Kirby and the Forgotten Land är ett efterlängtat äventyr. Inget tidigare spel i Kirbys huvudserie har riktigt haft tredimensionell navigering som huvudsaklig design. Visst hade Kirby: Planet Robobot såväl bosstrider som vissa andra element av 3D, men det var mestadels en del av den stereoskopiska gimmicken. Även sedan Nintendo 64 har Kirby-spelen trots sitt anammande av 3D-modeller i polygoner varit baserade på två plan (sticklingar ej inkluderade). Fram till nu, det vill säga.
Kirby Odyssey
När Kirby and the Forgotten Land utannonserades var det många av oss som ropade ”Kirby Odyssey” mot skärmen och drog den självklara jämförelsen till Marios senaste besök i bland annat New Donk City. De två är dock som plattformsspel betraktat lika olika som Yoshi’s Story och Donkey Kong Country. Där Super Mario Odyssey har stora öppna lekplatser för spelaren att utforska har Kirby and the Forgotten Land mer avgränsade partier med på sin höjd ett par hemliga vägar att hitta.
Traditionellt trots nyheter
Skalan på Kirby and the Forgotten Land är egentligen helt i paritet med övriga delar i serien. En bana har ett par huvudsakliga områden och ett par alternativa, ofta lite svårare, för den spelare som kan hitta dem. Kirby-spelen har alltid varit kända för att vara av den mer lättsamma typen, vilket kan passa extra bra under ett år som dominerats av Elden Ring. Kirby har alltid handlat om att hjälpa en rosa puffboll med oändlig aptit att skipa fred i Drömlandet och/eller andra världar. Kirby and the Forgotten Land är väldigt mycket samma sak, fast med lite friare rörelse. Och det känns riktigt bra.
Den bekanta skalan och den mindre bekanta extra friheten kommer med en hel drös kopieringsförmågor. De allra flesta har vi sett förut och kommit att älska (själv är jag vansinnigt förtjust i Svärdet). Något betydligt nyare är Mouthful Mode, vilket varit lite av spelets säljargument. Du kan suga upp en hel bil och köra iväg, insupa en hel stads vattenförsörjning och släcka eld med, eller rentutav en portal för att … glidflyga!? Mouthful Mode är både en munfull att säga och en munfull att skratta gott åt när utvecklarna flexar sin kreativitet.
Ett annat nytillskott är att alla standardförmågorna (Svärd, Storm, Hammare, med flera) går att uppgradera – även Sömnen(!). Dessa uppgraderingar låser du upp genom att samla på dig ritningar och ta dem till Waddle Dee’s vapenaffär. Vilket för oss in på en av de finaste detaljerna i Kirby and the Forgotten Land, en som för ett sånt där härligt leende till läpparna när man besöker den: Waddle Dee Town.
Staden för de bortkomna att känna sig hemma
Berättelsen i Kirby and the Forgotten Land, i den mån man kan prata om en, är att Kirby tillsammans med större delen av Drömlandet blivit insugen i ett maskhål till en annan värld. I den har varenda Waddle Dee tagits tillfånga av Bestflocken och det är upp till Kirby och den undsatta Elfilin att rädda dem alla.
Räddade Waddle Dees hamnar i Waddle Dee Town, där de sakta men stadigt bygger sitt eget lilla paradis i den förglömda världen. Du kan besöka den när som helst mellan banorna för att utrusta dig med en annan förmåga, handla specialföremål, spela minispel, titta på film och mycket mer. Waddle Dee Town är egentligen en glorifierad undermeny eller tre, men jag tar den gladeligen över vilken meny som helst.
Inte på kartan
De allra flesta av Kirby and the Forgotten Lands banor hittar du på en händig världskarta som du snabbt navigerar relativt fritt över med hjälp av Warp-stjärnan. Som nämnt tidigare är de rätt så enkla och självförklarande i sin design. Det är en bra sak om du spelar tillsammans med en yngre spelare, eller låter denne spela själv. Ett exempel på ledande design är att mynt ibland dyker upp när du passerar vissa områden och i princip pekar vart man ska gå. Sådana små grepp gör att jag vill påstå att Kirby and the Forgotten Land är ett perfekt spel att spela med just yngre barn eller bara med människor obekanta med spel i största allmänhet. Eller, som också sagt, som en respit från ”git-gud-spel” som tidigare nämnda Elden Ring. Vill du ha det ännu lättare kan du dessutom aktivera Spring Breeze Mode och i princip vara odödlig (men få färre mynt, mer om det senare).
