Inledningen börjar lovande. Jag befinner mig på ett litet transportplan högt ovan molnen med en kollega som vrålar för allt vad kjoltygen håller. På marken pågår en intensiv mobilisering i form av artilleribatterier som riktar sin dödliga last mot mitt plan. Klättar upp på taket, grabbar tag i ett raketgevär och avlossar den ena raketen efter den andra mot pjäserna som genast förvandlas till rykande metallskrot. Tyvärr är inte lyckan långvarig och planet störtdyker efter en intensiv salva som plockar hem en tiopoängare. Lyckligtvis gör fallskärmen sitt jobb då jag glidflyger lätt genom luften innan kroppen faller ned med duns. Jag laddar geväret, beger mig rakt ut mot striden vars knatter ekar i bakgrunden, siktar och trycker av. Välkommen till årets smällkaramell!
Tredje gången gillt
I nästan tio år har vi kunnat följa Rico Rodriguez äventyr i Just Cause-serien som blev berömd för sitt hektiska tempo och vidöppna världar. I Just Cause 3 finns ett flertal fordon finns tillgängliga som direkt kunde köras och användas efter eget behag. Många minns säkert möjligheten i Just Cause 2 att kapa ett flygplan, köra ända upp till stratosfären och sedan lämna planet med ett spektakulärt fallskärmshopp i sista stund. En annan favorit blev att använda sig av fallskärmen och utföra våghalsiga stunts under intensiva strider där spelaren kunde glidflyga och skjuta samtidigt. Trots klagomålen av enformighet blev båda spelen en stor succé som än idag rankas som de största inom open-world genren.
Med fallskärmen får du en bra överblick över landskapet.
Just Cause 3 fortsätter i samma stil som föregångaren. Nu är platsen förlagd till medelhavsön Medici som styrs med järnhand av diktatorn Sebastiano Di Ravello. Som brukligt finns en motståndsrörelse som jobbar aktivt för att sätta hårt mot hårt mot Ravellos regim och förgöra hans styre en gång för alla. Givetvis får du – Rico Rodriguez – det ärorika uppdraget att gå i frontlinjen för kampanjen och visa vem som bestämmer. På sant Far Cry-maner finns en karta där alla städer finns spikade. Genom att befria dessa provinser från fienden uppdagas nya uppdrag som tar spelaren längre in i handlingen. Det finns också sidouppdrag vars syfte är att uppgradera Ricos arsenal. Till exempel kan en väl utförd skyttemission med ett raketgevär innebära ett bättre sikte eller fler handgranater att kasta, något som kommer behövas ju mer storyn fortskrider.
Just uppgraderingssystemet har blivit förbättrat jämfört med de tidigare två spelen. Istället för att införskaffa pengar för att köpa vad du vill ha, har spelaren numera en så kallad Beacon för att inkalla förstärkningar. Genom menysystemet kan jag överblicka upplåst utrustning och beställa med ett knapptryck. Några sekunder senare befinner sig härligheten framför mina ögon i konfettiregn och fanfarer. Ett tips är att spara Beaconkapslarna till de stunder som verkligen kräver detta, som till exempel att få fram en helikopter för att snabbt ta sig över stora avstånd eller ladda upp med ammunition inför en större batalj. Utöver det materiella finns också tillgång till en karta där alla mina framsteg kan beskådas och planeras. Jag kan också sätta en vägmarkering som snabbt leder till det utvalda objektet eller använda alla befriade områden som en trampolin för att direkt ta mig dit jag önskar, enkelt och tidsbesparande.
Tänt vare’ här!
Det är fritt fram att leva rövare och få utlopp för dina destruktiva fantasier enligt devisen blow sh*t up. Vart du än går kan du räkna med att få spränga saker till höger och vänster. Är det inte omkringliggande oljetunnor så är det fordon, pipelines eller diverse elskåp som kan jämnas med marken. Ju fler saker som flyger i luften, desto mer poäng som sammanställs på en onlinebaserad rankinglista. De medföljande explosionerna är så maffiga och storstilade att Mad Max snällt får nöja sig med en andraplats i konsten att mana fram eldklot. Det är inte varje dag jag får uppleva smällar av den här magnituden.
Min personliga favorit är att kliva in i en tungt beväpnad attackhelikopter och i princip demolera allt som går att förstöra. Inget besparas mina granater och min maskingevärseld. Dock gäller det att se upp så att inte ett strategiskt placerat missilförsvar skjuter din järndrake i sank. En till sevärdhet är att knäcka broar som faller isär med utstuderad precision med röken tätt liggandes i luften. Testa med ett par-tre stycken minor och upplev själv efterspelet på betryggande avstånd när dramatiken sätts igång.
