När NetherRealm Studios fightingspel Injustice: Gods Among Us släpptes 2013 var åtminstone jag skeptisk. Mortal Kombat- utvecklarna hade visserligen lanserat riktigt bra fightingspel tidigare, men i det fallet fanns det en tydlig rooster och historia att bygga på. Gods Among Us var ett IP med superhjältar och superskurkar i huvudrollerna. NetherRealm hade dessutom skrotat fatalities-systemet som varit den stora behållningen med Mortal Kombat.
Det dröjde dock inte länge innan jag tvingades erkänna att studion hade gjort ett grymt jobb med DC-universumet. De hade fångat varje karaktärs speciella förmågor på ett ypperligt sätt och hela spelupplägget gav genren en välbehövlig knuff i en ny riktning. Att NetherRealm dessutom förvandlat Superman till en hänsynslös mördare gav storyn en oväntad, men fräsch vändning. Kort sagt, Injustice: Gods Among Us var kanske det bästa fightingspel jag någonsin spelat. Tills nu.
Alla hjältar och skurkar som du får äran att lära känna i Injustice 2.
En välskriven historia
Nu är NetherRealm alltså tillbaks med en av många hett efterlängtad uppföljare och en story som tar vid där den slutade senast. Batman och hans polare försöker lappa ihop det som kvar av Metropolis, men Brainiac har givetvis andra planer. Det går så långt att Batman tvingas släppa ut Superman ur sin fångenskap och ödmjukt be om hjälp.
Story är inte alltid det mest centrala i fightingspel, det är matcherna man vill åt. Men faktum är att en bra och engagerande historia alltid ger upplevelsen en lite extra krydda. För er läsare som är bekanta med DC-universumet och då kanske främst Batman, så vet ni att storylinen inte alltid är helt spikrak. NetherRealm har trots det försökt platta till hela historien och vävt in striderna i en väl fungerande berättelse. Det känns som att varje slag jag utkämpar för handlingen framåt och jag är hela tiden väldigt nyfiken på nästa, ofta oväntade vändning.
Du känner igen dig
Om du är en av dem som är riktigt grym på Gods Among Us så kommer du ha en stor fördel i Injustice 2. Kontrollschemat är i stort sett oförändrat sedan föregångaren och du hittar snabbt tillbaks till alla specialare du suttit och nött in med din favoritkaraktär.
Under förutsättning att personen i fråga finns kvar i laguppställningen vill säga. En del karaktärer har nämligen blivit utbytta sedan sist, men givetvis finns alla viktiga hjältar och skurkar med även denna gång. Ja, till och med Jokern är kvar, trots att han brutalt mördades av en ursinnig Stålman sist det begav sig. Men… vad vore ett DC-spel utan vår hatkärlek till den grönhårige lustigkurren?
Spoiler alert: Harley Quinn är polare med Batman i Injustice 2.
När vi ändå är inne på saker vi känner igen från föregångaren så återvänder föga överraskande clash-systemet som, om det avvänds på rätt sätt, snabbt kan vända en fight. En vunnen clash ger en liten extra hälso-boost som kan komma väl till pass mot slutet av matchen.
Personligen ser jag singelplayer-delen i ett fightingspel som någon typ av uppvärmning. Injustice 2 skall spelas mot en vän eller över internet. Tillfredsställelsen att spöa brorsan är bra mycket större än att klara av hela kampanjen. Självklart innebär seger också rätten att smäda nyss nämna bror så till den milda grad att han svär att aldrig mer spela tv-spel igen. Trots det ber han om revansch någon minut senare.
Grafiken i Injustice 2 är inget annat än superb. De sekvenser som spelas upp när varje fighter sparkar ingång sin specialattack är som en egen, animerad film. När jag började spela så var just dessa mellansekvenser den stora behållningen. Det är mäktigt att se hur The Flash springer tillbaks i tiden för att dela ut en smocka från urtiden. Det blir aldrig heller trist att hänga upp en motståndare i en vajer för att sedan låta Batwing-planet göra resten. Minst lika snyggt är det när du lyckas kasta en motståndare ut från den ordinarie banan för att ta vid fajten i en helt ny miljö. Är du däremot på den mottagande änden av specialaren är dessa sekvenser plågsamt långa. Du kan inte göra annat än att se på hur din kraftmätare sakta men säkert töms på energi.
Mycket vill ha mer
Det som dock håller igång spelandet under en längre tid stavas loot, eller kanske snarare Gear. Att få små belöningar vid varje seger ger en kick som närmast kan liknas vid ett milt drogberoende. Du kan samla på dig en mängd utrustning, olika skins och nya förmågor. Det gör i sin tur att varje spelare du möter online ser olika ut, trots att de i grunden spelar samma karaktärer.
Utrustningen ger också en liten boost i någon av de fyra förmågorna strength, defense, health och ability. Lyckas man matcha ett helt set av utrustning så blir bonusen ännu högre. Givetvis har NetherRealm vävt in ett mikrotransaktionssystem som låter spelaren köpa spelvaluta som sedan kan spenderas på ännu mer loot. Jag börjar bli så van vid girigheten att jag inte ens orkar reagera längre…
Aquaman förtjänar stryk. Alltid.
En blixtrande kombo
Injustice 2 är troligen det snyggaste fightingspelet jag fått äran att recensera. Karaktärerna och röstskådespelet är välgjorda på ett mörkt, Gothamskt vis. Ingen strid är den andra lik och jag har lärt mig den hårda vägen att aldrig ta ut segern i förskott. Precis som sig bör när det gäller fightigspel så är Injustice 2 lätt att lära sig, men otroligt svårt att bemästra. Ju bättre motstånd du möter, desto svårare blir det att träffa motståndaren. Lite som två boxare som gått i clinch och låst positionerna. Men så plötsligt händer något. En snabb nedtagning, en blixtrade kombo och en vältajmad specialare. Matchen har vänt på en sekund. Det är det som är tjusningen med Injustice 2.