Världskartan är förutom de sedvanliga banorna välfylld med små utmaningar kallade Treasure Troves. De flesta av dessa låses upp allt eftersom du räddar Waddle Dees; andra låses upp genom att du undersöker ”misstänkta platser”. De ber dig alla att gå genom en bana på tid som prövar hur bra du hanterar alla de olika förmågorna och deras eventuella uppgraderingar. Priset är en ovanlig sten (en valuta att köpa uppgraderingar för) samt en härlig check-markör om du klarar måltiden.
Ovanliga stenar är bara en av spelets valutor. Den andra är de för plattformsgenren ack så traditionella mynten. I Kirby and the Forgotten Land tjänar de som valuta för såväl uppgraderingar som för styrkeföremål. De är också de som kostar dig om du skulle få slut på liv. Kirby and the Forgotten Land har alltså inga extra liv, utan du förlorar i stället 100 mynt om du dör. En bana genererar dock oftast över 200 mynt per genomspelning i Wild Mode, så det är ingen vidare förlust att tjurrusa in i fienden.
En festlig vals
Att spela Kirby and the Forgotten Lands går som en vals. Det är ett väldigt jämnt tempo och håller sina stadiga 30 bildrutor per sekund i såväl dockat som handhållet läge. Den enda gång jag själv lyckades få det att dippa under var när partikeleffekterna från en död fiende och Kirbys uppsugningsanimation med tillhörande luftdistorsioner kolliderade i ett i övrigt lugnt område.
Men på tal om valser har Kirby and the Forgotten Land fler av dem. Soundtracken innehåller flera stämningsfulla valser, bland annat öppningslåten och ett av snömusikstyckena. Här finns dock även allt mellan marscher, musikaler och remixer från tidigare spel. För att inte nämna ett par rena instick som kan höras om du tittar på spelhistoriken inne i Kirby’s ”hus” i Waddle Dee Town (Epic Yarns titellåt är fortfarande fantastisk!). Soundtrackets helhet må vara något spretigare än spelserien är van vid, men det är fylligt och välljudande. Flera stycken är episka på ett sätt som närmar sig Mario Galaxy-nivåer(!) medan andra bara är riktigt catchiga. Ingen låt kan påstås vara rentutav opassande eller rycka en ur upplevelsen som spelare. Var och en av de fyra ärade och benämnda tonsättarna har gjort ett ypperligt jobb.
Allt det här sagt är Kirby and the Forgotten Land inte heller utan utmaning. De flesta banor tar ett par försök att hitta allt på, likaså Treasure Trove-banorna att klara måltiderna på. Som om inte det vore nog så väntar dig mer efter eftertexterna rullat. Men den biten låter jag nyfikna spelare få ta del av själva när de når dit.
Tycker du om tidigare spel i ”mainline” Kirby känns Kirby and the Forgotten Land som en välkommen och njutningsfull upplevelse som dröjt alldeles för länge (det sägs ju att det bör DNA från det nedlagda Kirby-spelet på Gamecube, trots allt). Det är ett spel som verkligen passar alla åldrar, från minst och yngst till äldst och störst. Bäst spelas det enligt undertecknad med en samarbetspartner som nedvarvning efter en särledes tuff dag.
Bonus: Kirby and the Forgotten Land, recension av fru O.K.
Kirbys kriminella gäng har blivit arresterade. För att kunna fortsätta sina operationer i att skapa massförstörelsevapen måste Kirby frita sina kumpaner. Alla som inte är med honom väljer döden, oavsett om du så sitter och njuter av en glass i godan ro eller spelar strandvolleyboll. Sälar, kaniner, hundar – alla ska dö!
Tror ni att någon kan stoppa Kirby? Så sött. Kirby äter allt i sin väg och snor alla förmågor av värde: svärd, eldkastare, flygplan – det är nu en svärdsfäktande, eldsprutande flygplans-Kirby! Njut av att slakta de oskyldiga och glöm inte att slita ned alla försmädliga efterlyst-affischer!
Min fru är helt övertygad om att Kirby kämpar för en ond sida. Kanske har hon rätt. Wispy Woods får sig ju till exempel en skopa ovett i princip i varenda Kirby-spel. Det står ju heller aldrig klart riktigt vilken sida King Dedede verkligen står på. För att inte nämna den alltid så tvehågsna Meta Knight. Oavsett är det därför hon enligt utsago vägrar köra co-op med mig. Annars kanske hon skulle veta att man inte kan kombinera förmågor på det där sättet. Eller så vill hon bara inte ha ett leende på läpparna som inte går att få bort.
Kirby and the Forgotten Land släpptes på Nintendo Switch den 25 april 2022 med en prislapp på cirka 600 kronor. Denna recension är recensentens alldeles eget svett, blod och tårar (ingen recensionskod; inget recensionsexemplar).
