Limbo recension (Switch)

Limbo har åtta år på nacken men är ett sådant kvalitativt spel att det fungerar än i dag – trots gammal unken trial by error problemlösning.

När Limbo kom 2010 blev det omfamnat för sin stilrena grafik, det råa våldet och den kusliga stämningen. Pusslen fick väl lite uppmärksamhet också. Limbo har vunnit flera priser och fått flera nomineringar av BAFTA-kommiten. Kort sagt, det är ett prisat spel. Två konsolgenerationer och flera års Steamreor senare är Limbo ett spel du antingen redan spelat eller inte hört talas om. Att Limbo tar helvetets utkant till Nintendos populära konsol är ingen direkt frälsning, men det utökar Switch växande bibliotek av indietitlar.

Hundra nyanser av döden

Limbo börjar med att ett par små lysande ögon öppnar sig i mörkret. Siluetten av ett barn reser sig upp till skuggorna av en skog. Solen lyser inte här, utan mörkret får form av en spöklig dimma som sveper över landskapet. Det tysta barnet tar sig framåt med en skrämmande beslutsamhet – och trampar i en björnfälla så att skallen ploppar som ett markroshuvud under trycket från en tumme. Ett ögonblick senare står barnet där igen, återuppstånden som om döden bara är ett andetag. Nu har barnet lärt sig att det måste hoppa över fällan. Under sin resa dör barnet om och om igen i dimman, men tar sig efter var död längre fram. Var ska resan sluta? Vad är målet, när du är i limbo?

Döda barn påträffas titt som tätt, deras ögon sedan länge slocknade.

Ett av Limbos styrkor är dess grafiska språk som så tydligt förmedlar utsatthet. Sikten är dålig och faror kan enbart utrönas från vassa spetsar och onaturliga ljud. Spelets ljudbild är minimalistisk och ger kusligt liv åt den mystiska världen – som bara förstärks av dess spelmekanik.

Döden – om man nu kan kalla det döden – är ständigt närvarande i Limbo. Men det är även återuppståndelsen. När du faller offer för en illvillig motståndare, eller fälla i buskaget, börjar du alltid om precis framför situationen som föranledde den tillfälliga bortgången. Det är inte bara en schysst spelmekanik att slippa repetera transportsträckor, det skapar även en känsla av oavbruten reinkarnation. Kanske var det medvetet av utvecklarna, kanske var det omedvetet, men det skapar också en känsla av lidande när du i särskilt kluriga situationer misslyckas om och om igen i vad som känns som en evighet.

Precision i blindo

Limbos svaghet är enligt mig dess pussel. Många av de mer avancerade pusslen är precisionshinder där varje moment måste klaffa perfekt. Problemet är bara att pusslen inte känns direkt intuitiva, utan har många gånger en lösning du måste testa dig fram till genom trial and error. Trots att det är tacksamt att starta precis där du dog, blir du ändå frustrerad av att inte ”se” lösningen.

Alla pussel är tack och lov inte checklistor med potentiella lösningar. Större delen av spelet består av stegvis svårare passager där du får nyttja dina kunskaper om tidigare faror, till exempel inledningens återkommande björnfälla. Men då och då är det som om du krockar i en tegelstensvägg och ett till synes ologiskt pussel. Det här är inte direkt någon dealbreaker, men det kan vara ett irritationsområde för vissa.

Det här pusslet hatar jag.

Kvalitetsindie

Om det är vasst är det troligtvis dödligt.

Över lag är Limbo ett ypperligt litet spel, oavsett om du har det på Nintendo Switch eller någon annan konsol. Limbo är ett tacksamt spel att införskaffa, även såhär åtta år senare, då det är ett spel som har åldrats med värdighet. Pusselspel är som genre på sätt och vis tidlösa, men just Limbos stilrena design står sig starkt mot den moderna grafikhetsen. Tyvärr gör spelets grafiska stil att minsta solljus eller reflektion gör att sikten blir mycket dålig när du sitter med Switchen i handen.

Så varför skulle du välja Limbo till Nintendo Switch när spelet finns till nästan alla tillgängliga plattformar? Det är helt enkelt en fråga om preferens. Fördelen med Nintendo Switch är att den både är stationär och mobil, vilket gör att du kan åtnjuta spelet både på din storbildsteve och i handen när du är på språng. Dessutom gör Switchens snabba sömnläge att det är lätt att pausa och återuppta spelet.

Det du som tidigare har spelat Limbo behöver veta är att spelet till Nintendo Switch inte har några unika funktioner eller extra tillägg. Det är precis samma prisbelönta spel som alla andra versioner. Är du ny spelare ute efter ett stilistiskt och stämningsfullt pusselplattformsspel kan Limbo vara precis det du letar efter – eller utvecklarens andra spel Inside, som har samma stämningsfulla spelkoncept i en dystopisk inramning.

Läs mer om vår betygsskala >>

Summering
Limbo utökar Nintendo Switch redan goda utbud av små indietitlar. Även om spelet har några år på nacken så är det ett perfekt litet spel att klämma in på hybridkonsolen, både för förströelse i soffan och i rörelse.
Bra
  • Stämningsfullt
  • Avskalat och snyggt
  • Ganska klurigt
Sämre
  • Monokroma grafiken lämpas sig inte utomhus dagtid
  • Trial by error och inte särskilt intuitivt
8
Bra
Jag är en gamer av den gamla skolan och uppskattar både spel som utmanar mitt tålamod och spel som jag kan fly in i. Mina bästa minnen kommer från Super Mario Bros. 3, Mega Man, The Legend of Zelda och Final Fantasy. Nu finner jag mina kickar i Destiny, Bloodborne och Shovel Knight och gömmer mig i Bethesda och BioWares världar.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte att synas. Obligatoriska fält är märkta med *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Glömt lösenord

Ange ditt användarnamn eller din e-postadress. Du kommer att få en länk för att återskapa ditt lösenord via e-post.