Haven Recension

Haven är precis vad ett par i karantän behöver i dessa tider: en lugn, tillbakalutad förlustelse med rapp dialog och fantastiskt manus. Med ett gameplay nedskalat nog att göra resan lätt även för nybörjare, är det här ett gyllne tillfälle att få med sig en oförstående sambo.

Haven är ett strömlinjeformat JRPG med ambitioner stora som en munsbit. Med sin moderna skildring av ett kärlekspar på flykt är dess rappa manus, vackra yttre och enkla design en fröjd att spela genom. Särskilt för en sådan sucker för drama och detaljer som undertecknad. Särskilt under ett år som 2020, och särskilt med en medspelare som är min framtida gemål.

Även när man tittar på utvecklarens tidigare titlar, är Haven ändå ett spel som drar iväg en rejäl magsugare på ens förväntningar. The Game Bakers har sedan 2011 hunnit producera sex titlar, varav FURI lär vara den mest bekanta för de flesta läsare. Men det finns en anledning att det inte var FURI 2, utan Haven som blev studions nästa spel.

FURI var utmattande att skapa. Jag behövde en paus från snabb action. Jag ville skapa ett spel som känns som en paus mellan två spel.

– Emeric Thoa, kreativ ledfigur på The Game Bakers.

Förutom citatet ovan nämner Emeric Thoa även Flower som ett slags avstamp i den kreativa process som byggt Haven. Och det märks. Havens böljande gräsfält och fjäderlätta kontroll över karaktärerna är verkligen inte långt ifrån That Game Companys spel – och kanske närmre Journey än Flower, egentligen. Där stannar dock liknelserna, för medan Journey är en resa i implicit, insinuerande berättande, är Haven ett actionrollspel med massvis av dialog, varav nästan allt är röstsatt!

Möt Yu & Kay

Havens berättelse centrerar kring Yu och Kay, ett ungt kärlekspar som flytt från sin hemvärld till en (hoppas de) obebodd planet. Yu är en självsäker mekaniker med olja i blodet och ett temperament som ibland får den att antända. Kay är en välmenande biolog som gärna tänker innan han talar, och när han väl gör det talar både mycket och länge. Yu och Kay spelar ständigt på varandras personligheter på ett sätt som får det att kännas som att de är varandras anförtrodda sedan länge. I deras interaktioner ryms såväl glädje och humor som bitterhet, sorg och elände – precis som ett riktigt förhållande. De minsta småsakerna kan orsaka sprudlande kärleksyttringar såväl som onödigt smågnabb – precis som ett riktigt förhållande!

Haven är heller inte bara fixerat kring Yu och Kay. Frågan som manuset ständigt ställer är om och i så fall när parets antagonister dyker upp och vad det innebär. Det är inte mycket adrenalin berättelsen erbjuder, men det passar narrativet och ger en bra balans mellan berättelsen och utforskning. Spelaren uppmuntras till att upptäcka planeten lika mycket som parets historia och vad som får dem att ticka.

Slagsmål och föremål är de enda mål jag tål

De flesta varelser på planeten är vänliga djur som sällan eller aldrig attackerar. När de gör det är det dock upp till dig/er att coola ner dem ett par nivåer genom att slåss. Slagsmålen börjar med fyra kommandon: två olika attacker, en sköld och en manöver som tämjer bestarna när deras HP är slut (använder du den inte i tid återupplivar de sig själva). Vissa fiender är immuna mot den ena attacken, medan andra bara är sårbara efter de utfört sin egen attack. För sin enkelhet bjuder systemet på precis det som krävs. Här läggs också till några variabler allt efter som storyn fortskrider, inte minst en återupplivningsmanöver när ena karaktären knockas ut.

Under ert utforskande stöter ni även på flertalet ingredienser och material. Dessa används för att bland annat laga mat, skapa helningsföremål och laga olika delar av Nästet, parets skepp och hem. Maten återställer dels karaktärernas hunger (som är en egen mätare, och alltså inte samma sak som HP), och ger dels synergi/XP. Synergi får du även efter vissa dialoger mellan karaktärerna. Detta är kort sagt en typ av erfarenhetspoäng som gör Yu och Kay starkare. Styrkeökningen är dock helt linjär och spelaren sätter aldrig ut egna attributpoäng, på gott och ont.

Ljudet av en främmande planet

Som nämnt ovan är Yu och Kay fullt röstskådespelade genom hela Haven. Yu spelas av Janine Harouni (Xenoblade 2, Need for Speed: Payback); Kay av Chris Lew Kum Hoi (som mest skådespelat i serier/filmer). Tillsammans spelade de in närmre 80 000 ord skriven dialog för Haven och de gör båda en fenomenal prestation i sina respektive roller. Tydligen ställdes röstskådespelarna i samma bås under inspelningen, vilket är relativt ovanligt inom industrin. Kanske är det därför dialogerna har ett så naturligt flyt.


