY:s första PlayStation. Dess närvaro vid turneringar så som EVO är givet. Presentationen, en väldigt japansk anime-/mangastil har alltid varit en av seriens hörnstenar och ligger nära andra genrefavoriter så som BlazBlue och Melty Blood. Och just animefighting är ett av Arc System Works absoluta framgångsområden. Förutom Guilty Geear -Strive- och ovan nämnda BlazBlue är de även utvecklare av Dragon Ball FighterZ och utgivare för River City Girls.
Anime i lyxförpackning
Rent grafiskt är Guilty Gear -Strive- helt enkelt toppklass. Animationerna är både snyggt gjorda och responsiva till input. Men det tänker jag ta mer om senare. En (enligt undertecknad) häftigare egenhet med Guilty Gear -Strive- är att den har en inkluderad animeserie i sig. Så det är inte bara den påkostade introvideon som stjäl showen, utan en hel serie på nio avsnitt à 40 minuter. Den syftar till att introducera spelare i berättelsen, men utan att avbryta den med slagsmål. Det är ett väldigt underligt drag, som trots sin lika underliga implementering ändå ger en känsla av karaktärerna som är mer än ”hen ser cool ut.” Dock inte särskilt mycket mer.
Animeserien är renderad helt i in-game-motorn, vilket är ett utförande som kommer med en hel del kompromisser. Skuggningen ger upphov till roliga grafiska missöden, en hel del rörelsemönster för modellerna är minst sagt onaturliga, och eftersom det är in-game måste sekvenserna laddas. Även som erkänt weeb trash måste jag erkänna att det är första gången jag tittat på anime med laddningstider (såvida inte buffring räknas … ). Manuset gör heller inte serien någon större tjänst. Klyschorna haglar, storyn är pretentiöst sci-fi-nonsens, få karaktärer stannar i minnet – men jag har ändå lite kul! Kanske är det nyhetens behag i mediet, kanske är det för att jag får höra de ljuva stämmorna från flera favoritröstisar (Jun Fukuyama, Koyasu Takehito, Tomokazu Suiita, med flera).
Serverbunden
Som vi skrivit om förut har Guilty Gear -Strive- haft flera försök på sig att stresstesta servrar och bena ut de värsta detaljerna. Spelet har till och med varit tillgängligt som Early Access för ivriga förhandsbokande sedan den 6 april. Det är därför rent ut sagt bedrövligt att behöva vänta upp mot två minuter för att ansluta till servrarna oavsett om jag vill köra onlinematcher eller njuta av spelets singelspelarinnehåll. Denna obligatoriska kommunikation kommer dessutom se till att spelet dör samtidigt som serverunderhållet gör det – något vi vet är en dålig idé!
Guilty Pleasure -Strive-
Med de första och största problemen adresserade måste jag ändå konstatera att jag gillar Guilty Gear -Strive- som ett fightingspel med en extra överraskning (i form av animeserien nämnd ovan). Jag kan inte annat än eka pappa Daniels kommentarer från april månads betatest, framför allt gällande presentationen. Slagen är tunga, animationerna är (som sagt) responsiva och börjar efter ett tag kännas naturliga. Jag kan med glädje även meddela att avsaknaden av ett träningsläge är åtgärdat; här har vi en fullfjädrad Dojo som lär dig allt från parering och komboattacker till tajming och specialattacker. Det gör att även en som är så värdelös på fightingspel som undertecknad har en hyfsad chans att bli okej på det. Inte för att jag har testat tesen fullt ut ännu (en gorilla med kontrollen i munnen kan fortfarande klå mig både gul och blå), men med faktiska videoinstruktioner är det här Dojo-läget guld. ”Apa ser, apa gör”, så att säga.
Slagsmål för bokmalen och fashionistan
I Guilty Gear -Strive- finns massvis med kosmetiskt innehåll att låsa upp. Det gör du genom att prova fiskelyckan i ett särskilt spelläge. Här kostar varje drag ett visst mått av in-game-valuta, vilken du får genom att klara olika utmaningar eller spela mot andra spelare. Det du kan låsa upp är karaktärsprofiler, trailers, musik (även från tidigare delar i serien!) och lull-lull till din avatar. Det är alltid lite småkul att samla på sig grejer för att utsmycka en digital representation av sig själv.
Tröttnar du på spelet (jag förstår dig; så kul är det inte att förlora hela tiden) kan du alltid läsa på den övergödda berättelsen. Här finns gloslistor, släkt- och förhållandeträd, ja, troligtvis tillräckligt med text för att fylla en bok. Precis som med storyläget (alltså animeserien nämnd ovan) är det inte precis Shakespeare-kvaliteter vi talar om, men det ger åtminstone var karaktär lite extra kött på benen.
Förutom allt som redan har nämnts kommer ju så klart även nedladdningsbart material så småningom. I dagsläget är 15 karaktärer spelbara, och det finns ett säsongspass tillgängligt för dryga 300 kronor. Detta paket inkluderar även ytterligare färgscheman till karaktärerna, så här kommer en konsumentupplysning: köp inte både säsongspasset och färgpaketet, för du betalar du för dubbletter.
Slutord
På det stora hela är Guilty Gear -Strive- inte något för undertecknad. Sättet det närmar sig tävlingsinriktat spelande på är lika beundransvärt som klagovänligt; jag hoppas inloggningen varje session patchas ut så småningom. Det är nybörjarvänligt såtillvida att här finns en bra, interaktiv träningsmanual, men det är ändå en mardröm av kommandolistor. Här finns mycket för fans av manga och anime, inte minst via storyläget, men det är i slutänden inget revolutionerande vad dessa medier anbelangar. Flashigt blir det, men lite oinspirerat.
För fans av genren i allmänhet lär Guilty Gear -Strive- dock tillfredsställa klådan, med råge. Här finns alla konventioner önskade av både genren i allmänhet och franchisen i synnerhet, med vissa eftergifter gjorda för att tillgodose nya spelare. För den som vill ha en mer ingående analys i allt från nätkod till kombosystem fann jag själv att den här Steam-recensionen förklarade spelet väl.
Guilty Gear -Strive- är alltså överlag inte den titel som frälser en oinvigd i genren, men det är bra nära. Hade undertecknad varit välsignad med mer tid att bemästra systemet (och en joystick som inte tycker all input går uppåt) hade det här varit högt upp bland årets spelade spel. Utan denna fritid sätter jag mig hellre in i andra animefightingspel som Dragon Ball FighterZ eller Kill la Kill.
Guilty Gear -Strive- släpptes den 11 juni 2021 på PC (via Steam), PlayStation 4 och PlayStation 5. Prislappen är cirka 600 kronor för den digitala standardutgåvan och 800 för Deluxe-varianten (som inkluderar Sässongspass 1). En Ultimate Edition med ännu mer digitalt mumsmums finns också tillgänglig för PlayStation-spelare för cirka 1 000 kr. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod.