Att glidflyga är en upplevse i Just Cause 3. Ett snabbt, roligt och effektivt sätt att ta sig fram.
Medici – En enorm sandlåda
Det märks att Medici är stort, mycket stort – och framförallt gränslöst vackert. Hela 640 kvadratkilometer finns till förfogande för att knalla omkring och insupa atmosfären som fullkomligen sjuder av liv. Det är blommor och träd som svajar i vinden, människor som snällt traskar omkring, kor som betar och väderomslag som varierar under resans gång. Denna gång har Avalanche Studios tagit ifrån tårna och ansträngt sig att skapa en levande värld som andas, gråter och flinar med hela munnen. Storleken av detta universum är otroligt imponerande och ger mig rysningar varje gång mina ögon slås av alla intryck som matas in med jämna mellanrum. Tyvärr medför det påkostade kalaset långa laddningstider mellan varven. Att bara installera den nedladdningsbara versionen av Just Cause 3 på mitt PS4 tog mig säkerligen ett helt dygn att slutföra, vilket kan upplevas onödigt länge.
Ett nytt inslag är wingsuiten utöver den medhavda fallskärmen som hängt med de tidigare två spelen. Med ett knapptryck från hög höjd kan Rico fälla ut sin wingsuit och svischa fram genom det soldränkta landskapet. Med lite övning kan spelaren snabbt och smidigt ta sig genom stora områden som annars hade tagit evigheter med apostlahästarna. Som grädde på moset tillkommer den traditionella änterhaken där Rico raskt kan ta sig till högre höjder och få en överblick vad som händer på skärmen.
Likt Nathan Spencer i Bionic Commando svingar jag mig fram och fattar snabbt hur effektiv den är. En pansarvagn blir snabbt en lätt match när jag hakar upp mig på kanontornet, sliter ut föraren och snart rattar jag maskinen av egen kraft. Jag kan också lyfta föremål genom att placera två änterhakar på två olika ställen och se hur dessa interagerar med varandra. En mindre dörr blir med andra ord inget problem när änterhaken drar upp porten med en väl uttänkt markering. Satsa på att uppgradera änterhaken för att öka räckvidden på dess förmåga att grabba tag i saker.
BOM! Räkna med att få spränga grejer i mängder, speciellt med helikoptrar.
Även solen har sina fläckar
Tyvärr har även solen sina fläckar, vilket även gäller Just Cause 3. Handlingen är inte mycket att applådera för, med karaktärer som snabbt blir platta och förutsägbara i sina bestämda roller. Jag hade gärna önskat att Avalanche Studios hade lagt mer energi på att göra Rico mer mänsklig och få in en starkare konflikt mellan honom och protagonisten Di Ravello, men det ligget ju i och för sig inte i spelseriens natur. Den artificiella intelligensen är värdelös och sträcker sig i princip till att springa fram, beskjuta Rico för att sedan skjutas ned i samma ögonblick som de dyker upp.
Min största kritik, utöver de långa laddningstiderna, är att spelmekaniken blir monoton efter att ständigt befria provinser på löpande band. Du kliver in, spränger några högtalare, ett flertal skyltar och en staty för att sedan hissa flaggan som markerar segern. Här hade utvecklaren kunnat variera erövringarna för att bryta det repetiva mönstret och få in lite ny frisk luft. Hur hade det sett ut om Rico fick planera ett anfall tillsammans med rebellerna för att i större utsträckning involvera dem i kampen? Det hade skapat ett mervärde och fördjupat innehållet ytterligare jämte det annars fartfyllda sprängandet som spelet är baserat på.
Ett väl rekommenderat köp!
Trots mina pikar väger resten av spelet lätt upp fläckarna. Just Cause 3 är förmodligen den största digitala sandlåda jag överhuvudtaget spelat under alla mina år och den är proppad med innehåll ända till bristningsgränsen. Föregångarna slås med hästlängder (såklart) med ett resultat som levererar och samtidigt utvecklar serien på ett antal punkter. Uppgraderingssystemet tillför nödvändigt blod för att hålla tempot uppe och fysiken har förbättrats som skapar en kraftfull dynamik i hur spelet utvecklar sig. Förvänta dig vilda biljakter, eldstrider och mycket annat som tillhör ett modernt actionspel, allt toppat med en bedårande grafik som chokladsåsen på mjukglassen.
Valet är ditt om du vill glida runt eller ta dig an alla utmaningar som ligger framför dig på Medici. Jag har spenderat åtskilliga timmar i spelet för att upptäcka allt men ändå kvarstår en rejäl bit innan mitt privata korståg är över. Framöver kommer Rico Rodriguez bli min bästa kompis och vi kommer spendera en hel del tid tillsammans och göra väg på Medicis vidsträckta ängar och bergsklippor.
Läs mer om vår betygsskala >>
