Ingen människa kan förneka, oavsett åsikt om Minecraft, dess oerhörda kulturella påverkan. Spelet formade en genre som skulle dominera Steam i år framöver, gav oss tidernas mest fantastiska affärsmodell (jag skojar, early access är ondskan själv) och skar genom spelvärldens barriär. Allt för att ta plats bland de få ikoner som bryggat denna unga industri med omvärlden. Det var lättillgängligt, komplext, barnvänligt och fruktansvärt framgångsrikt.
Som alltid föder framgång hunger och spelvärlden sköljdes över av kloner eller likartade produkter, alla i hopp om att få smaka en ynka smula av kakan. Detta ledde aldrig någon vart. Minecraft var för bra på vad det gjorde. Dess enkelhet fick individers fantasi att blomstra, likt Lego. Konkurrenter en knapp syl i vädret. Istället fästes blicken mot spelets andra lite mer bortglömda, samt underanvända, kännetecken – överlevnad. Istället för att skapa en produkt som satte skapande i fokus eller egentlig spelmekanik (enligt en fastställande men ändock övertydlig norm.) Steam Early Access, Horror, Survival, Crafting, Open World: Spelapokalypsen Fem Ryttare, en industri i total anarki, i total frihet. Det var lika vackert som skrämmande.
Möjligheten att ratta en mängd ikoniska Lego-fordon finns, eller varför inte en drake?
Varför välja?
In dundrar Lego Worlds, precis på samma vis. Steam, Early Access. Men något skiljde det från de åtskilliga kopior av överlevnadsspel vi hade fått uppleva tills dess Det var ingen överlevnadsspel. Det var en Minecraft-kopia av den första graden, där skapandet åter var i fokus. Överlevnad eller resurssamlande (om man inte räknar några få ting, eller legobitar) existerar inte ens i TT Games skapelse. Först, hakan i golvet, sedan ett stängt med ändock brett leende. Humorn i situationen var slående. Ingen hade lyckats undkomma den självklara inspiration som Minecraft byggde på. Nu skulle inspirationskällan gå precis samma väg.
Parallellerna mellan Lego Worlds och Mincraft är på så vis inte orättvisa. Tusan, de är till och med oundvikliga. De båda spelen är oerhört lika, i många fall samma spel. Det känns dock inte heller fullt så rätt att basera så mycket text, så många tankar, på detta faktum. För Lego Worlds tar också egna steg, små som de må vara. Men det går inte heller att undgå. Frågan som spelare är då varför man skulle välja Lego Worlds, en nykomling, en liten obetydlig nation i skuggan av supermakten Minecraft? Svaret för min del är simpel. Varför måste man välja?
Lego Worlds är onekligen nostalgiskt för Lego-älskaren.
Ett mer konkret svar kräver dock något mer djupgående, det finns trots allt, som tidigare påpekat, divergens skapelserna emellan. Tyvärr så väckte detta spel mitt inre barn på nytt och det barnet kastar gladeligen bort allt vad analys och objektivitet heter för en simplare men ack så mycket kraftfullare anledning. Så, vill du ha ett skäl till att spela Lego Worlds? Det är Lego. Lego i all sin upphöjda, odödligt charmiga och nästintill spirituellt perfekta form. Det är fantastiskt. Vi har piratvärldar, riddarvärldar, grottmän och drakar. Skelett, borrar, öknar, läskiga skogar, dinosaurer, hästar djungler och varenda klassisk Lego-figur du kan tänka dig, allt i Lego, allt i rörelse, allt med samma utseende som klassiska legoset. Vi har det underbart klirrande ljudet av krossade legokonstruktioner. Tillfredsställelsen i skapandet när vi får sätta ihop dem igen, denna gång rosa. Eller i vilken färg man vill. Allt som ett barn visualiserat, nu sprunget till liv.
Barnet i mig växte sig så starkt under spelomgångarna att jag skrapade fram gammalt Lego från mina tidiga år, som byggdes, samtidigt som jag byggde i spelet. Det var som att nå nirvana, bara lite blockigare. Du kan även plugga in ytterligare en kontroll och spela två… på samma konsol. Jag vet, nästintill magi. I dagens spelvärld så att säga. Jag fick på så vis chansen att uppleva denna magi med min flera år yngre halvbror. Jag fick dela den. Vi slog våra kloka huvuden ihop, byggde slott samt byar, vi stred mot zombies och körde palltruckar. Vi lekte med lego, men denna gång digitalt.
Varning för usel framerate
Tyvärr så är allt inte en dans på rosor och snart måste man se bortom barnet för att beskåda verkligheten . Som spel är Lego Worlds rätt klumpigt, i alla fall på konsol. Den grundläggande spelmekaniken är bekant för TT Games. Har du spelat några av deras tidigare spel (Lego Star Wars, Lego Harry Potter etc. ), kommer du att känna dig som hemma. Kontrollen är nästintill identisk. Problematiken kommer under själva byggandet, som alltid, trots bemästrande, känns en aning klumpigt. Friheten i skapandet är dock oöverträffad, till och med i jämförelse med Minecraft.
Dina äventyr kommer att ta dig till många olika typer av världar, så som denna, beståendes av godis.
Du kan forma varenda Lego-värld in i minsta detalj eller skapa en egen längre in. Det finns även ett simpelt men underhållande uppdragssystem, där du gör lätta uppgifter, ofta kopplande till skapande, för belöningar. Rent tekniskt håller spelet den standarden som krävs för ett Lego-spel. Trots att musiken kan bli lite tjatig. Jag vill dock varna för usel bildhastighet, i alla fall på Xbox One, som i flera fall gör spelet ospelbart.
Det är ju Lego!
I slutändan finns det tyvärr inte mycket mer att säga, då Lego Worlds som spel inte har överdrivet mycket att erbjuda. Det är mer ett skaparverktyg med några få spelmekaniska grunder där din fantasi är hjärtat. Det finns ingen historia att hämta, ingen karaktärer att lära känna. Strider existerar men är simpla, precis som uppdragen du utför. Det är mer Little Big Planet, mer Minecraft, det är vad du som spelare gör det till. Gillar du däremot Lego kan jag inte rekommendera de starkt nog. Har du barn, syskon eller vänner som också gillar Lego, kasta dig i soffan och njut. Under några korta stunder fick jag känna på att vara barn igen, att leva i en existens smått bortkopplad från verklighetens bekymmer. Ett spel som kan gräva sådana känslor förtjänar i alla fall en stund av din tid.
Likheter med Minecraft är svåra att förbise, med det hindrar inte TT Games skapelse att utlysa en unik, gedigen och tidlös charm. Lego Worlds är långt ifrån perfekt, men det är inte heller nödvändigt, för det är Lego.
