Hur följer man upp en succé? För de flesta är det inte möjligt. Utvecklaren Playdead förtjänar en eloge för att ha lyckats med bragden. Med Inside har de lyckats förädla konceptet de lanserade med Limbo: ett stämningsfullt och minimalistiskt pussel och plattformsspel. Inside är allt det Limbo var, fast med mycket bättre ban- och pusseldesign än föregångaren. Inside är ett måste för fans av det monokroma lilla spelet.
V för vafan har hänt här
Vissa nervpirrande sekvenser ser dig smyga genom bevakade områden.
En ung man glider ner för en slänt i skogen. Hans hållning visar att han är jagad. Beväpnade människor i uniform patrullerar området till fots och med bil. Får de syn på honom skjuter de, eller skickar sina blodhundar på honom. Med ljuskonerna från arga ficklampor i ryggen springer pojken över stock och sten för att undkomma. Han kommer slutligen fram till en övergiven gård, där död boskap ligger i högar och förmultnar medan maskiner står och rostar. Någonting hemskt har hänt i denna värld, men den unga mannen verkar av någon anledning springa åt fel håll. Springa mot faran istället för att fly ifrån den.
Inside berättar en mycket renare historia än föregångaren Limbo. Trots att Inside saknar filmsekvenser, dialoger och annat som vi kommit att förknippa med forcerat berättande är historien ren. I samma stil som From Software och deras Dark Souls berättar Inside sin story genom omgivningarna. Förgrund och bakgrund är perfekt vinklade för att leda blicken till något av intresse. Där Limbos berättande låg i stämningen och känslorna som grafiken förmedlade, är Inside tydlig utan att kasta innehållet i ansiktet på dig.
Av samma anledning blir det därför spännande att se vad miljön har att berätta härnäst. När jag satte mig med Inside var tanken att spela en stund och få känn för det. Det slutade med att jag satt uppe till klockan tre på morgonen. Jag kunde bara inte slita mig från spelet. Stämningen grep tag om mig och släppte inte taget. Det är få spel som har den här gripande effekten på mig och de har aldrig tidigare varit pusselplattformsspel.
Förädlad problemlösning
När Playdead gjorde Limbo 2010 visade de att de behärskar konsten att förmedla starka känslor genom stilistisk design och att det är möjligt att göra ett helt spel utan att återanvända identiska pusselproblem. 2016 släppte de Inside (till Xbox One) och visade då att de dessutom kan förädla sin konst och göra ett ännu bättre spel.
Jag spelade Inside till Nintendo Switch direkt efter jag klarat Limbo och jag upplevde inte en enda gång att utvecklaren återanvänt några pusselproblem eller situationer i sin uppföljare. Istället upplevde jag ett förädlat spel som hade smartare, mer intuitiva pussel. Även om det i Inside presenteras ett problem med flera nivåer av mekaniska funktioner som behövde klaffa för att lösa pusslet, fanns det en logik i problemet som gjorde att jag aldrig kände mig dum eller frustrerad när jag misslyckades. Till exempel finns det ett parti där du ska imitera ”zombies” för att undgå upptäckt. Det är tydligt vad du måste göra för att lyckas, men för att lura vakterna behöver du koncentrera dig och vara uppmärksam på detaljerna.
”Man ska va som en zombie, va nöjd med sin lott å aldrig fråga om nått.” – Ebba Grön
Inside är smart, men framförallt får spelet dig att känna dig smart när du spelar det. Det må inte vara det mest avancerade eller svårknäckta spelet att ta sig an, men jag kände mig som en kvicktänkt överlevare när jag tog mig allt djupare in i Insides dystopiska värld – och det är egentligen allt jag vill när jag sätter mig ner med ett spel som kräver lite hjärnaktivitet.
En liten titan
Inside är ett litet spel. Sitter du med det en hel kväll klarar du det nog samma kväll. Vissa gamers rynkar nog näsan åt ett spel som potentiellt är slut på några timmar – och som ve och fasa kostar pengar! Men i Insides fall vill jag ändå flagga för att det är okej. Inside simmar i en annan liga, tillsammans med andra pyttespel. Och jag måste erkänna att bland de pyttespel jag har haft kontakt med är Inside en titan.
Emellanåt bjuds spelaren på lugna partier där miljön har en stark signifikans för storyn.
Jag skulle kunna plädera i oändlighet om varför Inside är bra, men ska självklart skona dig från onödigt ordbajsande. Har du spelat Limbo och fattat tycke för den lilla monokroma besten, då är Inside ett självklart val för dig. Om du ännu inte doppat dina tår i Playdeads stämningsfulla plattformare kan jag starkt rekommendera både Inside och Limbo, även om jag lutar mer åt det förstnämnda. Var bara beredd på att båda spelen är starkt destillerade koncept som vilar tungt på design och stämning – vilket kan vara precis det en gamer behöver ibland efter ett långt raidpass eller en veckas battle royal.
Inside till Nintendo Switch har samma innehåll och funktioner som till övriga plattformar. Fördelen med Nintendo Switch är dess egenskaper som hybridkonsol. Inside är väldigt snyggt på en storbildsteve och är ett tacksamt spel att fördriva tiden med i väntan på lokaltrafiken. Däremot bör Switchägare vara beredda på att en spelsession i hängmattan på sommarstället kan bli svårt då spelets grafiska design, som är lite gråskalig och urtvättad, lätt störs av solljus och reflektioner. Inside finns även till Playstation 4, Xbox One, PC och iOS.