Musiken till Haven är komponerad av den franska electronicaartisten Danger, som även var inblandad i FURI:s toner. Den passar för spelets bergiga, lummiga miljöer, men är inget du kommer att minnas när strömmen är av. Enda undantaget är titeltemat Still Free, som både är en banger och har en riktigt snitsig video som ackompanjemang. Om electronica som (sub-) genre har en easy listening-kategori, är Havens soundtrack i övrigt en karikatyr. Och då är epitet som “easy listening” inget att se ned på, enligt denne lyssnare.

Haven ska delas med två!

Haven: Yu och Kay håller händrna.
När paret svävar i närheten av varandra håller de händerna. Urgulligt!

Haven är byggt för soloäventyrare, men är så mycket mer givande i sällskap med någon du verkligen håller av. Utvecklarna föreslog även en mysig soffa, en stor skärm och en handkontroll, och det är exakt så här jag själv fått avnjuta spelet. I varje dialogval måste spelarna komma överens om vilket alternativ de vill ska föra konversationen framåt, i strid ger spelarna var sin karaktär order och när ni surfar runt ute i miljön styrs karaktärerna individuellt från varandra. Kameran centrerar kring den som först aktiverar sina jetskor (spelets främsta förflyttningsmetod). Just i det här skedet kan kameran bråka lite; tanken verkar vara att spelarna ändå ska hålla sig någorlunda nära varandra.

Mekaniken kring samarbetsläget är, lite bångstyrig kamera åsido, oerhört genomtänkt och väl implementerad. Dessutom är den så enkel i sig att de allra flesta kan ta sig an den – även spelare obekanta med typiskt speldesignspråk. Haven är därmed det perfekta spelet att inviga en oförstående partner i. Min egen sambo älskar det här spelet: hon lovordar dess vackra yttre design, dess system och dess klämkäcka manus. Det har varit lite av en kvällsaktivitet sedan spelets release, och det ser ut att så förbli ett tag till.

Att flyga runt bland molnen

Haven är precis vad spelmakaren själv vill att det ska vara: ett spel mellan två spel. Det är också en alldeles ypperlig upplevelse för två spelare som vill koppla av och njuta av gott författarskap och (relativt) stressfri speldesign. Det bästa av allt är att dialogvalen ger Haven har ett rätt stort återspelningsvärde. Det håller åtminstone för en andra genomgång; man vill ju höra dialogvalen man missat i omgång ett!

Jag dristar mig nästan att påstå att Haven är ett nästan felfritt spel. Det gör precis allt det utger sig för att göra, och det med bravur! Mina enda, enstaka, små förbehåll mot en perfekt poäng gror ur Havens något bristfälliga variation på miljöer, min irritation över att Yu och Kay blir hungriga lite för fort, samt kamerans bristfälliga samarbetsvilja när man är två. I övrigt är det här bland det bästa jag spelat i år, och jag hoppas att fler utvecklare vågar tackla det här porträttet av samlevnad i sina verk. Kanske framför allt med lite mer vässat gameplay, för mer hardcore publik – något jag vet att andra recensenter hållit klagokör om. Men här betygsätter jag trots allt inte Haven för vad jag vill att det ska vara, utan vad det faktiskt är. Och det är bra – väldigt bra!

Haven släpptes den 3 december 2020 på PC (via Steam och GOG), PlayStation 5, Xbox One och Xbox Series X för cirka 250 kronor. PlayStation 4 och Nintendo Switch får spelet någon gång under kvartal ett 2021, varav PS 4/5 är Cross-Buy. Denna recension är möjlig tack vare en recensionskod och den testade versionen är den på Steam.

Summering
Haven är en helyllemysig berättelse med avkopplande gameplay och en fantastisk implementering av parbaserat samarbete. Det målar också upp ett trovärdigt förhållande mellan ett kärlekspar och deras vardag på flykt i helt ny miljö. Det är, precis som utvecklarna uttrycker det, "ett spel mellan två spel". Perfekt ett år som detta.
Bra
  • Väldigt stilfullt snyggt
  • Fenomenalt röstskådespel
  • Väl anpassat till en bred spelarpublik
  • Avkopplande utan att vara för enkelt
Sämre
  • Bråkig kamera
  • Viss dialog återanvänds frekvent
  • Bristande variation (om än förståelig sådan)
9
Grymt
En glad skånepåg bosatt i huvudstaden med ett särskilt intresse för språk. Talar bland annat japanska och tyska flytande (melass är också flytande). De första spelminnena är trånandes bakom storasyster framför Mega Man 2, Wrecking Crew och Super Mario Bros. Första gången som hållare av handkontrollen var det Zelda 2: Adventure of Link som spelades – än idag kvar i backloggen.

Vad tycker du?

0 0

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.