Nyligen släppta spel
The Legend of Zelda: Echoes of Wisdom Recension
…ni vet vad jag menar, eller hur? Zelda: Echoes of Wisdom famlar. Sist jag hade en sådan här lång startsträcka in i ett Zelda-spel var med Breath of the Wild. Jag hade laddat i veckor med att spela om Wii U-versionerna av både Twillight Princess, Wind Waker samt Skyward Sword – så när Breath of the Wild väl damp ned i brevlådan var jag övertänd, med fel förväntningar. Det tog mig ca 15–20 timmar att komma in i äventyret, som ändå aldrig slutfördes. Jag köpte ändå Tears of the Kingdom på releasedagen och efter att ha fastnat för denna fullpoängare, startade jag om Breath of the Wild med rätt fö...
Mortal Kombat 1: Khaos Reigns recension
Mortal Kombat var banbrytande när det släpptes till SNES under tidigt 90-tal. Fajterna var blodigare än vi någonsin sett tidigare och mängden gömda hemligheter var enorm. Sedan dess har mitt intresse för serien sakta svalnat av. Titlarna har avlöst varandra och det som utmärkt varje ny utgåva har varit den ökande graden av brutala attacker med grafiska närbilder av ben som knäcks och blod som sprutar. Förra åter ”startade serien om” i och med NetherRealm Studios release av Mortal Kombat 1, en release som överlag togs emot bra av kritiker. Nu är det dags för spelets första expansion...
Rugrats: Adventures in Gameland Recension
Rugrats: Adventures in Gameland utannonserades för nästan exakt år sedan. Innebär det att spelet haft en kort utveckling? Kanske, men det är icke desto mindre imponerande. Nittiotalsnostalgiker kommer ha en fältdag med det här. Vad hette Rugrats ens på svenska? Rugrats är en sån där titel som aldrig fick någon översättning till svenska, även om dialogen så klart översattes. Serien gick tillräckligt mycket på teve för att de flesta i undertecknads generation ska ha något slags koppling till den. Själv kan jag inte minnas att jag sett ett enda avsnitt, men nog sitter titellåten ingraverad i det ...
Astro Bot recension
En vacker och taktil uppvisning i nostalgiosande spelglädje, bara ett riktigt bra plattformsspel kan erbjuda! Efter VR-äventyret Rescue Mission och miniäventyret Astros Playroom som kom förinstallerat på PS5, kommer nu robotens första fullängdsäventyr Astro Bot – riktat mot en bredare publik. I grunden var Playroom en teknikdemo av DualSense-kontrollen, men är i praktiken ett riktigt underhållande plattformsspel på ca 8-12 timmar. Ifall du gillade föregångarna, så kommer Team Asobis fullängdare göra dig lycklig inombords. Astro Bot innehåller allt vi älskade med förlagorna, men uppskruvat på n...
Next of Kin Recension
Next of Kin är debutspelet från spelstudion Spelkväll Games, ett riktigt spännande mysterium i ett rättframt 2D-format som fångar mig på direkten. För det är ju något med 2D-spel som väcker något mysigt inom mig, jag blir glad, nostalgisk. Det var många år sedan jag sist spelade ett sånt här spel och när jag startar Next of Kin inser jag hur taggad jag faktiskt är på att spela ett spel i det här formatet igen. Eftersom vi redan är inne på 90-talsnostalgi är det ännu mer passande att Next of Kin utspelar sig i just början av 90-talet. Mycket att interagera med Storyn öppnar med att vi blir pres...
Emio – The Smiling Man: Famicom Detective Club Recension
Att Nintendo inte bara har gett ut nyversioner av bland det mest obskyra de kunde valt, utan dessutom nu ger oss en uppföljare i samma serie vittnar ändå om vilken slagkraft en bra mordberättelse kan ha. Emio – The Smiling Man: Famicom Detective Club är en sådan berättelse och har blivit en snackis av goda anledningar. Vill du veta hur jag fick de här ärren? En högstadieelev hittas död med en pappåse om huvudet, prydd med en smiley klottrad över sig. Fallet drar till sig minnen från flera incidenter från 18 år tidigare, där flera unga flickor hittades mördade med en liknande påse över ansiktet...
Dustborn Recension
Red Thread Games, kända för bland annat the Longest Journey och Dreamfall Chapter är tillbaka för att servera oss en cyberpunkosande berättelse om ett gäng unga vuxnas bussresa i neo-western stil. Det märks tydligt att Dustborn spelmässigt är inspirerat av Telltales, med en cellshadad serietidningsgrafik som för tankarna till nämnda studios Tales from the Boarderland. Du som gillande Sucker Punch Productions inFamous story kommer få ditt lystmäte, även om spelmekaniken i Dustborn på sin höjd kan betraktas som en något upphottad version av vad vi är vana med från andra ”Real Time Event”-tunga t...
Leximan Recension
Leximan är en berättelse om en trollkarl som inte kan utföra magi dess traditionella innebörd. Han slåss i stället med ordfragment från sin trogna bok, ett lexikon, och ett generöst mått kreativitet. Beväpnad med dessa ikläder du dig rollen som denne trollkarl, och lyckas snart få en plats som elev hos den lynnige magister Elementine. Du blir dock snart akademins svarta får och hamnar bland andra problematiska individer i ”lärlingskällaren”. Bakom Leximan ligger en trio från Cornwall, Storbritannien. De bär namnet Knights of Borria och Leximan är deras första kommersiella tungviktare, relativt...
That Time I Got Reincarnated as a Slime ISEKAI Chronicles Recension
Allt mer invecklade, bisarra namn är en alldeles egen och relativt nytillkommen stereotyp inom japansk media; det bevisar titlar som That Time I Got Reincarnated as a Slime ISEKAI Chronicles. Denna nyckfulla titel är en speladaptationen av en mycket populär lättroman och ännu populärare animeserie. Det fina med en sån här titel är att den på ett exakt och spetsfundigt sätt beskriver handlingen. Det mindre fina är att det kan krävas en viss startsträcka. Isekaiad av något annat än Truck-kun Rubriken ovan är i högsta grad en referens för in-gruppen av läsare. Den som vet vad en isekai är (en ber...