När barndomens fantasi blir spelmekanik
Det här är både hjärtvärmande och hjärtskärande. Vemod över barndomens förlorade förundran och fantasi i ett varmt möte med mjuk parodi på Zelda-serien där klassiska inslag ironiseras med glimten i ögat.
Det här är inte ett spel, snarare en upplevelse. Den här kategorin brukar oftast karaktäriseras av QTE, men MegaWobble och Playtonic Friends använder istället plattformäventyrets mekanik för att framföra sin berättelse om den lilla alligatorn som försöker få sin storasyster och de flesta av sina vänner att återupptäcka leken under deras korta lov. Under äventyret får vi använda diverse tricks och utsätts även för en del av omgivningen.
Fantasilek i öppen värld
I Lil Gator Game rör vi oss i en liten öppen övärld fylld av barnsliga äventyr. Uppdraget är egentligen ganska enkelt: samla kartongsvärd, sköldar, pilbågar och andra leksaker för att kunna iscensätta ett stort rollspelsäventyr tillsammans med de andra djurungarna på ön.
Spelet lånar friskt från The Legend of Zelda: Breath of the Wild – inte minst i hur världen är uppbyggd. Här finns klättring, glidflygning med paraply, små tempelliknande utmaningar och massor av små uppdrag utspridda över kartan. Skillnaden är att allt sker i lekens form: Fiender är kartongfigurer, vapen är leksaker och striderna är mer symboliska än farliga.
Det är med andra ord ett spel där fantasin är själva spelmotorn.
Ett spel om att växa upp
Under ytan finns dock en mer eftertänksam berättelse. Huvudpersonen försöker desperat få sin äldre syster att delta i leken igen, men hon har vuxit ifrån det och sitter mest upptagen med sina studier. Det är här spelets vemod smyger sig in.
Det som först känns som ett charmigt och humoristiskt äventyr förvandlas gradvis till en berättelse om hur barndomens värld sakta ersätts av ansvar och vuxenliv. Den där smärtan i att inse att något man älskat håller på att ta slut fångas oväntat väl i spelets sista timmar.
Kort men väl avvägt
Det här är ett väldigt kort spel, vilket gynnar det. Precis när jag börjar känna mig nöjd så når spelet sitt slut. I versionen jag fått ingår även extramaterial, men jag känner mig ganska nöjd efter cirka sex timmars spelande.
Det extramaterialet är expansionen In The Dark, som ingår i Gator of the Year Edition. Där grundspelet utspelar sig i ljusa höstmiljöer och lekfulla öar tar expansionen spelaren ner i ett stort grottsystem under ön.
Här möter Lil Gator och hans vänner en ny antagonist – den självutnämnde “Darklord”, en bortskämd gris som hotar att förstöra deras fantasistad av kartong. Jakten på honom leder ner i ett nätverk av tunnlar, vattenfyllda grottor och slingrande rötter där äventyret fortsätter i en mer mystisk och något mörkare miljö.
Spelmässigt bygger expansionen vidare på grundspelets idéer men introducerar också nya mekaniker. Istället för de uthållighetsband som samlas i huvudspelet får man här olika charms som fästs på vapnen och ger nya förmågor, som dubbelhopp eller mer avancerade rörelser i plattformandet. Det gör grottsystemets mer vertikala nivådesign betydligt mer lekfull att navigera.
Trots den nya, dunklare miljön tappar spelet aldrig sin lekfulla ton. Expansionen försöker inte uppfinna spelet på nytt – den gör snarare världen lite större och äventyret lite mer varierat. Och i ett spel som bygger så mycket på känsla snarare än innehållsmängd är det egentligen precis rätt väg att gå.
